Svartstjärt
Svartstjärt[2] (Oenanthe melanura) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i Afrika strax söder om Sahara samt i Mellanöstern.[3]
| Svartstjärt Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Stenskvättor Oenanthe |
| Art | Svartstjärt O. melanura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oenanthe melanura | |
| Auktor | (Temminck, 1824) |
| Synonymer | |
| |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Svartstjärten är en 14–16 centimeter lång rätt karaktärslös fågel bortsett från den helsvarta stjärten som gett den dess namn. Ovansidan är grå med en kontrasterande svart lillvinge, medan undersidan är ljusare. Näbb och ben är svarta. Ansiktet saknar egentliga karaktärsdrag. Könen är lika.[4]
.jpg)
Läten redigera
Sången utgörs av två eller tre klara, djupa, flöjtande och vemodiga stavelser med fyra till fem sekunder emellan. Varningslätet är ett visslande vih.[4]
Utbredning och systematik redigera
Svartstjärt delas in i sex underarter med följande utbredning:[5]
- Oenanthe melanura ultima – Mali och södra Niger
- Oenanthe melanura airensis – från Aïrmassivet i östra Niger till Tchad och Kordofan i västra Sudan
- Oenanthe melanura lypura – sydöstra Egypten, östra Sudan, Eritrea och nordöstra Etiopien
- Oenanthe melanura aussae – Afartriangeln i östra Etiopien, Djibouti och angränsande Somalia
- Oenanthe melanura melanura – från Dödahavssänkan i Egypten och Jordanien till Saudiarabien
- Oenanthe melanura neumanni – från västra Saudiarabien till Jemen, Aden och Hadramaut
Släktestillhörighet redigera
Tidigare placerades arten i släktet Cercomela, men flera DNA-studier visar att släktet är parafyletiskt och att arten istället utgör en del av stenskvättesläktet Oenanthe.[6][7][8]
Familjetillhörighet redigera
Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]
Levnadssätt redigera
Svartstjärten förekommer i bergsöken och blockrika sluttningar med spridda buskage. Den ses ofta sitta på undersidor av akaciekronor eller på marken. Den är ofta helt oskygg men rastlös. Den brer ofta ut stjärt och vingar och sluter dem igen eller pumpar stjärten nedåt.[4]
Häckning redigera
Svartsjärten är monogam och paren stannar i häckingsreviret året runt.[11] Honan bygger ett grunt skålformat bo av gräs och löv som placeras mellan stenblock, i en klippskreva eller i en oanvänd bohåla i marken.[12] Hon lägger också ofta ut små stenar vid boets ingång. Tre till fyra blekt blå ägg ruvas av honan i 13–14 dagar. Ungarna som matas av båda föräldrarna blir flygga efter 14 dagar. Svartstjärten kan lägga upp till tre kullar per år.[12]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanligt eller mycket vanligt förekommande i ökenlandskap i Israel.[1]
Noter redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Oenanthe melanura Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
- ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 289. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Aliabadian, M., M. Kaboli, M.I. Förschler, V. Nijman, A. Chamani, A. Tillier, R. Prodon, E. Pasquet, P.G.P. Ericson, and D. Zuccon (2012), Convergent evolution of morphological and ecological traits in the open-habitat chat complex (Aves, Muscicapidae: Saxicolinae), Mol. Phylogenet. Evol. 65, 35-45.
- ^ Voelker, G., R.C.K. Bowie, B. Wilson and C. Anderson (2012), Phylogenetic relationships and speciation patterns in an African savanna dwelling bird genus (Myrmecocichla), Biol. J. Linn. Soc. 106, 180-190.
- ^ Outlaw, R.K., G. Voelker, and R.C.K. Bowie (2010), Shall we chat? Evolutionary relationships in the genus Cercomela (Muscicapidae) and its relation to Oenanthe reveals extensive polyphyly among chats distributed in Africa, India and the Palearctic, Mol. Phylogenet. Evol. 55, 284-292.
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
- ^ Collar, N.. ”Blackstart (Oenanthe melanura)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Läst 3 maj 2017.
- ^ [a b] Leader, N.; Yom-Tov, Y. (1998). ”The possible function of stone ramparts at the nest entrance of the Blackstart”. Animal Behaviour 56: sid. 207–217. doi:. http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.519.5678&rep=rep1&type=pdf.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Oenanthe melanura.
Wikimedia Commons har media som rör Oenanthe melanura.- Läten på xeno-canto.org
