Caroline Müller

dansk operasångare och skådespelare
För discomusikern, se C. C. Catch.

Caroline Müller, född Caroline Frederikke Halle 5 februari 1755 i Köpenhamn, död 17 november 1826, var en dansk operasångare och skådespelare som efter Elisabeth Olin skulle bli Sveriges största operasångerska under 1700-talet, hovsångerska 1781.

Caroline Müller
Portrait of actress Caroline Walter, née Halle.jpg
FöddCaroline Frederikke Halle
5 februari 1755 (osäkerhet)[1]
Köpenhamn[1][2]
Död17 november 1826[1][2] (71 år)
Hedvig Eleonora församlingSverige[1][2]
MedborgarskapDanmark
SysselsättningOperasångare[1], skådespelare[1], balettdansare
MakeThomas Christian Walter
(g. 1774–1780)[1][2]
Christian Friedrich Müller
(g. unknown value–1827)[1][2]
Redigera Wikidata

Müller invaldes som ledamot 105 av Kungliga Musikaliska akademien den 12 februari 1788, blev hovsångare och rektor och instruktör vid Dramatens elevskola. Hon är känd i Danmark under namnet Caroline Walter efter första äktenskapet 1774 med Thomas Walter och i Sverige som Caroline, eller Carolina Müller (efter andra äktenskapet 1780) med Christian Friedrich Müller.

BakgrundRedigera

Hon blev balettelev på Det Kongelige Teater 1761, uppträdde i barnroller och fick kontrakt som aktris 1769. Hon var sedan en av Danmarks största aktriser under 1770-talet, särskilt inom komedi och opera-comique.

År 1772 gifte hon sig med commerce-secretair C. T. Walther som hon dock snart separerade från. År 1780 lämnade hon Danmark med sin älskare, violinvirtuosen Christian Friedrich Müller (1752-1827) för att hon förvägrades skilsmässa från sin man; operadirektionen såg till att Müller blev förvisad från Danmark då Operan fruktade att mista henne om hon gifte sig med honom.

Hon blev anställd vid teatern i Bollhuset i Stockholm, där hon gjorde en lysande debut som Alceste 1781. Det var meningen att hon skulle spela huvudrollen i den föreställning som skulle inviga Operan 1782, men hon flydde istället till London tillsammans med sin man undan sina fordringsägare. Året efter kallade Gustav III henne tillbaka till Operan i utbyte mot skuldavskrivning, och hon ersatte 1784 Elisabet Olin som Sveriges största primadonna. Hon blev den 12 februari 1788 invald i Musikaliska akademien. Maken var 1780-82 och 1783-1817 anställd vid Hovkapellet (från 1787 som konsertmästare), och blev även han invald i akademien 1788.

Karriär i SverigeRedigera

Bland hennes roller märks Armide och Iphigenia i Glücks operor, Dido och Kristina Gyllenstierna i Johan Naumanns Gustaf Vasa. Hon spelade Alceste i Alceste av Gluck mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten säsongen 1780-1781, Anguelique i Roland av Quinault mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1781-1782, Iphigenie i Iphigenie på Tauris av Glück mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten, Kristina Gyllenstierna i Gustaf Vasa av Nauman mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1785-1786, Armide i Armide av Quinault mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1786-1787, Kristina av Holstein-Gottorp i Gustaf Adolf och Ebba Brahe mot Franziska Stading, Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1787-1788, Prosper i Azemia av Dalayrac mot Abraham de Broen och Kristofer Kristian Karsten 1792-1793, Aretea i Alcides' inträde i världen av Haeffner mot Carl Fredrik Fernstedt och Marie Louise Marcadet, Georgino i Den stormiga aftonen av Dalayrac mot Abraham de Broen och Kjell Waltman, Josef i De bägge Savojarderna av Dalayrac mot Kristofer Kristian Karsten och Marie Louise Marcadet 1793-1794, Malena i De gamla friarna av Dalayrac mot Kjell Waltman, Karl Magnus Craelius, Maria Franck och Inga Åberg och Lisette i Reanud d'Ast mot Kristofer Kristian Karsten 1795-1796, Colombine i Den talande tavlan av Grétry mot Ottilia Carolina Deland 1798-1799 och Dido i Aeneas i Carthago mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1799-1800.

Senare karriärRedigera

Hon avslutade sin anställning 1806, men gav sin sista föreställning vid Karl XIII:s kröning 1810. Under 1812-1815 var hon rektor och lärare i aktion för Dramatens elevskola.

Gustaf Löwenhielm nämner hennes betydelse på 1800-talet då han poängterar att många av grundarna av den svenska nationalscenen i själva verket var utlänningar:

"Är det omöjligt att engagera herr Berg och fröken Schoultz? - Annars ser jag icke huru Tit. skall kunna undgå att engagera halvvuxna utlänningar. Gustav III:s svenska nationalteater begyntes med den danska fru Müller (Caroline Müller), den franska fru Marcadet , den tyska mamsell Stading, den tyska Fru Augusti och den polska fru Karsten. Dessa damer ockuperade vår scen och uppehöllo den ifrån Stora operans instiktelse och fru Olins liktidiga avgång i början av 1780-talet till år 1800, då fru Desguillons)skola hann utkläcka mamsell Wässelia cum celeris."

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8594, omnämnd som: Carolina F Müller, läst: 1 mars 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Carolina Frederikke Müller 1763-02-05 — 1826-11-17 Operasångare, dansare, lärare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: CarolinaFrederikkeMuller, läst: 16 januari 2021.[källa från Wikidata]

Vidare läsningRedigera