Hovsångare eller hovsångerska är i Sverige en hederstitel instiftad av Gustav III som fortfarande delas ut av den svenske kungen till sångare, företrädesvis vid Kungliga Operan. I början fanns även titeln förste hovsångare, men som senare avskaffades. De först utnämnda hovsångarna var Lovisa Augusti, Elisabeth Olin och Carl Stenborg 1773. Detta även om titeln sporadiskt användes redan om Anne Chabanceau de La Barre 1653 och framåt, då alla sångare anställda vid hovet titulerades hovsångare. Hovsångarna före 1773 räknas dock inte in här.

Elisabeth Olin, hovsångare 1773.
Jenny Lind i La sonnambula, hovsångare 1840.
Birgit Nilsson hovsångare 1954.
Karl-Magnus Fredriksson, hovsångare 2004.
Miah Persson, hovsångerska 2011.
Malin Byström, hovsångerska 2018.

Hovsångare i Sverige motsvaras i Tyskland och Österrike av titeln kammarsångare. Tidigare förväntades en hovsångare ställa upp närhelst Konungen så önskade. Idag är det en hederstitel och varje nyutnämnd sångare blir inbjuden till en kungamiddag.

Utnämningar redigera

1700-talet redigera

1800-talet redigera

1900-talet redigera

2000-talet redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ De tre utnämndes under 2010, men titeln gällde från 1 januari 2011.[2]

Noter redigera

Tryckta källor redigera

  • Moberg Carl-Allan, Sundström Einar, Morin Gösta, red (1950). Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. 2, Ehlers-Ingressa. Stockholm: Sohlman. Libris 42147 
  • Engström Christer, Marklund Kari, red (1992). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bd 9, [Him-Issk]. Höganäs: Bra böcker. Libris 8211193 

Webbkällor redigera

  • Hovsångare, Nationalencyklopedin. Läst 18 september 2012.