Carl Hederstierna
Carl Fredrik Wilhelm Hederstierna, född 1 december 1861 i Höreda församling, Jönköpings län,[5] död 17 november 1928 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholms stad,[6] var en svensk politiker och ämbetsman.
Han var utrikesminister 1923, överståthållare 1911–1912 och 1920–1928 samt landshövding i Hallands län 1916–1920. Han var även en av grundarna till Svenska Föreningen för Folkbad 1921, samt dess första ordförande.[7] Han var son till Fredrik Hederstierna och Elisabeth Lovisa Wilhelmina Eckhoff, och gifte sig 1887 med Augusta Sofia Lovisa von Dardel dotter till Fritz von Dardel.
Ämbetsman redigera
Efter en kort ämbetsmannakarriär inom den svenska statsförvaltningen kom Hederstierna som expeditionschef på Sjöförsvarsdepartementet att lära känna den unge och uppåtsträvande industrimannen Arvid Lindman. Denne blev sjöförsvarsminister och därmed Hederstiernas chef, och de två blev mycket goda vänner. När Lindman blev statsminister 1906 utnämndes Hederstierna till konsultativt statsråd i den nya regeringen. Han var det fram till 1911 då regeringen avgick, efter det för Högern negativa utslaget i höstens andrakammarval. I regeringen ansågs han tillsammans med Hugo Hamilton och Carl Swartz bilda den inre krets eller så kallade "överregeringen" som omgav Arvid Lindman.
Han blev efter statsrådstiden tillförordnad överståthållare för Stockholms stad fram till 1912.
Politiker redigera
Staaffregeringen ansåg dock Hederstierna vara politiskt opålitlig på grund av sin ställning som politisk rådgivare till kung Gustaf V. Han hade som sådan författat kungens kritiska diktamen till statsrådsprotokollet angående inställandet av pansarbåtsbyggandet. Han fick därför bli regeringsråd. Han fortsatte dock att agera politiskt och spelade en viktig roll vid Gustaf V:s konstitutionella utmaning mot Karl Staaff, som kulminerade i borggårdstalet i februari 1914. Hederstierna stödde då biskop Gottfrid Billings kandidatur till statsministerposten. Han rådde kungen att i andra hand vända sig till Hjalmar Hammarskjöld. År 1916 utsågs han till landshövding i Hallands län.
Han var som riksdagsman ledamot av andra kammaren 1918–1921 (för Hallands läns valkrets) och ledamot av första kammaren 1922–1928 (för Stockholms läns valkrets. Där hade han en viktig roll inom utskottsarbetet och talade 1920 som ensam högerman inom Lantmanna- och Borgarepartiet för ett svenskt inträde i Nationernas Förbund. Han motiverade sin hållning med åsikten att NF kunde erbjuda ett skydd mot det kommunistiska Ryssland. 1923 blev Hederstierna, efter en lång karriär inom den statliga ämbetsmannavärlden utrikesminister i Ernst Tryggers regering. Han fick emellertid hastigt avgå efter att han i ett lunchtal inför tidningsutgivareföreningen framkastat tanken på ett försvarsförbund mellan Sverige och Finland. Han hade dock i talet erkänt att det var hans personliga övertygelse och att tiden var ej mogen för ett realiserande av detta framtidsmål. Före sin tankegång i detta tal hade han informerat kungen och trodde sig även ha fått Tryggers sanktion. Han fick till slut avgå efter att bland andra Birger Ekeberg hade tryckt på för hans avgång.
Överståthållare redigera
Hederstierna gjorde en viktig insats inom skötseln av huvudstadens inre administration, detta tack vare sin duglighet och beslutsamhet. På grund av sin antikommunism gav han sitt godtagande av den så kallade Munckska kåren, vilket senare skulle åstadkomma politisk storm efter hans död. Han avled på hösten 1928 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.
Utmärkelser redigera
Svenska utmärkelser redigera
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (Serafimerorden), 16 juni 1928.[8]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 15 november 1910.[9]- Kommendör av första klass av Nordstjärneorden, 6 juni 1907.[10]
- Riddare av Nordstjärneorden, 1 december 1903.[10]
Utländska utmärkelser redigera
Storkorset av Belgiska Leopoldsorden.[10]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 1926.[10]
Storkorset av Nederländska Oranien-Nassauorden, 1922.[10]
Storkorset av Polska Polonia Restituta.[10]
Riddare av första klassen av Ryska Sankt Annas orden, 1908.[10]
Storkorset av Spanska Karl III:s orden, 1914.[10]
Referenser redigera
- Svenskt Biografisk Lexikon, del XVIII, Hallardt - Heurgren
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 381
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g h i] Carl F W Hederstierna, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12720, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 102, omnämnd som: Hederstierna i Halmstad senare Stockholm, Carl F W, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfnqQ, läst: 14 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 25 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hederstierna, CARL FREDRIK WILHELM, Svenskagravar.se, läs online, läst: 25 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Höreda församlings födelse- och dopbok 1861–1867, bild 25
- ^ Storkyrkoförsamlingens död- och begravningsbok 1917–1929, s. 225
- ^ Föreningen för Folkbad (1928). Redogörelse för Föreningen för Folkbads uppgifter, organisation och verksamhet. sid. 1–2
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 9 (1920–1939), p. 5. digital avbildning.
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915
- ^ [a b c d e f g h] ”Hederstierna nr 1543 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Hederstierna_nr_1543#TAB_24. Läst 3 februari 2019.
Vidare läsning redigera
- Holm, Nils F: Carl Hederstierna i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
| Företrädare: Robert Dickson |
Överståthållare 1911–1912 |
Efterträdare: Johan Ramstedt |
| Företrädare: Axel Asker |
Landshövding i Hallands län 1916–1920 |
Efterträdare: Axel Mörner |
| Företrädare: Hjalmar Branting |
Sveriges utrikesminister 1923 |
Efterträdare: Erik Marks von Würtemberg |
| Företrädare: Johan Ramstedt |
Överståthållare 1920–1928 |
Efterträdare: Gustaf Henning Elmquist |