Carl Hahn
Carl Horst Hahn, född 1 juli 1926 i Chemnitz, Sachsen, död 14 januari 2023 i Wolfsburg, Niedersachsen,[4] var en tysk företagsledare.[5][6] Han var koncernchef för Volkswagen AG 1982–1993.
| Carl Hahn | |
 | |
| Född | 1 juli 1926[1] Chemnitz, Sachsen, Tyskland |
|---|---|
| Död | 14 januari 2023[2] (96 år) Wolfsburg, Niedersachsen, Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Kölns universitet Zürichs universitet Universität Bern, doktor i ekonomi,  |
| Sysselsättning | Affärsman, universitetslärare, entreprenör, manager[3] |
| Arbetsgivare | Westsächsische Hochschule Zwickau |
| Föräldrar | Carl Hahn senior |
| Utmärkelser | |
| Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna Niedersachsens förbundslandsmedalj | |
| Redigera Wikidata | |
Hahn började vid Volkswagen 1954 och var 1959–1964 chef för Volkswagens amerikanska försäljningsbolag under en tid när de nådde framgångar med Volkswagen Typ 1 ("Bubblan"). Med ett rykte som en skicklig försäljare arbetade han därefter i Volkswagens koncernledning. 1972 slutade han efter att inte ha dragit jämnt med dåvarande koncernchefen Rudolf Leiding. 1973 blev han istället koncernchef för däckföretaget Continental AG, men 1982 rekryterades han åter till Volkswagen. Under Hahns tid köpte Volkswagenkoncernen spanska Seat (1986) och tjeckoslovakiska Škoda (1992).[7] Efter den tyska återföreningen tog han också initiativet till en ny Volkswagenfabrik i Mosel utanför Zwickau i forna Östtyskland.
Carl Hahns far Carl Hahn (1894–1961) var hög chef på Auto Union.
Källor redigera
- ^ Munzinger Personen, Carl H. Hahn, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.volkswagen-newsroom.com .[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 31 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Früherer Volkswagen-Chef Carl Hahn gestorben (tyska)
- ^ Carl Hahn, Der Spiegel 1982-12-20
- ^ Carl H. Hahn: Biography Arkiverad 31 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-03
- ^ VW: Man kann nur beten, Der Spiegel 1992-11-30