Blåklockshumla (Bombus soroeensis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Den kallas även brynhumla[2] (dock inte på finlandssvenska[3]).

Blåklockshumla
Bombus soroeensis - Knautia arvensis - Keila.jpg
Blåklockshumla på åkervädd.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteKallobombus[1]
ArtBlåklockshumla
B. soroeensis
Vetenskapligt namn
§ Bombus soroeensis
AuktorFabricius, 1776
Hane av blåklockshumla på väddklint.
Hane av blåklockshumla på väddklint.
Hitta fler artiklar om djur med

UtbredningRedigera

 
Blåklockshumla på blåmunkar.

Humlan förekommer i hela Europa samt norra till mellersta Asien, österut till norra Mongoliet.[4] Den är tämligen vanlig i hela Sverige med undantag för högfjället.[5] I Finland finns den främst i södra och sydöstra delarna av landet.[3] Den kan dock gå så långt norrut som till [[]][6].

BeskrivningRedigera

Blåklockshumlan är en medelstor, korttungad humla. Drottningar blir 15–17 millimeter långa, arbetare 10–14 millimeter och drönare 12–14 millimeter.[7] Den är svart med gul krage. Honorna (det vill säga drottningar och arbetare) har dessutom ett gult band tämligen långt fram på bakkroppen, samt vit bakkroppspets. Det gula bakkroppsbandet delas oftast i två delar av en svart fläck mittpå. Hos drönarna (med andra ord hanarna) är större delen av framkroppens sidor gula, och det gula bakkroppsbandet är obrutet samt bredare och börjar redan vid bakkroppens början. Även hanarna har vit bakkroppsspets. Arbetarna är oftast tydligt mindre än drottningen. Humlan påminner om ljusa jordhumlor som kragjordhumla, rallarjordhumla, ljus jordhumla och skogsjordhumla.[5] Melanistiska (helsvarta) former förekommer i delar av Europa; vissa forskare betraktar dessa som en egen underart.[8]

EkologiRedigera

Blåklockshumlan är en sentflygande art; de övervintrande drottningarna visar sig i regel inte förrän i juni till augusti, beroende på latitud. Könsdjuren, som hanarna, är även de sena, och kommer oftast inte fram förrän i september till oktober.[4] Arten besöker gärna trädgårdar och parker. Näringsväxter är framför allt blåklockor, i synnerhet liten blåklocka[9], men också oxtunga, kärleksört, monke, timjan, vit sötväppling, mjölkört, hampflockel,[5] stjärnflocka, kovaller och väddväxter[6]. Hanarna har ett delvis annorlunda foderväxtval, och besöker gärna, förutom mjölkört, väddklint, kungsmynta och gullris.[6]

Boet förläggs vanligen underjordiskt i övergivna smågnagarbon[6], och rymmer mellan 80 och 150 arbetare[8].

Blåklockshumlan parasiteras av snylthumlearten broksnylthumla (Bombus quadricolor).[5]

KällorRedigera

  1. ^ Kawakita et al. (2003). [http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html ”Evolution and Phylogenetic Utility of Alignment Gaps Within Intron Sequences of Three Nuclear Genes in Bumble Bees (Bombus)”] (PDF). Kyotouniversitetet. http://mbe.oxfordjournals.org/content/20/1/87.full.pdf+html. Läst 13 november 2011. 
  2. ^ Bombus soroeensis Blåklockshumla”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103265. Läst 21 maj 2017. 
  3. ^ [a b] Juho Paukkunen (2016). ”Blåklockshumla — Bombus soroeensis (Fabricius, 1776)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204722?locale=sv#show. Läst 21 maj 2017. 
  4. ^ [a b] M Edwards (April 2012). Bombus soroeensis Fabricius, 1776” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-soroeensis. Läst 21 maj 2017. 
  5. ^ [a b c d] G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter sid. 90–91 ISBN 978-91-7139-776-8
  6. ^ [a b c d] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 81–83x. ISBN 978-91-7424-170-9 
  7. ^ Hummel-Arten Wildbienen. (tyska)
  8. ^ [a b] Ted Benton 2006 Bumblebees sid. 331–332 ISBN 0-00-717451-9
  9. ^ ”Klokkehumle (Bombus soroeensis)” (på danska). Danmarks Fugle og Natur. 5 juni 2016. https://www.fugleognatur.dk/artsbeskrivelse.asp?ArtsID=13674. Läst 21 maj 2017. 

Externa länkarRedigera