Björn Molin

svensk statsvetare, politiker och landshövding
För kommunalrådet i Österåker, se Björn Molin (kommunalråd).

Björn Anders Molin, född 8 april 1932 i Göteborg, är en svensk statsvetare och politiker (folkpartist).

Björn Molin
Född8 april 1932[1] (91 år)
Göteborg, Sverige
Medborgare iSverige[2]
Utbildad vidGöteborgs universitet
SysselsättningPolitiker, statsvetare
Befattning
Ledamot av Sveriges riksdag
1971–1973 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1971–1974)[3]
Ledamot av Sveriges riksdag
1974–1976 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1974–1976)[4]
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1976–1979)[5]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1976–1979)[6]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1979–1981)[5][7][8]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1980–1981)[6]
Sveriges handelsminister
Regeringen Fälldin III (1981–1982)
Sveriges minister för nordiskt samarbete
Regeringen Fälldin III (1981–1982)
Ledamot av Sveriges riksdag
1982–1985 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1982–1985)[9]
Ledamot av Sveriges riksdag
1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Göteborgs kommuns valkrets (1985–1986)[10]
Landshövding i Hallands län (1986–1997)
Politiskt parti
Liberalerna
FöräldrarNils Molin
Anna Röding
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Björn Molin blev filosofie doktor vid Göteborgs universitet 1966 på en avhandling om tjänstepensionsfrågan i svensk politik[11] och var docent i statskunskap där 1966–1970 och universitetslektor 1970–1986.

Molin var ledamot i Göteborgs stadsfullmäktige 1967–1970 och av Folkpartiets partistyrelse 1983–1987. Efter Ola Ullstens avgång som partiledare 1983 var Molin en av de starkaste kandidaterna till posten.[12]

Molin var riksdagsledamot för Göteborgs kommuns valkrets 1971–1986. I riksdagen var han bland annat finansutskottets ordförande 1976–1979 och dess vice ordförande 1983–1986. Han var även gruppledare i Folkpartiets riksdagsgrupp 1978–1981. Han har också ingått i ett stort antal statliga utredningar, exempelvis som ordförande för EG-konsekvensutredningen inför Sveriges inträde i EU.

I mittenregeringen 1981–1982 var Molin handelsminister.

År 1986 lämnade Molin riksdagen och han var därefter landshövding i Hallands län 1986–1997.

Familj redigera

Björn Molin är son till bibliotekarien och forskaren Nils Molin och bibliotekarien och forskaren Anna Röding.[13]

Utmärkelser redigera

  • 2004 – H.M. Konungens medalj 12:e storleken i Serafimerordens band "för mångåriga och betydelsefulla insatser inom skilda områden av svenskt samhällsliv"[14]
  • 2016 – promoverad till jubeldoktor vid Göteborgs universitet.[15][13]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 31 december 2019, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 5 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Riksdagens protokoll 1971:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Riksdagens protokoll 1974:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] läs online, www.assembly.coe.int .[källa från Wikidata]
  7. ^ Riksdagens protokoll 1980/81:149 (21-22 maj 1981), 31 december 1980, läs online, läs online och läs online, läst: 11 december 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Riksdagens protokoll 1980/81:150 (25-26 maj 1981), 31 december 1980, läs online, läs online och läs online, läst: 11 december 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Riksdagens protokoll 1982/83:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ Riksdagens protokoll 1986/87:18, 31 december 1986, läs online, läs online och läs online, läst: 24 november 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Molin, Björn (1965). Tjänstepensionsfrågan: en studie i svensk partipolitik. Studier i politik, 0081-7422 ; 2Scandinavian university books, 99-0103642-9. Göteborg: Akademiförl. Libris 8079861 
  12. ^ Elisabeth Crona (27 augusti 1983). ”Westerberg allt starkare - De två huvudkandidaterna - Bengt Westerberg och Björn Molin - till posten som partiledare inom folkpartiet ler vänligt mot varandra”. Svenska Dagbladet: s. 6. https://www.svd.se/arkiv/1983-08-27/6. Läst 22 april 2018. 
  13. ^ [a b] Allan Eriksson (5 april 2016). ”Statsvetare i nationens intresse”. Göteborgs universitet, statsvetenskapliga institutionen. Arkiverad från originalet den 7 september 2018. https://web.archive.org/web/20180907032549/https://pol.gu.se/forskning/jubeldoktor. Läst 22 april 2018. 
  14. ^ ”Medaljförläningar 2004-06-06”. Sveriges Kungahus. 6 juni 2004. Arkiverad från originalet den 23 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170723065125/http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20040606.5.1a2467a10ad032dc26800015982.html. Läst 22 april 2018. 
  15. ^ Lotta Engelbrektson (21 oktober 2016). ”I dag är det Björn som tar priset”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/livsstil/i-dag-%C3%A4r-det-bj%C3%B6rn-som-tar-priset-1.3864177. Läst 22 april 2018. 

Källor redigera

  • Enkammarriksdagen 1971-1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 2 (Sveriges riksdag 1996), s. 105-106

Externa länkar redigera


Företrädare:
Staffan Burenstam Linder
Sveriges handelsminister
1981–1982
Efterträdare:
Lennart Bodström
Företrädare:
Johannes Antonsson
Landshövding i Hallands län
1986–1997
Efterträdare:
Karin Starrin
Företrädare:
Gabriel Romanus
Gruppledare för folkpartiets riksdagsgrupp
1978–1981
Efterträdare:
Jörgen Ullenhag
Företrädare:
Nils G. Åsling
Finansutskottets ordförande
1976–1979
Efterträdare:
Eric Enlund
Företrädare:
Rolf Wirtén
Finansutskottets vice ordförande
1983–1986
Efterträdare:
Anne Wibble