Wikipedia

Bettina Heinen-Ayech

Bettina Heinen-Ayech, född 3 september 1937 i Solingen, död 7 juni 2020 i München [4], var en tysk målare som blev känd för sina färgrika landskapsmålningar från Algeriet .

Bettina Heinen-Ayech
Bettina Heinen-Ayech, 1989.
Född3 september 1937[1][2]
Solingen
Död7 juni 2020[3] (82 år)
München
BegravdWaldfriedhof
Medborgare iTyskland
Utbildad vidKölner Werkschulen
Akademie der Bildenden Künste München
Det Kongelige Danske Kunstakademi
SysselsättningMålare, förläggare
FöräldrarHanns Heinen
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Bettina Heinen var dotter till den i Bauchem födde journalisten Johann Jakob Josef ”Hanns” Heinen (1895-1961), som under många år arbetade som chefredaktör på Solinger Tageblatt och branschtidningen Eberswalder Offertenblatt. Han arbetade även som lyriker och dramatiker.[5] Hennes mor Erna, född Steinhoff (1898-1969) föddes i Düsseldorf och kom från en westfalen familj med ursprung på herrgården Haus Ahse nära Soest.[6][7] BBettina Hainen hade tre syskon, två bröder och en syster. Barnen växte upp i ett hem i Solingen som präglades av konst och öppenhet.[8] Familjen bodde i ett gammalt korsvirkeshus i stadsdelen Höhscheid som tidigare tillhört den blygruva som fanns på platsen. Heinen bodde i huset vid sina besök i sin hemstad långt upp i åren.[9][10]

Under andra världskriget bodde Bettina Heinen från och med 1942 tillsammans med sin mor och syster i Kreuzthal-Eisenbach i närheten av Isny i Allgäu. Senare anslöt sig även Erwin Bowien (1899-1972) som var målare och vän till familjen. Bowien återvände till Tyskland år 1942 efter en tioårig vistelse i Nederländerna och var på ständig flykt undan nazistiska myndigheterna. Fadern Hanns Heinen anslöt 1944, efter att ha publicerat en artikel om de faktiska förhållandena i Tyskland. En arresteringsorder avseende honom och Bowien dök upp i Kreuztahl, som enligt senare uppgift från Heinen ”postfröken rev sönder”. [11]

Mellan 1948 och 1954 besökte den unga Bettina Heinen August-Dickes flickgymnasium i Solingen, där en lärarinna upptäckte och främjade hennes talang. Sin första konstnärliga utbildning fick hon av Bowien, som flyttade in hos familjen Heinen i det så kallade ”Svarta huset” år 1945 och förblev hennes mentor fram till sin död.[6] Från 1954 gick hon i Kölner Werkschulen och Otto Gersters klass för monumental väggmålning, där hon befriades från tre förberedande kurser.[12] 1955 ställdes verk av Bettina Heinen ut för första gången – 20 akvareller och teckningar – i kursalen i Bad Homburg. Bilder av den då 18-åriga Bettina Heinen antogs av Hanna Bekker vom Rath, en galleriägare från Frankfurt, till grupputställningen Deutsche Kunst der Gegenwart (tysk samtida konst) (1955/56). Hennes verk visades tillsammans med verk av KKarl Schmidt-Rottluff, Paul Klee, Max Beckmann, Max Ernst, Ernst Ludwig Kirchner och Käthe Kollwitz på en turné genom Sydamerika, Afrika och Asien. Schmidt-Rottluff rådde henne ”Bettina, var sann mot dig själv!”[8]

Därefter följde studier hos Hermann Kaspar vid Münchens konstakademi samt resor till Ticino. Från 1958 studerade Bettina Heinen vid den konglige danska konstakademi i Köpenhamn och företog den första av flera resor till Norge, där hon köpte en stuga vid foten av de sju systrarna. 1959 och 1962 mottog Bettina Heinen stipendier från kulturdepartementet i Nordrhein-Westfalen. Därefter tillbringade Bettina Heinen tid på Sylt, i Tessin och Norge samt i Paris för att måla. 1962 gjorde Bettina Heinen sin första resa till Nordafrika, efter att ha fått en inbjudan till Kairo av det tyska kulturinstitutet.[12]

I Paris lärde Heinen år 1960 i Jardin du Luxembourg känna den man hon senare skulle komma att gifta sig med, algeriern Abdelhamin Ayech (1926-2010), när hon var där för att måla tillsammans med Bowien. Två år efter att deras dotter Diana föddes år 1961 flyttade familjen till Guelma, Ayechs hemstad i Algeriet, som blivit självständigt från Frankrike. 1969 föddes sonen Haroun.[13] Under de följande decennierna pendlade Bettina Heinen-Ayeh mellan Solingen och Algeriet, där hon sökte efter motiv i sin bil, ”ett fordon som en gång föddes som R4, ofta med en ofrånkomlig cigarett i mungipan”.[14] Hennes kärlek till Algeriet baserade sig även på kärleken till hennes man Hamid, en ”fri och modig man” enligt Bettina Heinen-Ayech.[15]

1968 köptes de första verken av Bettina Heinen-Ayech av nationalmuseum i Algier (Musée National des beaux-arts d’Alger), och 1976 tilldelades hon utmärkelsen ”Grand Prix de la ville d’Alger. Samma år blev hon ordförande i ”Freundeskreises Erwin Bowien” (Bowien avled 1972). 1992 ställdes ett retrospektiv med 120 av hennes bilder ut i Musée des beaux-arts d’Alger. 1993 tilldelades hon kulturpriset av Solingens Bürgerstiftung Baden. 2004 visades ytterligare en stor retrospektiv av hennes verk, som stöttades av den dåvarande algeriske kulturministern Khalida Toumi. År 2006 fick hon ytterligare en utmärkelse av den algeriska regeringen. Samma år skedde ett inbrott i hennes hus i Solingen, och sex målningar av Erwin Bowien blev stulna.[16]

Fram till år 2018 visades Heinen-Ayechs målningar i fler än 100 individuella och i många grupputställningar i Europa, Amerika och Afrika.[17] Hennes förnamn ”Bettina” blev hennes konstnärsnamn, även på det arabiska skrivsättet بتينا. [18][9][19] Bettina Heinen-Ayechs liv och verk skildrades även i böcker och filmer. 2012 återvände hon för första gången sedan kriget till Kreuzthal i Allgäu, och åtföljdes vid sin resa av ett tv-team från Bayerischer Rundfunk.[20]

Bettina Heinen-Ayech dog den 7 juni 2020 i München, vid 82 års ålder.

Målningar

redigera
 
Sommaråska i Algeriet (1974)

Vid sin utbildning lärde sig Bettina Heinen-Ayech alla tekniker men hennes tyngdpunkt låg alltid vid akvarellmålning. Hon skapade ett stort antal landskapsmålningar, och ett mindre antal porträttbilder. Vid sina vistelser i Algeriet utvecklade hon en egen teknik: på grund av den torra luften i Guelma flöt inte vattenfärgerna in i varandra på samma sätt som i Europa, utan torkade fort. Därför utvecklade hon ett eget arbetssätt: ”Jag placerar de starka färgerna bredvid varandra som en mosaik, penseldrag för penseldrag”, som hon uttryckte det. De intensiva färgkombinationerna skapar en levande bild av landskapen och ljuset i Algeriet.[21] Under terrorismåren på 1990-talet och fram till 2000-talet kunde hon bara måla porträtt, stilleben och vyer från sitt fönster, eftersom hon inte kunde resa runt.[22]

I Algeriet förändrade Bettina Heinen-Ayech inte bara sin teknik utan även sin personlighet, enligt egen utsago. Hon tog avstånd från sina ”europeiska ördomar” och ”tillhörde” istället den vackra naturen i Guelma. ”Det sydliga berget, Mahouna, dess fält, fängslar alla mina sinnen och bevarar mina fantasier. Jag målar denna region på våren, när de grönskande fälten är prydda med röda punkter – vallmoblommor – och lyser i alla nyanser, långt bort från Europas täta grönska; på sommaren när dess blåa och violetta bergstoppar reser sig över vetefältens underbara guld, när den röda jorden har en ofattbar kraft som är så svår att representera.”[21]

Redan 1967 skrev journalisten Max Metzker i tidningen Düsseldorfer Nachrichten om Bettina Heinen-Ayech: ”Hon lyckas tillgängliggöra landskap även för dem som inte är bekanta med dem. Porträtten är inte enbart avbildningar av människor, utan samtidigt djupa skildringar av människornas själ.”[23]

Muséer, arkiv, offentliga samlingar

redigera

Bettina Heinen-Ayechs målningar och dokument bevaras i flera muséer, arkiv och offentliga samlingar i flera europeiska och nordafrikanska länder. I Algeriet finns en stor samling målningar av konstnären Bettina Heinen-Ayech i nationalmuseum för konst i Algier (Musée National des Beaux Arts d´Alger) samt i huvudstaden Algiers stadskonstsamling i ”Galerie Samson” samt i presidentämbetets samling i Algier. I Norge representeras Bettina Heinen-Ayech i Alstahaugs kommuns konstsamling. I Tyskland återfinns målningar av konstnären i Nordrhein-Westfalens konstamling, i konstmuséet i Solingen, i Nordfrieslands muséum.[24] I Schweiz lagras ytterligare arkivmaterial om konstnären i arkiven hos SIK-ISEA: Institutet för konststudier om historisk och samtida konst iZürich.

Konstnärskolonin ”Svarta huset”

redigera
 
Konstnärskolonins logotyp

2020 sattes en minnestavla för Bettina Heinen-Ayech och hennes vänner från en konstnärskoloni uppsatt på hennes föräldrahem, det så kallade ”Svarta huset”.[10] I januari 2022 grundades den ideella föreningen Bettina Heinen-Ayechs Stiftelse för konst, kultur och internationell dialog, som vårdar konstnärens arv. [25] [26] [27] .

Sedan Bettina Heinen-Ayechs död engagerar sig hennes son, Haroun Ayech, som arbetar som läkare i München, för minnet av henne och hennes konstnärskollegor. Konstnären själv levde ända till sin död i det så kallade ”Svarta huset”, korsverkshuset som tidigare varit en del Höhscheiders blygruva, och som Heines far köpte år 1932.[28] Efter andra världskrigets slut flyttade Erwin Bowien in i grannhuset, det ”Röda huset”. Ayech grundade den ideella stiftelsen ”Bettina Heinen-Ayech-stiftelsen för konst, kultur och internationell dialog”. Stiftelsen initierade i sin tur projektet Solingens konstnärskoloni ”Svarta huset”.[29]

I februari 2023 antogs konstnärskolonin ”Svarta huset” i den ”Europeiska föreningen för konstnärskolonier” och strax därefter i Europarådets kulturrutt ”Impressionistrutter”.[30]

Utmärkelser

redigera
  • 1976 Bettina Heinen-Ayech mottar Grand Prix de la ville d’Alger
  • 1993 Kulturpreis der Bürgerstiftung Baden, Solingen
  • 1998 Staden Constantine i Algeriet förärar målaren ett Prix d’honneur
  • 2003 Algeriska statspriset överräcks av kulturministern Khaida Toumi som utmärkelse för det samlade konstnärliga skapandet
  • 2006 Officiella hedersbetygelser från det algeriska kulturministeriet
  • 2024 inkludering i Women's Places NRW- projektet[31][32]

Publikationer

redigera
  • (som redaktör) Hanns Heinen: Aus der Fülle des Lebens. Dikter. U-Form, Solingen.
  • (som redaktör) Erwin Bowien: Das schöne Spiel zwischen Geist und Welt – Mein Malerleben. ISBN 3-88234-101-7 .
  • (som redaktör) Erwin Bowien. Werkverzeichnis – Catalogue Raisonné – Werkoverzicht. U-Form, Solingen 1999, ISBN 3-88234-103-3 .

Litteratur

redigera
  • Eduard Fallet-von Castelberg: Bettina Heinen. Kleiner, Bern 1967. (tyska/franska)
  • Ali Elhadj-Tahar/Hans Karl Pesch: Bettina Heinen-Ayech. U-Form Verlag, Solingen 1982.
  • Marianne Kopatz: Bettina Heinen-Ayech, Aquarelle und Zeichnungen aus Algerien. Förlag: Stadtsparkasse Solingen. 1985.
  • Malika Bouabdellah/Diana Millies/Bernard Zimmermann: Bettina Heinen-Ayech Retrospektive 1951–1992. Förlag: Stadtsparkasse Solingen. 1992.
  • Malika Bouabdellah: ”Bettina” Katalog över retrospektiv i Musée National des Beaux-Arts. 1993.
  • Hans Karl Pesch: Bettina, Kollektion Klaus Wiens. 1999, ISBN 3-88234-106-8. 
  • Dalila Mahammed Orfali: ”Bettina”. Katalog över retrospektiv i Musée National des Beaux-Arts. 2005.
  • Taieb Larak: Bettina, la rencontre d’un peintre et d’un pays. Bettina Heinen-Ayech et l’Algérie. 2007.
  • Ali Elhadj-Tahar/Dr. Haroun Ayech: "Bettina". Galerie Dar El Kenz, Alger, 2016.
  • Taieb Larak, Bettina. Die Begegnung einer Malerin mit einer Landschaft. Bettina Heinen-Ayech und Algerien. En-Nakhla, Algier, 2018, ISBN 978-9947-0-5382-9.
  • Dr. Claudia Schöning-Kalender; Bettina Heinen-Ayech: Bewegung, Farbe, Licht. Das Künstlerische Vermächtnis einer Malerin. Art Profil, Magazin für Kunst, Häfte nr. 144-2021
  • Cristina Streckfuss: Künstlerkolonie und Zeitzeuge zugleich. Das "Schwarze Haus" in Solingen. I: Art Profil Kunstmagazin, S. 48–53, Häfte nr. 148-2022.

Filmer

redigera
  • 1992: Bettina Heinen-Ayech, Lettre à Erwin Bowien, Künstler-Portrait (Hassan Bouabdellah, Visualis Production, Algier 1992. Tysk version: Bettina Heinen-Ayech, Brief an Erwin Bowien. Visualis Production i samarbete med Avalon Film+TV-Produktion, Solingen 1992)
  • 2002: Bettina Heinen-Ayech, Hymne à la nature (Boualem Aissaoui, CYM Audiovisuel, Algier)
  • 2010: Die Kunst der Erinnerung (Reportage om Bettina Heinen-Ayechs första besök i Kreuzthal efter kriget i  BR-format „Zwischen Spessart und Karwendel“)
  • 2015: Fluchtpunkt im Allgäu – Die Kunst der Erinnerung: Erwin Bowien im Kreuzthal (Regi:Georg Bayerle och Rudi Holzberger. Bayerle-Kümpfel-Holzberges stiftelse)
  • 2017: Bettina Heinen-Ayech – Solinger Malerin in Algerien (inslag till konstnärens 80-årsdag i format ”Lokalzeit Bergisches Land” av WDR)

Webblänkar

redigera
  • Avbildningar av Bettina Heinen-Ayechs verk på www.bettina-heinen-ayech.com .
  • Bettina Heinen-Ayech – Främjare av konstnärskolonin "Schwarzes Haus" på www.schwarzes-haus.com .
  • Barbara & Detlef Rahlf: Bettina Heinen-Ayech. I: bettina-heinen-ayech.com. 10 oktober 2008, hämtad 3 noovember 2018. 
  • Lokalzeit Bergisches Land: Bettina Heinen-Ayech – die Algerien-Malerin aus Solingen. I: ardmediathek.de. 28 december 2017, hämtad 3 november 2018.

Referenser

redigera
  1. ^ RKDartists, Bettina Heinen-Ayech.[källa från Wikidata]
  2. ^ SIKART, Heinen-Ayech, Bettina, läst: 18 juni 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ RKDartists, läs online, läst: 3 september 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Vetter: Bettina Heynen-Ayech: Malerin Bettina Heinen-Ayech ist mit 82 Jahren gestorben. In: rp-online.de. 10. Juni 2020, abgerufen am 13. Juni 2020.
  5. ^ Johann Jakob Josef („Hanns“) und Bettina Heinen. In: archive.nrw.de. 3. September 1937, archiviert vom Original (nicht mehr online verfügbar) am 6. November 2018; abgerufen am 2. November 2018.
  6. ^ [a b] Barbara & Detlef Rahlf: Bettina Heinen-Ayech – Vita I. In: bettina-heinen-ayech.de. 10. Oktober 2008, abgerufen am 2. November 2018.
  7. ^ Erwin Bowien: Verlorene Morgenstunden. Tagebuch eines Kunstmalers 9.IX.1944-10.V.1945. Hrsg.: Gabriele Richard. Gabriele Richard, Pulheim 2015, S. 278.
  8. ^ [a b] Barbara & Detlef Rahlf, München: Bettina Heinen-Ayech. In: bettina-heinen-ayech.de. 10. Oktober 2008, abgerufen am 3. November 2018.
  9. ^ [a b] Die Kunst muss neue Fenster öffnen. In: solinger-tageblatt.de. 3. September 1937, abgerufen am 9. November 2018.
  10. ^ [a b] Philipp Müller: „Das Schwarze Haus“: Plakette würdigt kulturelles Erbe. In: Solinger Tageblatt. 12. November 2020, abgerufen am 12. November 2020.
  11. ^ Mitteilungen des Freundeskreises Erwin Bowien e. V. Dezember 2010
  12. ^ [a b] Barbara & Detlef Rahlf: Bettina Heinen-Ayech – Vita II. In: bettina-heinen-ayech.de. 10. Oktober 2008, abgerufen am 2. November 2018.
  13. ^ Barbara & Detlef Rahlf: Bettina Heinen-Ayech – Vita III. In: bettina-heinen-ayech.de. 10. Oktober 2008, abgerufen am 2. November 2018.
  14. ^ Diana Millies: „Die Natur nicht zu einem Motiv erniedrigen“. Die Kosmogonie der Malerin Bettina Heinen-Ayech. In: Malika Bouabdellah/Diana Millies/Bernard Zimmermann (Hrsg.): Bettina Heinen-Ayech Retrospektive 1951–1992. Stadtsparkasse Solingen, Solingen 1992, S. 4.
  15. ^ Farida Hamadou: Bettina Heinen-Ayech, 50ans à Guelma : l’amour, l’Algérie… In: mtissage.wordpress.com. 4. Februar 2013, abgerufen am 6. November 2018 (französisch).
  16. ^ Solingen: Diebesgut Kunst. In: Rp Online. 2. Oktober 2006, abgerufen am 11. November 2018.
  17. ^ Algerien als Inspirationsquelle für die Malerin Bettina Heinen-Ayech. In: Maghreb Magazin. 28. Dezember 2017, abgerufen am 3. November 2018.
  18. ^ Bouabdellah, „Bettina“, Buchumschlag.
  19. ^ بتينا.. فنانة ألمانية انصهر&. In: albayan.ae. 10. Oktober 2014, abgerufen am 15. November 2018 (arabisch).
  20. ^ Johannes Rauenker: Bayerischer Rundfunk dreht im Kreuzthal einen Film. In: schwaebische.de. 11. Oktober 2012, abgerufen am 3. November 2018.
  21. ^ [a b] Bettina-Heinen-Ayech exposera à Dar El Kenz. Femme-lumière, femme-courage. (Nicht mehr online verfügbar.) In: dzairnews.com. 17. Mai 2011, archiviert vom Original am 6. November 2018; abgerufen am 3. November 2018.
  22. ^ Blumen und Landschaften im Licht Algeriens. In: Bonner General-Anzeiger. 15. Januar 2016, abgerufen am 3. November 2018.
  23. ^ Zitiert nach: Ali Elhadj-Tahar/Hans Karl Pesch: Bettina Heinen-Ayech. U-Form Verlag, Solingen 1982, S. 38.
  24. ^ Larak, Taieb (Hrsg.): "Bettina, die Begegnung einer Malerin mit einer Landschaft. Bettina Heinen-Ayech und Algerien, Algier, 2016
  25. ^ mdu: Vor den Nazis ins Kreuzthal geflohen. Stiftung erinnert an die Künstler Bowien und Heinen-Ayech in Allgäuer Zeitung vom 6. April 2022
  26. ^ Philipp Müller: Stiftung strebt Museum im Schwarzen Haus an in Solinger Tageblatt vom 21. April 2022.
  27. ^ Philipp Müller: Stiftung strebt Museum im Schwarzen Haus an in Rheinische Morgenpost vom 22. April 2022
  28. ^ Philipp Müller: Das „Schwarze Haus“: Plakette würdigt kulturelles Erbe. In: Solinger Tageblatt. 12. November 2020.
  29. ^ Die Stiftung: Bettina Heinen-Ayech Foundation. In: bettina-heinen-ayech-foundation.com. Abgerufen am 14. April 2023.
  30. ^ Künstlerkolonie „Schwarzes Haus“ Solingen: Aufnahme in der Kulturroute des Europarats - Impressionisms Routes©. In: lifepr.de. 29. März 2023, abgerufen am 14. April 2023.
  31. ^ FrauenOrte NRW. In: frauenorte-nrw.de. 13. November 2023, abgerufen am 21. März 2024.
  32. ^ Haroun Ayech: Bettina Heinen-Ayech - in den exklusiven Kreis der wichtigsten historischen Frauenpersönlichkeiten in NRW aufgenommen. In: lifepr.de. 20. März 2024, abgerufen am 21. März 2024.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bettina_Heinen-Ayech&oldid=55329445”