Max Ernst, född 2 april 1891 i Brühl, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, död 1 april 1976 i Paris, Frankrike, var en tysk målare, grafiker och skulptör inom dadaism och surrealism.

Max Ernst
Max Ernst 1968.jpg
Född1891[1][2][3]
BrühlTyskland[4]
Död1 april 1976[2][3][5] (84 år)
Paris[4]
Begravdcrématorium-columbarium, Père-Lachaise[6][7]
MedborgarskapKuba[8], USA[9], Frankrike[9] och Frankrike[10]
Utbildad vidBonns universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningMålare[11][12], collagist[11], formgivare, smyckesformgivare[13], litograf[11], poet, grafiker[11], skulptör[11][12], gravör[11]
Make/makaLuise Straus-Ernst
(g. 1918–1926)
Marie-Berthe Aurenche
(g. 1927–1936)
Peggy Guggenheim
(g. 1942–1946)
Dorothea Tanning
(g. 1946–1976)
PartnerLeonora Carrington
Leonor Fini[14]
Meret Oppenheim[14]
Gala Dalí (1922–1924)[15]
UtmärkelserGoslarer Kaiserring (1976)
Venedigbiennalen
NamnteckningMax Ernst Signature.svg
Redigera Wikidata
Max Ernsts skulptur Der Assistent, Der Frosch, Die Schildkroete (1967) vid Lenbachhaus i München.

Han var gift med Dorothea Tanning, en amerikansk surrealistisk bildkonstnär och skulptör, från 1946 och fram till sin död.

Liv och verkRedigera

Max Ernst studerade först filosofi i Bonn, innan han som helt oskolad konstnär besökte Paris 1913 och lärde känna August Macke, Robert Delaunay och, av större betydelse, Guillaume Apollinaire och Jean Arp.

Efter första världskriget grundade Ernst 1919 en dadagrupp i Köln. Vid det laget hade han sett verk av Giorgio de Chirico, Paul Klee, Pablo Picasso och dadaisterna i Zürich, och sammanfogade i sina målningar upphittade föremål (träbitar, tapeter med mera) med målade föremål till en fantastisk drömvärld, vars oroande tvetydighet underströks av titlarna – Den lilla tårkörteln som säger tick-tack (1920) och Två barn hotade av en näktergal (1924).

Ernsts separatutställning i Paris 1921 höjdes till skyarna av dadaisterna.[16]

Han introducerade frottaget i konsten 1925 och vidareutveckade tekniken 1927, i samarbete med Joan Miró, till måleriets grattage.[17][18] De kan ses som paralleller till André Bretons kommande automatiska skrift och Paul Éluards försök att avskaffa konstnärens aktiva deltagande i ett konstverks tillblivelse.

De målningar och skulpturer som gör att Ernst idag betraktas som en av de mest inflytelserika konstnärerna inom den internationella surrealismen får sitt uttryck antingen från en irrationell sammanställning av föremål, till exempel Om detta skall människorna aldrig få veta (1923), eller från mer fantasifulla mardrömsimprovisationer med organiska former, till exempel Horden (1927).

År 1937 medtogs verk av Max Ernst på den nationalsocialistiska konstutställningen Entartete Kunst i München som anskrämliga exempel på en "degenererad" konst.

Samma år inledde Max Ernst en relation med den 26 år yngre brittiskfödda surrealistiska konstnären Leonora Carrington. De bodde i Paris fram till 1940 då Max Ernst häktades på grund av sitt tyska ursprung och fördes till det franska interneringslägret Camp des Milles utanför Aix-en-Provence. Kort därefter intog tyskarna Frankrike.

Ernst tillbringade åren under andra världskriget i USA och slog sig sedan ned i Frankrike. År 1954 uteslöts han ur den franska surrealistgruppen.

År 1961 publicerade han An Informal Life of Max Ernst. Han var 1946–76 gift med konstnären Dorothea Tanning och dessförinnan med Peggy Guggenheim (1942–46), Marie-Berthe Aurenche (1927–42) och Luise Straus (1918–27).

Max Ernst vilar på begravningsplatsen Père-Lachaise i Paris.

FilmerRedigera

  • Tillsammans med den tyske filmaren Peter Schamoni gjorde Max Ernst 1966 en dokumentärfilm som heter Maximiliana - Die widerrechtliche Ausübung der Astronomie. Ein Film über Ernst Wilhelm Leberecht Tempel. ("Maximiliana - Det lagstridiga utövandet av astronomi. En film om Ernst Wilhelm Leberecht Tempel".
  • 1991 kom Peter Schamonis dokumentärfilm Max Ernst: Mein Vagabundieren - Meine Unruhe ("Mitt kringflackande - Min rastlöshet").

Max Ernst är representerad vid bland annat Moderna museet[19] och Värmlands museum[20].

NoterRedigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Max Ernst, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 26545, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Max-Ernsttopic/Britannica-Online, omnämnd som: Max Ernst, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ [a b] läs online, vocab.getty.edu, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: max-ernstnationalencyklopedin, omnämnd som: Max Ernst, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Charlette Beauvis & Vincent de Langlade, Le columbarium du Père-Lachaise, 1992, s. 48, ISBN 978-2-86514-022-0, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 316, ISBN 978-2-914611-48-0, (Källa från Wikidata)
  8. ^ läs online, thecomposingrooms.com, (Källa från Wikidata)
  9. ^ [a b] läs online, collection.centrepompidou.fr, läst: 22 april 2020, (Källa från Wikidata)
  10. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, konstnärs-ID på MoMA: 1752, läst: 4 december 2019, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  11. ^ [a b c d e f] läs online, rkd.nl, (Källa från Wikidata)
  12. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 7886, läs online, läst: 1 april 2021, (Källa från Wikidata)
  13. ^ Esther Doornbusch, Hedendaagsesieraden.nl, 2016, läs online, läst: 8 april 2020, (Källa från Wikidata)
  14. ^ [a b] läs online, hedendaagsesieraden.nl, (Källa från Wikidata)
  15. ^ läs online, www.surrealismstore.com, läst: 1 november 2020, (Källa från Wikidata)
  16. ^ Programbladet till denna Exposition Dada Max Ernst författades av André Breton som vid denna tid ännu var dadaist själv. Här är programbladet online (International Dada Archive).
  17. ^ Barbara Berger: Collage, Frottage, Grattage... Max Ernsts tekniker Moderna Museet. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 24 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Max Ernst The Art Story. Läst 25 juni 2017. Arkiverad 6 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  19. ^ Moderna museet
  20. ^ Värmlands museum

Externa länkarRedigera