Öppna huvudmenyn
Uppslagsordet ”Badstuga” leder hit. För en oljemålning av den finländske konstnären Akseli Gallen-Kallela, se Badstuga (målning).
Akseli Gallen-Kallelas målning Badstuga från 1889.
Bastubad. Han i mitten använder en bastukvast. Pekka Halonen 1925.
Interiören i en modern bastu.

En bastu (av badstuga), eller kölna, är ett till hög temperatur uppvärmt rum eller mindre byggnad som används för bad. Traditionellt har bastun även använts för torkning av malt, säd och lin, och för torkning och rökning av fisk och kött.[1]. På finska är namnet på bastu sauna, vilket har fått ge namn till denna ångbadsform i de flesta delar av världen, som inte haft den tidigare.

Bastubad var vida utbrett i Mellan- och Nordeuropa under medeltiden. Under den tiden var det vanligt med offentliga bastuinrättningar i städerna. De förbjöds oftast senare, under 1500- och 1600-talet.[1]

Hos allmogen i Sverige användes bastun endast undantagsvis för bad under 1700- och 1800-talet och då främst till julbadet, som i senare tid[a] inte var något ångbad. I stället användes bastun främst för torkning av lin (främst i södra Sverige), säd (mest i norra Sverige) eller malt i samband med ölbryggning.[2] I Östsverige användes bastun som rök.[1]

I samband med provinsialläkareföreningens bildande 1881 kom provinsialläkarna att göra bad och då framförallt bastubad till sin fråga. Under 40 år fram till riksdagsbeslutet 1918 och bildandet av den Svenska Föreningen för Folkbad drev man frågan i riksdag och regering men såg även till att befolkningen utbildades i personlig hygien. Man riktade sig främst till det egna skrået, lärare, kvinnor och barn. Detta resulterade i att bastubad kom att bli lösningen för folkbadsfrågan på den svenska landsbygden likaväl som att barnen utbildades i personlig hygien i skolan genom så kallade skolbad. Sammanlagt kom cirka 10 000 offentliga badstugor att byggas i Sverige under perioden 1900–1949.[3]

EtymologiRedigera

Orden bad och stuga bildar det sammansatta badstuga och det avkortade bastu.

Badh är fornsvenska, bað isländska och fornsaxiska. Ordet bad förekommer i svenskan, norskan, danskan och fornhögtyskan.

Betydelsen är badda, värma, och har mer med värme än väta att skaffa - även om betydelsen har förskjutits genom seklerna. Därför är både bastu, ria, brydestua, pörte, tôrkstu och kölna i första hand små, fristående byggnader som används för torkning. I fornsvenskan fanns ordet lögh för att beskriva det våta tvättandet, varför att bada vått hette att lögha sig (idag löga).

I orden vattenbad, torrbastu och rökbastu avses uppvärmning, i kallbad och havsbad avses nedsänkning i vatten.

BastubadRedigera

Bastubad innebär att de som badar sitter i den uppvärmda bastun tills de börjar svettas och därigenom öppnar porerna. Under badets gång kan luftfuktigheten ökas genom att man kastar en skopa vatten på bastuaggregatet (torrbastu). I ångbastu åstadkoms förändringar i luftfuktighet och temperatur genom att ånga hettas upp till önskad temperatur.

Bastubadet följs ofta av snabb nedkylning i vatten. Snabb nedkylning förseglar värmen i kroppen och man kan därefter vistas i kyla längre. I den finska traditionen ingår också att man stimulerar blodcirkulationen genom att slå sig själv och varandra med färskt björkris i form av en ruska som legat i en hink med vatten.

Torr och fuktig bastuRedigera

Bastun har, utan några tillägg, normalt en ganska torr luft. Våtbastun har, som namnet antyder, en högre luftfuktighet och bastubadaren föredrar då ofta en lägre värme eftersom fuktig luft upplevs varmare än torr luft. I våtbastun brukar det finnas en plåtränna i anslutning till aggregatet så att vattnet i rännan värms upp av stenarna. Även om det inte finns någon ränna kan bastun tillfälligt göras till en våtbastu om badaren tar skopan och slänger vatten på bastustenar eller träväggarna och taket runt bastuaggregatet.

Finsk bastuRedigera

 
Bastukvastar. Helst används de färska, men de kan också torkas för att blötas upp och användas då kvistar med löv inte finns tillgängliga. Två av bastukvastarna till höger på bilden är bundna på traditionellt sätt, med vridna vidjor.

Bastubad (på finska saunominen) har en lång tradition i Finland, och "sauna" (bastu) är det finska språkets största lånord i andra språk. Även vepser, kareler, ester, vissa av Nordamerikas indiansstammar och turkar har varit flitiga bastubadare. Förr, innan sjukhusen blev vanliga (och även långt efter det) var det i bastun som livet började och slutade. Barnen föddes i bastun, och här tvättades även de döda. Bastun var den renaste platsen i hemmet, och den som också erbjöd avskildhet.

I en finsk bastu för allmänt bruk ligger temperaturen i regel mellan 60 och 100 grader Celsius, då man badar privat oftast mellan 70 och 110 grader. När man kastar vatten på stenarna på värmekällan ("kasta bad" (finlandism), på finska heittää löylyä) uppstår ånga. Man använder sig även av björkris som binds ihop till en ruska ("bastukvast", finska vihta eller vasta). Bastukvasten skall ligga i blöt en liten stund i varmt vatten innan den används. Man kan även värma den på bastuaggregatets stenar vilket sprider en behaglig doft. Med den varma blötlagda bastukvasten slår man sig själv eller andra bastubadare. Ruskan kan doppas i varmt vatten då och då för att inte klibba fast på kroppen lika lätt. "Klatschandet" fungerar som massage och stimulerar blodcirkulationen. Vanligen badar man i några omgångar och svalkar sig däremellan ett tag utomhus, eventuellt genom dopp, simtur eller till och med genom att rulla sig i snö eller doppa sig i en vak på vintern.

Enligt finsk tradition plockas den första björkruskan på midsommaren. Denna tidpunkt var lämplig när bönder hade ledig tid mellan sådd och skörd. Ur kvalitetssynpunkt bör basturuskan dock göras först när löven vuxit färdigt för att hålla längre. Juli–augusti är den bästa perioden för att göra en. Basturuskan kan bindas strax innan bastubadandet eller förvaras torkad eller infryst långa tider så att den kan användas vid annan tid på året.

I finsk bastu kan man även använda oljor. Det är populärt att ställa en burk tjäralaven. Även schampo av tjära är populärt efter bastubadandet.[källa behövs]

Tidigare var allmänna bastur vanliga i städerna. Numera förekommer sådana närmast i simhallar, som alltid har bastu. Också de för fastigheter gemensamma bastuna har blivit ovanligare, då nästan alla nya lägenheter förses med egen bastu. En del nya allmänna bastur har dock byggts, såsom Löyly och Allas i Helsingfors.

RökbastuRedigera

Huvudartikel: Rökbastu

Rökbastun (finska: savusauna) saknar skorsten och värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas flera timmar i förväg varefter röken vädras ut. Rökbastun är den ursprungligaste bastukonstruktionen.

AufgussRedigera

Aufguss är en tysk bastukultur som letat sig in i Sverige under senare tid. Ordet betyder ungefär "hälla på" och tillvägagångssättet liknar det i en vanlig bastu, med skillnaden att man i en Aufguss har en bastuvärd som använder en handduk för att vifta ner värmen och sprida doften av de olika aromer som används. En vanlig sittning brukar vara mellan 5 och 15 minuter och har ofta olika teman. Mjukgörande honung, eller peelande salt är inte ovanliga produkter som används för att uppnå diverse effekter.[4][5]

Bastu i SverigeRedigera

 
Badande kullor av Anders Zorn 1906
 
Badstuga i Simola, Åskogsberg, Östmarks socken i Värmland, tidigt 1900-tal.

Tre typer av bastu har förekommit i Sverige: envåningsbastun med en ugn utan rökgång murad på golvet med uppbyggda lavar runtom, tvåvåningsbastun, med ugnen placerad i bottenvåningen och lavarna på övervåningen, samt loftbastun, vanlig främst på Gotland, där eldstaden var placerad i bottenvåningen av smedjan/brygghuset och sedan via en rökgång ledde upp röken i en murad låda uppe på loftet. I lådan placerades de material som skulle torkas.[1]

Bastuns benämning har varierat med hur den använts. Ordet bastu har förekommit i hela Sverige, utom i södra Skåne, Bohuslän, Dalsland samt större delen av Västergötland. I Skåne kallades den istället vanligen brydestuga. Benämningen malttorka förekom i Skåne samt delar av Halland, Blekinge och Småland. I Södermanland kallades den pörte, i Närke, Västmanland och Dalarna torkstuga, samt i Västsverige kölna.[1]

Ångbad, så kallad "finsk bastu" hade i äldre tid en viss spridning i Sverige.[6] Efter en nedgångsperiod från 1600‑talet till 1800‑talet blev ångbastu ovanligt eller okänt inom Sveriges nuvarande gränser utom i finsktalande Norrbottens län och finnmarker i Värmland och Dalarna.[6] En berömd skildring av svenskt bastubad är Samuel Ödmanns skildring av julbad i 1700‑talets Värend i Småland[7], men den badtraditionen var ett undantag och en relikt från ett tidigare skede.[6]

Under 1900-talet har den finska bastutraditionen åter fått fäste i Sverige.[1] Vägröjare var Jan Ottosson på 1920‑ och 1930‑talet,[8] och Ludvig Nordström med boken Lort-Sverige från 1938. Ottossons och Nordströms arbete ledde till att bastubyggandet tog fart på landsbygden i Sverige. Tillsammans med bastun skulle det också finnas en tvättstuga. På Gotland finns det anläggningar kvar från den här tiden och dessa har i viss mån utvecklas till ny en umgängesform, den så kallade sockenbastun.[9]

ByggnadssättRedigera

Bastur kan vara fristående byggnader men ingår ofta i en annan byggnad.

FriståendeRedigera

  • fristående byggnad, som ofta inkluderar en bastukammare, som kan användas som omklädningsrum och för samvaro efter badet, men ofta också som gästrum
  • bastuflotte, eller flytbastu, där bastun är placerad på en i vattnet flytande flotte

InbyggdaRedigera

  • "lägenhetsbastu" är oftast ett rum i anslutning till lägenhetens dusch/badrum, som värms upp av ett eldrivet bastuaggregat
  • för fastigheten gemensam bastu, oftast med eldrivet bastuaggregat
  • bastu i anslutning till offentliga bad

Det har forskats relativt lite kring bastu och bastubadning i Sverige, men i Finland finns en hel del dokumentation om hur man bygger en bastu på ett bra och fuktsäkert sätt. Ett exempel är de finska RT-korten RT 91-10468 Konstruktion, RT 91-10440 Inredning och RT 91-10480 Ventilation. Dessa finns samlade i en engelsk översättning i boken "Finnish Sauna. Design, Construction and Maintenance" (ISBN 951-682-318-1). Även på webben finns en hel del publicerat [10][11].

UppvärmningssättRedigera

  • rökbastu, vilken saknar skorsten och värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas långt i förväg, varefter röken vädras ut
  • "vanlig" bastu, vilken har skorsten och värms upp av ett vedeldat bastuaggregat som eldas cirka en timme i förväg samt beroende på typ också under badsejouren, vilket numera är det vanliga
  • elbastu, som värms av ett eldrivet bastuaggregat

Vanligen används ved eller elektricitet.

För vedeldade bastur är ved av björk det eldningsmaterial som är mest uppskattat eftersom denna ved dels har ett högt bränslevärde, dels anses ge den mest angenäma rökdoften.

Enligt en annan skola är ved av al lämpligast, framför allt för rökbastu. Al minskar mängden befintligt sot på stenarna.

BilderRedigera

Bastubad i Bastuträsk?Redigera

Det finns elva sjöar i Västerbottens län och tre sjöar i Norrbottens län som har namnet Bastuträsket eller en sammansättning med detta ord. Flera näraliggande byar har i sin tur fått namnet Bastuträsk.[12] I dessa norrländska ortnamn syftar ordet bastu inte i första hand på en stuga avsedd för bad utan på en enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad i samband med bland annat fiske.[13][14]

Se ävenRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Från äldre tider finns uppgifter om att julbadet kunde vara ett ångbad. Se artikeln Julbad.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord bastu)
  2. ^ Talve, Ilmar (1960). Bastu och Torkhus i Nordeuropa. sid. 132-136 
  3. ^ Wiell, Karolina (2018). Bad mot Lort och Sjukdom. sid. 69-94 
  4. ^ http://www.arenaskovde.se/pages/32/filer/aufgussA4.pdf[död länk]
  5. ^ ”Aufguss - Paradiset”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111029161113/http://www.paradisbadet.se/spa/aufguss.4.41d102fe12c13d8e3d080001081.html. Läst 24 april 2012. 
  6. ^ [a b c] llmar Talve, ”Bastu och badstugor” i Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok 1970. Sidorna 55–68. [1].
  7. ^ Samuel Ödmann: Hågkomster från Hembygden och Skolan. Uppsala 1830. Sidorna 20–21. [2]
  8. ^ Jonas Frykman: ”I hetluften – Svensk bastu som ideologi och praktik” i Tio tvättar sig: Nordiska museets och Skansens årsbok 2004. ISBN 91 7108 494 0. [3]
  9. ^ Annika Marusarz. ”Bastubad – här är alla välkomna”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20180105124641/https://issuu.com/gotlandsguiden/docs/gotlandsguiden_2014/119. Läst 5 januari 2018. 
  10. ^ The Magic Stove - Luxurious sauna-bathing Arkiverad 1 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ "Villa Vitsippas bastu"
  12. ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. http://kso.lantmateriet.se/kartsok/kos/index.html. Läst 4 augusti 2012. 
  13. ^ Lundström, Ulf. ”Några bebyggelsenamn i Kågedalen”. Skellefteå hembygdsförening. Arkiverad från originalet den 3 maj 2013. https://archive.is/20130503133652/http://lokalhistoria.skelleftea.org/kultur21.htm. Läst 4 augusti 2012. 
  14. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1993). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1, [A-Gästg]. Höganäs: Bra böcker. sid. 60. Libris länk. ISBN 91-7133-187-5 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera