Finnskog

Ritamäki finngård i Lekvattnets socken, den sist bebodda rökstugan i finnskogen.

Finngammelgården i Skattlösberg, en hembygdsgård som visar den skogsfinska byggnadskulturen.

Alma Gustavsson, född 1896 på Heinaho, Södra Viggen, Nyskoga socken, var en av de sista värmlandsfinnarna att tala finska språket, hon dog på 1980-talet.

Intervju med Johannes Johansson Oinonen, Nitaho-Jussi, 1957. Nitaho-Jussi, som dog 1965, anses vara en av de sista finsktalande skogsfinnarna.

Loft i Dalby socken, Värmland. Teckning 1852.

Finnskog eller finnmark används som begrepp för de ofta ganska otillgängliga skogbevuxna områden i mellersta Sverige och sydöstra Norge som skogsfinnar (svedjefinnar) befolkade på 1600-talets början. Svedjebruket fordrade storvuxen och tillgänglig skog, vilket förekom i stor mängd i obebodda gränstrakter där marken ännu var obruten.

Innehåll

1 Bakgrund
2 Finnskogsområden
3 Beskrivningar av Sveriges finnskogar
4 Se även
- 4.1 Finnskogar i populärkulturen
5 Källor
6 Vidare läsning
7 Externa länkar

BakgrundRedigera

Genom skattefrihet under sex år underlättades etableringen och den permanenta bosättningen av skogsmarkerna som eftersträvades blev därmed möjlig. Till detta hör att det i en del finnmarker, som Ramsberg och Ljusnarsberg, började bedrivas bergsbruk. Att sedan svedjebruket förbjöds när bergsbruket behövde skogen för kolning påverkade inte de etableringar som redan skett.

Det sista finskspråkiga området var norra Värmland, bland annat Norra Finnskoga, Södra Finnskoga, Lekvattnet och Östmark. Skogsarbetaren, målaren och vandraren Nitaho-Jussi, Johannes Johansson Oinoinen, som dog 1965, fick Finlands Lejons orden av presidenten Urho Kekkonen som symbol för de sista 15 då ännu finsktalande i Värmlands finnmarker.^[1]

FinnskogsområdenRedigera

De huvudsakliga sammanhängande områdena med finnbosättningar i Sverige och Norge^[2]^[3]^[4]:

Västra och norra Värmland samt östra Hedmark
Sydvästra Värmland, sydligaste Hedmark och östra Akershus
Bergslagen, med intilliggande delar av Västerdalarna och östra Värmland
Östra Dalarna, Västra Gästrikland och Sydvästra Hälsingland
Västra Hälsingland och nordöstra Dalarna
Norra Hälsingland och södra Medelpad
Södra Ångermanland
Tiveden och sydvästra Närke (tidiga bosättningar)
Sydöstra Buskerud, södra Oppland, Østfold fylke, norra och västra Akershus samt norra Oslo

Dessutom fanns spridd finnbebyggelse och mindre koncentrationer i andra delar av Södermanland, Värmland, Hedmark, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Lappland.

Beskrivningar av Sveriges finnskogarRedigera

Carl Axel Gottlund, lektor vid Helsingfors universitet, räknas som en pionjär i beskrivningen av finnskogsområdena i Sverige. I syfte att kartlägga finnskogskulturen företog Gottlund åren 1820−1821 en resa.^[5] Gottlund utgav senare en skildring av förhållandena i Grangärde finnmark.^[6] I en modern kartläggning av finnskogarnas historia ingår Kari Tarkiainens trebandsverk Finnarnas historia i Sverige.^[7] 1995 blev finnskogarna i Värmland föremål för en doktorsavhandling.^[8] Intresseorganisationen Finnsam utkom 2001 med boken Det skogsfinska kulturarvet.^[9]

Se ävenRedigera

Finnskogar i populärkulturenRedigera

KällorRedigera

^ Bild från Nitaho-Jussis begravning, Värmlands museum
^ Broberg, Richard (1988). Bergfors, Erik Olof. red. Finsk invandring till mellersta Sverige. Uppsala: Dialekt- och folkminnesarkivet. ISBN 91-85540-39-0
^ Wedin, Maud, red (2001). Det skogsfinska kulturarvet. Falun: FINNSAM i samarbete med Finnbygdens Förlag. ISBN 91-88644-02-2
^ Christensen, Trygve (2002) (på no). Skogfinner og finnskoger. Oslo: eget förlag. ISBN 82-992916-3-1
^ Bergman, Fredrik (2006). ”När finnarna intog svenska ödeskogar”. Populär historia 2006:1,: sid. 48-53 : färgill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/nar-finnarna-intog-svenska-odeskogar/. Libris 10285145
^ Boethius, Jacob; Gottlund Carl Axel (1823). Prosten och kyrkoherden mag. Jacob Boëthii Bref om finnarna i Grangärdet. Med noter och tillägg av G-nd. Infördt i Mnemosyne för september månad 1821. Åbo, 1823. Tryckt i bibel-sällskapets tryckeri. (Åbo tryckt i bibel-sällskapets: boktryckeri.). Åbo. Libris länk
^ Tarkiainen, Kari (1990-1996). Finnarnas historia i Sverige. Stockholm: Nordiska museet. Libris länk
^ Bladh, Gabriel (1995). Finnskogens landskap och människor under fyra sekler: en studie av natur och samhälle i förändring = [Finnskogen's landscape and people under four centuries] : [a study of nature and society in change]. Meddelanden från Göteborgs universitets geografiska institutioner. Ser. B, 0346-6663 ; 87. Göteborg: Kulturgeografiska institutionen, Handelshögsk. vid Göteborgs univ. Libris länk. ISBN 91-86472-22-4
^ Det skogsfinska kulturarvet. Falun: FINNSAM i samarbete med Finnbygden. 2001. Libris länk. ISBN 91-88644-02-2

Vidare läsningRedigera

Axelson, Maximilian (1852). Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar. Stockholm. Libris länk. http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00002042 - Faksimilutgåva. Karlstad: NWT. 1978. Libris länk
Berglund, Axel; Nilsson Skans, Torsten; Evans, Ailinor (2006). Svenskfinnar : Axel Berglund berättar. Vansbro: Finnmarkens hembygdsförening Kroktorp. Libris länk. ISBN 978-91-631-8990-6
Boethius, Jacob (1823). Bref om finnarna i Grangärdet : med noter och tillägg / af G-nd [=Karl Axel Gottlund]. Åbo. Libris länk
Ehrenroth, Björn; Sundén-Cullberg, Ann; Shutrick, Helena (2005). Den blommande finnskogen. Torsby: Boviggen. Libris länk. ISBN 91-973664-4-7
Enewald, Nils (1920). Sverige och Finnmarken : svensk Finnmarkspolitik under äldre tid och den svensk-norska gränsläggningen 1751. Lund: Gleerup. Libris länk
Welinder, Stig (2015). Vilka var och är skogsfinnarna? : en historisk begreppsdiskussion. Falun: Finnbygdens förlag. Libris länk. ISBN 978-91-88644-34-3

Externa länkarRedigera

[1] Bild från Nitaho-Jussis begravning, Värmlands museum

[2] Broberg, Richard (1988). Bergfors, Erik Olof. red. Finsk invandring till mellersta Sverige. Uppsala: Dialekt- och folkminnesarkivet. ISBN 91-85540-39-0

[3] Wedin, Maud, red (2001). Det skogsfinska kulturarvet. Falun: FINNSAM i samarbete med Finnbygdens Förlag. ISBN 91-88644-02-2

[4] Christensen, Trygve (2002) (på no). Skogfinner og finnskoger. Oslo: eget förlag. ISBN 82-992916-3-1

[5] Bergman, Fredrik (2006). ”När finnarna intog svenska ödeskogar”. Populär historia 2006:1,: sid. 48-53 : färgill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/nar-finnarna-intog-svenska-odeskogar/. Libris 10285145

[6] Boethius, Jacob; Gottlund Carl Axel (1823). Prosten och kyrkoherden mag. Jacob Boëthii Bref om finnarna i Grangärdet. Med noter och tillägg av G-nd. Infördt i Mnemosyne för september månad 1821. Åbo, 1823. Tryckt i bibel-sällskapets tryckeri. (Åbo tryckt i bibel-sällskapets: boktryckeri.). Åbo. Libris länk

[7] Tarkiainen, Kari (1990-1996). Finnarnas historia i Sverige. Stockholm: Nordiska museet. Libris länk

[8] Bladh, Gabriel (1995). Finnskogens landskap och människor under fyra sekler: en studie av natur och samhälle i förändring = [Finnskogen's landscape and people under four centuries] : [a study of nature and society in change]. Meddelanden från Göteborgs universitets geografiska institutioner. Ser. B, 0346-6663 ; 87. Göteborg: Kulturgeografiska institutionen, Handelshögsk. vid Göteborgs univ. Libris länk. ISBN 91-86472-22-4

[9] Det skogsfinska kulturarvet. Falun: FINNSAM i samarbete med Finnbygden. 2001. Libris länk. ISBN 91-88644-02-2

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]