Backhumla
Backhumla (Bombus humilis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[4]
| Backhumla Status i Finland: Nära hotad[1] | |
 Backhumla, drottning. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Thoracobombus[2] |
| Art | Backhumla Bombus humilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus humilis | |
| Auktor | Illiger, 1806[2] |
| Synonymer | |
|
Bombus insipidus Radoszkowski, 1884[3] | |
 Backhumla på vinhallon (Rubus phoenicolasius). | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Backhumlan är en medelstor, långtungad humla. Drottningar blir 16 till 18 millimeter långa, och arbetare 10 till 15 millimeter[5]. Hanarna är i regel av samma storlek som arbetarna[6]. Humlan är orangeröd med ett brett, mörkbrunt band rätt långt fram på bakkroppen, som i övrigt ger ett randigt intryck. Mellankroppens päls är tydligt rufsig, och dess sidor är beigeaktiga. Bakkroppens mörka band kan ofta saknas hos arbetarna. Hanen har dessutom orangebrunt huvud. Den skandinaviska formen av backhumla är ganska enhetlig, men i övriga Europa och i Centralasien kan utseendet variera kraftigt.[7][8] På kontinenten är det också vanligt med melanistiska former.[6]
Utbredning redigera
Backhumlan förekommer i större delen av Europa med undantag av Island, Irland, Skottland och Portugal. I Spanien förekommer den söder om 39°N. Den förekommer i Medelhavsområdet, men undviker öar och kustområden.[9] Den förekommer också i Turkiet, Iran, Kaukasus[9], på den tibetanska högplatån och i norra Kina[8].
I flera länder, bland annat Storbritannien[5] har backhumlan minskat kraftigt på senare tid. Även i Centralasien är den sällsynt.[8]
IUCN listar ett intensifierat jordbruk, speciellt med ökad användning av bekämpningsmedel och kvävegödsling, som den främsta orsaken till nedgången. Även klimatförändringar, då främst med ett ökat antal värmeböljor och perioder av torka, kan påverka arten ogynnsamt.[9]
Också i Sverige har arten minskat, men denna verkar numera (kring 2020) ha upphört, och i en del fall även ersatts av en viss ökning. Det svenska utbredningsområdet sträcker sig från Skåne i söder till Jämtland i nordväst, och vidare längs norrlandskusten till Västerbotten. Den saknas dock i Härjedalen, och förekomsten på Gotland är osäker.[10] I Sverige är arten klassificerad som livskraftig[10].
I Finland, där humlan främst påträffats i den sydvästra delen av landet, med spridda observationer upp till Norra Karelen i öster (fram till tidigt 1970-tal fanns den även i Birkaland och Egentliga Tavastland i väster)[11], är den rödlistad som nära hotad ("NT")[1].
Ekologi redigera
Backhumlan föredrar blandade landskap, skogsbryn, ängar, trädgårdar och rödklövervallar. I Centralasien är den en typisk bergsart[8]. Humlan besöker förutom klöver gärna bland annat ängskovall, kråkvicker, oxtunga och tjärblomster. Boet byggs ovan jord, marknära bland löv, mossa och i grästuvor.[7] Det är litet, och rymmer i regel inte mer än 40 till 50 arbetare.[6]
Källor redigera
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Backhumla – Bombus humilis”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204739. Läst 2 juli 2023.
- ^ [a b] ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 18 januari 2015.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] ”Bombus humilis Illiger, 1806” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714925#null. Läst 26 mars 2024.
- ^ Williams, P. (2016). ”Bombus humilis Illiger, 1806 | backhumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103257/details?lang=sv. Läst 2 juli 2023.
- ^ [a b] Brown-banded carder bee Arkiverad 3 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. ARKive - Images of life on earth Läst 21 maj 2017
- ^ [a b c] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 378-383. ISBN 0-00-717451-9
- ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 116-117. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b c d] Paul Williams, Ya Tang, Jian Yao & Sydney Cameron (2008). ”The bumblebees of Sichuan (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (9,34 MB)). Systematics and Biodiversity. University of Illinois. sid. 48. doi:. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Williams&al09_Sichuan.pdf. Läst 4 april 2024.
- ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus humilis . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 juli 2023.
- ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Backhumla Bombus humilis”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-humilis-103257/detaljer. Läst 2 juli 2023.
- ^ ”Bombus humilis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204739&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 2 juli 2023.