Wikipedia

BZ-gas

BZ-gas, eller 3-Quinuclidinyl benzilat (QNB),[1] nervgas utvecklad av USA i slutet på 1950-talet, är ett luktfritt och bittersmakande militärt inkapaciterande medel.[2] BZ är en antagonist av muskarinacetylkolinreceptorer vars struktur är estern av bensilsyra med en alkohol härrörande från kinuklidin. Ämnet skadar vid inandning genom antikolinerg verkan och dess effekt liknar skopolamin. Ämnet är även känt att kunna framkalla extremt realistiska hallucinationer som för den påverkade är omöjliga att skilja ifrån den objektiva verkligheten.

3-quinuclidinyl benzilat
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn1-azabicyklo[2.2.2]oktan-3-yl hydroxy(difenyl)acetat
Kemisk formelC21H23N (O)3
Molmassa337,419 g/mol
UtseendeVitt kristallint pulver
CAS-nummer6581-06-2
SMILESO=C(OC1CN2CCC1C2)C(O)(c3ccccc3)c4ccccc4
Egenskaper
Smältpunkt164 - 165 °C
Kokpunkt322 °C
Faror
NFPA 704

2
1
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historik redigera

Uppfinning och forskning redigera

BZ uppfanns av det schweiziska läkemedelsföretaget Hoffmann-La Roche 1951.[3] Företaget undersökte anti-spasmodiska medel, liknande tropin, för behandling av gastrointestinala sjukdomar när kemikalien upptäcktes.[3] Det undersöktes sedan för möjlig användning vid sårbehandling, men befanns olämpligt. Vid denna tidpunkt undersökte USA:s militär det tillsammans med ett brett spektrum av möjliga ickedödliga, psykoaktiva och psykotomimetiska inkapaciterande medel inklusive psykedeliska droger som LSD och THC, dissociativa läkemedel som ketamin och fencyklidin, potenta opioider som fentanyl, liksom flera glykolatantikolinergika.[4][5] År 1959 visade USA:s armé stort intresse för att distribuera den som ett kemiskt stridsmedel.[3] Det betecknades ursprungligen "TK", men när det standardiserades av armén 1961 fick det NATO-kodnamnet "BZ", Chemical Corps hänvisade ursprungligen till BZ som CS4030, sedan senare som EA 2277.[6][3] Agenten blev vanligtvis känd som "Buzz" på grund av denna förkortning och de effekter den hade på det mentala tillståndet hos de mänskliga volontärerna som var berusade av det i forskningsstudier vid Edgewood Arsenal i Maryland.[3]

BZ beväpnades slutligen för leverans i M44-generatorklustret och M43-klusterbomben, tills alla sådana lager förstördes 1989 som en del av en allmän nedskärning av USA:s kemiska krigföringsprogram.

Påstådd användning redigera

I februari 1998 anklagade det brittiska försvarsministeriet Irak för att ha lagrat stora mängder av ett glykolatantikolinergt inkapaciterande medel som kallas "Agent 15".[7] Agent 15 är ett påstått irakiskt inkapaciterande medel som sannolikt är kemiskt identiskt med BZ eller nära besläktat med det. Agent 15 ska ha lagrats i stora mängder före och under kriget kring Persiska viken. Men efter kriget drog CIA slutsatsen att Irak inte hade lagrat eller beväpnat Agent 15.[8]

Egenskaper redigera

BZ är ett luktfritt, vitt kristallint pulver med en bitter smak. Det är stabilt i de flesta lösningsmedel, med en halveringstid på tre till fyra veckor i fuktig luft. Även värmeproducerande ammunition kan sprida den. Det är extremt beständigt på mark och vatten och på de flesta ytor. BZ är lösligt i vatten, lösligt i utspädda syror, trikloretylen, dimetylformamid och de flesta organiska lösningsmedel och olösligt med vattenhaltigt alkali.[9][10]

Användning redigera

Som ett kraftfullt antikolinergt medel producerar BZ ett syndrom av effekter som kallas den antikolinerga toxidromer. Dessa inkluderar både psykologiska och fysiologiska effekter, med den mest oförmögna effekten som ett tillstånd av delirium som kännetecknas av kognitiv dysfunktion, hallucinationer och oförmåga att utföra grundläggande uppgifter. Det vanliga syndromet med fysiska antikolinerga effekter är också närvarande, inklusive mydriasis (potentiell till tillfällig blindhet), takykardi, dermal vasodilatation, xerostomi och hypertermi.[11]

Säkerhet redigera

BZ är luktfri, har en bitter smak och är ickeirriterande med fördröjda symtom flera timmar efter kontakt.[2][10] Baserat på data från mer än 500 rapporterade fall av oavsiktlig överdosering av atropin och avsiktlig förgiftning uppskattas medianvärdet för dödlig oral dos till cirka 450 mg (med en grund probitlutning på 1,8). Vissa uppskattningar av dödlighet med BZ har varit grovt felaktiga, och i slutändan är säkerhetsmarginalen för BZ ofullständig på grund av brist på humandata vid högre dosintervall, även om vissa forskare har uppskattat att det är 0,5 till 3,0 mg/kg och en LD01 är 0,2 till 1,4 mg/kg (Rosenblatt, Dacre, Shiotsuka, & Rowlett, 1977).[6]

Motmedel mot BZ är till exempel 7-MEOTA, som kan intas i tablett- eller injektionsform. Atropin och tacrin (THA) har också använts som behandlingar, THA har visat sig minska effekterna av BZ inom några minuter.[12][13]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 3-quinuclidinyl benzilate, 11 februari 2022.

Noter redigera

  1. ^ Conant, Eve (22 November 2002), ”More Questions Than Answers”, Newsweek, http://www.newsweek.com/more-questions-answers-142453, läst 15 april 2018 
  2. ^ [a b] QNB: Incapacitating Agent. Emergency Response Safety and Health Database. National Institute for Occupational Safety and Health. Upptagen 20 april 2009.
  3. ^ [a b c d e] Kirby, Reid. "Paradise Lost: The Psycho Agents", The CBW Conventions Bulletin, May 2006, Issue no. 71, pp. 2-3, accessed December 11, 2008.
  4. ^ Possible Long-Term Health Effects of Short-Term Exposure To Chemical Agents, Volume 2: Cholinesterase Reactivators, Psychochemicals and Irritants and Vesicants. (1984)
  5. ^ Ketchum - Chemical Warfare: Secrets Almost Forgotten Arkiverad 22 oktober 2022 hämtat från the Wayback Machine. (2006)
  6. ^ [a b] Goodman, Ephraim. (2010). Historical contributions to the human toxicology of atropine : behavioral effects of high doses of atropine and military uses of atropine to produce intoxication. Wentzville, Missouri: Eximdyne. Sid. 62. ISBN 978-0-9677264-3-4. OCLC 858939565. 
  7. ^ ”Iraqi 'zombie gas' arsenal revealed”. The Independent (UK). https://www.independent.co.uk/news/iraqi-zombie-gas-arsenal-revealed-1143947.html. 
  8. ^ Lewis, Jeffrey (25 January 2013), ”Why everyone's wrong about Assad's zombie gas”, Foreign Policy, https://foreignpolicy.com/articles/2013/01/25/buzz_bomb, läst 28 januari 2013 
  9. ^ US Army FM 3-9
  10. ^ [a b] Handbook of toxicology of chemical warfare agents. Gupta, Ramesh C. (Ramesh Chandra), 1949- (Second). London: Academic Press. 21 January 2015. Sid. 152. ISBN 978-0-12-800494-4. OCLC 903965588. 
  11. ^ Committee on Acute Exposure Guideline Levels; Committee on Toxicology; Board on Environmental Studies and Toxicology; Division on Earth and Life Studies; National Research Council. Washington (DC): National Academies Press (US); 2013 Apr 26.
  12. ^ Gupta, Ramesh C. (21 January 2015). Handbook of toxicology of chemical warfare agents (Second). London: Academic Press. Sid. 156. ISBN 978-0-12-800494-4. OCLC 903965588. 
  13. ^ Goodman, Ephraim. (2010). Historical contributions to the human toxicology of atropine: behavioral effects of high doses of atropine and military uses of atropine to produce intoxication. Wentzville, Missouri: Eximdyne. Sid. 72. ISBN 978-0-9677264-3-4. OCLC 858939565. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=BZ-gas&oldid=52907821”