Centralmakterna var den allians under första världskriget (1914–1918) som vid krigsutbrottet bestod av Tyskland och Österrike-Ungern, och till vilken Osmanska riket (Turkiet) och Bulgarien anslöt sig 1915.[1]

  Rött markerar Centralmakternas största utbredning.
Kejsar Vilhelm II, Mehmet V, Frans Josef: De tre kejsarna av Centralmakterna i första världskriget.

En föregångare var trippelalliansen mellan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien. Vid krigsutbrottet valde dock Italien att ställa sig utanför kriget och kom 1915 att istället ansluta sig till centralmakternas motståndare, ententen.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Centralmakterna i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 15 januari 2017.