Autunit

	Autunit
	Autunit från Daybreak Mine, Washington
Kategori	Fosfatmineral
Dana klassificering	40.2a.1.1
Strunz klassificering	8.EB.05
Kemisk formel	Ca(UO2)2(PO4)2·10–12H2O
Färg	Citrongul till svavelgul, gröngul till ljusgrön; kan vara mörkgrön till grönsvart
Förekomstsätt	Tabellformade kristaller, bladformade eller fjällande aggregat och i skorpor
Kristallstruktur	Ortorhombisk
Tvillingbildning	Sällsynt på {110}
Spaltning	Perfekt på {001}, svag på {100} och {010}
Brott	Ojämnt
Hårdhet (Mohs)	2 – 2,5
Glans	Glasaktig till pärlaktig
Refraktion	nα = 1,553 – 1,555 nβ = 1,575 nγ = 1,577 – 1,578
Ljusbrytning	Biaxiell (-)
Dubbelbrytning	δ = 0,003
Pleokroism	X = färglös till ljusgul; Y = Z = gul till mörkgul
Transparens	Transparent till genomskinlig
Fluorescens	Stark gulgrön fluorescens i UV-ljus; Radioaktiv
Streckfärg	Ljusgul
Specifik vikt	3,1 – 3,2
Löslighet	Löslig i syra
Övrigt	Torkar i luft. Pseudotetragonal för syntetiskt material, Radioaktiv
Referenser

Autunit, kalkuranglimmer, hydratiserat kalcium-, uran-, fosfat mineral med den kemiska sammansättningen Ca(UO₂)₂(PO₄)₂·10 12H₂O. Den är ett gulgrönaktigt fluorescerande mineral med en Mohs hårdhet på 2–2,5.^[3]^[4] Autunit kristalliserar i det ortorhombiska systemet och förekommer ofta som plattformade kvadratiska kristaller, vanligen i små skorpor eller i solfjäderliknande massor. På grund av uranhalt på 48,27 procent är den radioaktiv och används även som uranmalm. Autunit fluorescerar ljusgrönt till limegrönt under UV-ljus. Mineralet kallas också calco-uranit, men detta namn används sällan och är föråldrat.^[5]

Autunit upptäcktes 1852 nära den franska staden Autun, Frankrike. Det förekommer som en oxidationsprodukt av uranmineraler i granitpegmatiter och hydrotermiska avlagringar. Associerade mineraler är metaautunit, torbernit, fosfuranylit, saleit, uranofan och sabugalit.^[2]

Etymologi

Autunit fick sitt namn efter staden Autun, Frankrike, där mineralet ursprungligen hittades. Mineralet namngavs av Henry J. Brooke och William H. Miller 1854.[5] Det arkaiska namnet "calco-uranit" parar sig med det liknande sammansatta mineralet torbernit, som fick namnet "cupro-uranit". Båda mineralerna är namngivna på grund av deras uraninnehåll, med autunits namn som syftar på dess kalcium- (calco) och torbernits koppar- (cupro) kvantitet.^[5]

Förekomst och gruvbrytnining

Bland fyndorterna kan förutom Autun nämnas Schneeberg och Johanngeorgenstadt i Sachsen i Tyskland; Northern Territory i Australien, Cornwall i Storbritannien; Washington i USA och Jáchymov i Tjeckien.

Mount Kit Carson, Washington

Autunit från Mount Kit Carson, Washington

Forskare fann autunit i Daybreak Mine på Mount Kit Carson, Spokane, Washington, i "vugs, sprickor och skjuvzoner i granitisk sten". Dessa områden visade tecken på ett annat fosfat, apatit, som kan ha hjälpt till att bilda autunit, genom att tillhandahålla en källa till fosfat och kalk. Bildandet kan ha inträffat med växelverkan mellan uran som lakats ut från en separat förekomst.^[6]

90 000 pund U₃O₈ producerades från nio inmutningar, även om det mesta av malmen kom från Daybreak Mine.^[7]

Andra lokaliteter

En av de andra platserna för autunit är Autun, Frankrike, typorten och mineralets namne. Mineralet bildades där som en förändring av uraninit och andra uranhaltiga mineraler.^[8] Autunit finns också i Cornwall, Sachsen och North och South Dakota.^[9]^[5]

Meta-autunit

Om mineralet torkar ut kan det tappa vatteninnehållet och omvandlas till meta-autunite-I, som kan förvandlas till meta-autunite-II efter uppvärmning. Dessa två efterföljande mineraler är mycket sällsynta i naturen. För vetenskapliga studier rekommenderas att förvara mineralet i en förseglad behållare för att minimera vattenförlusten. Museer är kända för att ha täckt mineralet med lack för att undvika uttorkning av mineralet.

Galleri

Autunit under UV-ljus
Fler kristaller under UV-ljus
Fjällande kristaller av autunit
Autunit från Frankrike
Närbild på en autunitkristall
Autunit

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Autunite, 3 januari 2024..

Noter

^ Mindat.org
^ [a b] Handbook of Mineralogy
^ Barthelmy, Dave. ”Autunite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Autunite.shtml. Läst 26 januari 2018.
^ ”Autunite: Autunite mineral information and data.”. www.mindat.org. https://www.mindat.org/min-433.html. Läst 28 april 2018.
^ [a b c] "Autunite" . Encyclopædia Britannica. Vol. 03 (11th ed.). 1911.
^ G. W. Leo (1960). Autunite from Mt. Spokane, Washington. U.S. Geologic Survey, Menlo Park, California: The American Mineralogist. sid. 1
^ USGS
^ Publishing, D. K. (2012-06-18) (på engelska). Nature Guide: Rocks and Minerals. Penguin. ISBN 9781465403520. https://books.google.com/books?id=BmcirNqupXcC&pg=PA149
^ (på engelska) The Encyclopedia Americana: A Library of Universal Knowledge. Encyclopedia Americana Corporation. 1918. sid. 669. https://archive.org/details/encyclopediaame04unkngoog

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Autunit.
Webmineral
Mineral Galleries
Mindat

[Mindat-1] Mindat.org

[HBM-2] [a b] Handbook of Mineralogy

[3] Barthelmy, Dave. ”Autunite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Autunite.shtml. Läst 26 januari 2018.

[:0-4] ”Autunite: Autunite mineral information and data.”. www.mindat.org. https://www.mindat.org/min-433.html. Läst 28 april 2018.

[:1-5] [a b c] "Autunite" . Encyclopædia Britannica. Vol. 03 (11th ed.). 1911.

[6] G. W. Leo (1960). Autunite from Mt. Spokane, Washington. U.S. Geologic Survey, Menlo Park, California: The American Mineralogist. sid. 1

[7] USGS

[8] Publishing, D. K. (2012-06-18) (på engelska). Nature Guide: Rocks and Minerals. Penguin. ISBN 9781465403520. https://books.google.com/books?id=BmcirNqupXcC&pg=PA149

[9] (på engelska) The Encyclopedia Americana: A Library of Universal Knowledge. Encyclopedia Americana Corporation. 1918. sid. 669. https://archive.org/details/encyclopediaame04unkngoog

[3]

[4]

[5]

[1]

[2]

[6]

[7]

[8]

[9]