Se artikeln assimilation för andra betydelser av ordet.

Kulturell assimilation eller assimilering (från latin assimilátio, "göra lik", "efterbilda"), syftar på den process genom vilken en person eller en etnisk grupp som utgör ett minoritetsfolk efterliknar majoritetsbefolkningens kultur och (när processen är fullständig) helt överger sin egen kultur. Därmed försvinner de ursprungliga kulturskillnaderna[1][2] och samhället blir en monokultur. Exempelvis kan invandrargrupper eller koloniserade ursprungsfolk överge sin kultur, antingen spontant eller efter religionsförföljelse och tvångsåtgärder, kallat assimilationspolitik. Människor och ordet assimilera; människor med olika bakgrund finner sig själva som del i en större nationell familj. Assimilation; Även den sociala processen med att sammanföra en kultur att i harmoni verka med en en annan kultur.

Assimilering är en av flera alternativa processer som kan inträffa vid ackulturation (kulturmöten).

Samhällsvetare använder fyra primära riktmärken för att bedöma graden av assimilering: skillnader i socioekonomisk status, geografisk segregation, färdigheter i andraspråk samt förekomst av blandäktenskap.[3]

Exempel i historienRedigera

En rad invandrargrupper assimilerades under 1800-talet in i det amerikanska samhället i vad som brukar beskrivas som en kulturell smältdegel eller amerikanisering. I detta fall var anpassningen inte enkelriktad, och i hög grad spontan.

I Sverige anses sockenlappar helt ha assimilerats in i den svenska bondekulturen på 18-1900-talen, efter århundraden av assimilationspolitik riktad mot skogssamer och andra tidigare nomadiserande samiska grupper.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ assimilation i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 21 november 2011.
  2. ^ Universalis, Encyclopædia. ”ASSIMILATION SOCIALE” (på franska). Encyclopædia Universalis. https://www.universalis.fr/encyclopedie/assimilation-sociale/. Läst 16 september 2017. 
  3. ^ Waters, Mary C.; Jiménez, Tomás R. (2005). ”Assessing Immigrant Assimilation: New Empirical and Theoretical Challenges”. Annual Review of Sociology 31 (1): sid. 105–125. doi:10.1146/annurev.soc.29.010202.100026.