Öppna huvudmenyn

Arvid Högbom

professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet
(Omdirigerad från Arvid Gustaf Högbom)

Arvid Gustaf Högbom, född 11 januari 1857 i Vännäs, Västerbotten död 19 januari 1940, professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet.

Arvid Högbom
Arvid Högbom SvDAB.jpg
Född11 januari 1857[1]
Vännäs socken[1]
Död19 januari 1940[1] (83 år)
Uppsala församling[1]
BegravdUppsala gamla kyrkogård[2]
NationalitetSverige
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningMineralog[3], geolog[3][1]
ArbetsgivareUppsala universitet[1]
Make/makaHenny Bexelius
(g. 1886–1932)[1]
BarnIvar Högbom (f. 1892)[4]
UtmärkelserBjörkénska priset
Redigera Wikidata
Arvid Högbom porträtterad av Carl Wilhelmson

Innehåll

BiografiRedigera

Arvid Gustaf Högbom var son till komministern Johan Gustaf Högbom och Carolina Kjellerstedt. Han avlade mogenhetsexamen 1876, blev filosofie kandidat i Uppsala 1880 och filosofie licentiat 1884, disputerade för filosofie doktorsgraden 1885, blev docent i geologi samma år och förestod professuren i mineralogi och geologi höstterminen 1887-mars 1890 och en del av hösten samma år Han blev 1891 t.f. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt var 1896-1922 professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet.

Hans son Ivar Högbom var ekonom, geolog och geograf.

Verksamhet som geologRedigera

Högbom har utgett ett stort antal arbeten med geologiskt, geografiskt, kemiskt och meteorologiskt innehåll. Svante Arrhenius, nobelpristagare i kemi 1903, framförde 1890 teorin om att förbränning av kolhaltiga ämnen skulle kunna höja jordatmosfärens temperatur. Han fick stöd av Högbom, som hade gjort beräkningar i frågan men också konstaterat att med dåvarande förbränningstakt skulle det dröja mycket lång tid innan en märkbar höjning skulle ske.

I sitt artikel "Precambrian geology of Sweden" från 1910 tillkännagav Högbom upptäckten av Subkambriska peneplanet som täcker stora delar av Sverige.[5]

Högbom tog livligt del i förarbetena för 11:e Internationella geologkongressen i Stockholm 1910 både som ledare av exkursioner och som författare av ett flertal guideböcker till dessa, företrädesvis till exkursionerna i Norrland. Han redigerade band III-XVIII av "Bulletin of the Geological institution of Upsala" (1897-1922). Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1898, av Vetenskapsakademien 1905, av Lantbruksakademien 1913, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1920, av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1921 och flera utländska lärda samfund.

Högboms självbiografiska anteckningar utgavs 2019 av Carl Frängsmyr.

Bibliografi, utdragRedigera

  • Om de kemiska grundämnenas konstitution (1885)
  • Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi med inledande öfversigt af berggrunden (avhandling, Stockholm 1885)
  • Glaciala och petrografiska iakttagelser i Jämtlands län (1885)
  • Vägledning vid geologiska exkursioner i Upsala omgifningar (1891)
  • Om postarkeiska eruptiver i det svensk-finska urberget (1893)
  • Om de s.k. urgraniterna i Upland (1893)
  • Om sannolikheten för sekulära förändringar i atmosfärens kolsyrehalt (1894)
  • Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894, andra upplagan 1920)
  • Über das Nephelin-Syenitgebiet auf der Insel Aino (1895)
  • Om de kvartära nivåförändringarna i norra Sverige (1896, 1899, 1904)
  • Om den geografiska fördelningen av skogsmark och odlingsland i norra Sverige (1897)
  • Om Ragundadalens geologi (1899)
  • Uppland, land och vatten (1901)
  • Eine meteorstatistische Studie (1901)
  • Sur la tectonique et l’orographie de la Scandinavie (1902)
  • Om norra Sverige såsom jordbruksland (1902)
  • Om möjligheten för jordbrukskolonisation i öfre Norrland (1904)
  • Nya bidrag till kännedomen om de kvartära nivåförändringarna i norra Skandinavien (1904)
  • Studien in nordschwedischen Drumlinslandschaften (1905)
  • Norrland, naturbeskrifning (1906, av Vetenskapsakademien belönad med det Letterstedtska priset)
  • Norrlandsfrågan (1907, andra upplagan 1926)
  • Till frågan om de norrländska älfarnas vattenhushållning (1908)
  • Norra Sveriges issjöar (tillsammans med Axel Gavelin, 1910)
  • Precambrian Geology of Sweden (1910)
  • Minnesteckning öfver Alfred Elis Törnebohm (1912)
  • Studier öfver Upplands äldre bebyggelseshistoria (1912)
  • Fennoskandia (i "Handbuch der regionalen Geologie", Heidelberg, 1913)
  • Nivåförändringarna i Norden, ett kapitel ur den svenska naturforskningens historia (1921, prisbelönt av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg)
  • Geologiens utveckling under det nittonde århundradet (i serien "Det 19:e århundradet", 1921)
  • Epeirogenetische Bewegungen (i W. Salomons samlingsverk "Grundzüge der Geologie", 1922)
  • Om skogseldar förr och nu och deras roll i skogarnas utvecklingshistoria (1934)
  • "Om Arvid G. Högbom. Självbiografiska anteckningar." Utg. av Carl Frängsmyr i: Promotionsfesten i Uppsala den 25 januari 2019. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. B. Inbjudningar 189.) sid. 7–79. ISBN 978-91-513-0525-7

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Olle Franzén, Arvid G Högbom, s. 664, Svenskt Biografiskt Lexikon: 14009
  2. ^ Högbom, Arvid Gustaf, SvenskaGravar.se, läst: 9 juni 2017
  3. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 19 mars 2015, licens: CC0
  4. ^ Paul Harnesk (red.), ”Högbom, Ivar”, Vem är Vem? : Stockholmsdelen, 1945
  5. ^ Lidmar-Bergströrm, Karna (1996). ”Long term morphotectonic evolution in Sweden”. Geomorphology (Elsevier) 16: sid. 33–59. 
Företrädare:
Harald Hjärne
Inspektor för Norrlands nation
1899–1909
Efterträdare:
Nils Edén