Arnold Böcklin

schweizisk målare och bildhuggare

Arnold Böcklin, född 16 oktober 1827 i Basel, död 16 januari 1901San Domenico, Fiesole i Toscana, var en schweizisk målare och bildhuggare, en av de viktigare företrädarna för symbolismen. Hans kanske mest kända verk är Dödens ö, som finns i fem varianter.

Arnold Böcklin
Född16 oktober 1827[1][2][3]
Basel[4][5], Schweiz
Död16 januari 1901[1][2][6] (73 år)
Fiesole[7][5]
Begravdcimitero degli Allori
Andra namnBocklin, Arnold
Medborgare iSchweiz
Utbildad vidKunstakademie Düsseldorf
SysselsättningMålare[8][5], universitetslärare, skulptör[5], tecknare[5]
ArbetsgivareBauhausuniversitetet i Weimar
Noterbara verkSjälvporträtt med döden som spelar fiol och Dödens ö
MakaAngela Pascucci
(g. 1853–)
Barn12
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1880)
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Flera av hans verk har inspirerat tonsättare till musikverk. Max Regers Vier Tondichtungen nach A. Böcklin op.128 (1913) tar till exempel upp följande fyra: Der geigende Eremit, Im Spiel der Wellen, Dödens ö och Bacchanal. Just "Dödens ö" har dessutom varit inspirationskälla till både Toteninsel (1898) av Andreas Hallén, Ithaka op. 21 (1904) av Wilhelm Stenhammar och Dödens ö av (1909) Sergej Rachmaninov. Tavlan är också viktig för August Strindbergs dramatiska verk Spöksonaten och Toten-Insel.

Arnold Böcklin var en av de märkligaste företrädarna för senromantiken och nådde på 1890-talet en för vår tid nästan ofattbar popularitet. Hans stora arkadiska landskap befolkas med diverse mytologiska figurer, som personifierar naturen. En svårmodig romantisk stämning präglar målningarna och färgerna är ofta hårt uppdrivna, till exempel i Villa vid havet.[9]

Många svenska konstnärer tog djupa intryck av Böcklin, bland andra Ernst Josephson (Näcken), prins Eugén och Carl Milles.[9] Böcklin är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[10].

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Arnold Böcklin, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Arnold Bocklin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Бёклин Арнольд”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] läs online, rkd.nl.[källa från Wikidata]
  6. ^ Arnold Böcklin, SIKART (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, data.bnf.fr.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1973
  10. ^ Göteborgs konstmuseum

Externa länkar redigera