Arne Skouen, född 18 oktober 1913 i Kristiania (nuvarande Oslo), död 24 maj 2003, var en av Norges internationellt mest kända filmregissörer. Han var också journalist och författare. Han var gift med pianisten och skådespelaren Kari Øksnevad med vilken han fick dottern Synne Skouen.

Arne Skouen
Född18 oktober 1913[1]
Christiania
Död24 maj 2003[1] (89 år)
Bærums kommun, Norge
BegravdVestre gravlund
Medborgare iNorge[2]
SysselsättningFilmregissör[3], författare, journalist, manusförfattare, filmproducent
MakaKari Øksnevad
(g. 1946–)[4]
BarnSynne Skouen (f. 1950)
Utmärkelser
Filmkritikerpriset (1950)
Oslo bys kulturpris (1982)
Amandakommitténs hederspris (1986)
Norsk kulturråds ærespris (1988)
Jonaspriset (1988)
Fritt Ord-priset (1996)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Skouen föddes i Kristiania, hans far arbetade på kontor. Från 1949 var han bosatt i Eiksmarka.

1933-34 arbetade Skouen som sjöman, innan han 1935 började som sportredaktör på Dagbladet. Han gav sig på journalistyrket 1946 och var kulturskribent i Verdens Gang 1947-57 och i Dagbladet 1971-95. 1943-45 (När Norge var ockuperat av Tyskland) arbetade han som press- och mediaman i Stockholm, London (för NRK) och New York. 1967-72 var han ledare för Norske Dramatikeres Forbund.

Skouen regisserade allt som allt 17 filmer, däribland:

Böcker

redigera
  • Gymnasiast (1932)
  • Jeg er sjømann og sytten år (1935)
  • Nå skulde Ruth sett mig (1937)
  • Norske gutter krysser ekvator (1940)
  • Barn av solen (1941, filmatiserad 1955)
  • Førstemann til Lindesnes (1942)
  • Gullstolen (1942)
  • Tre små enaktere (1943)
  • Fest i Port des Galets (1947)
  • Gategutter (1948, filmatiserad 1949)
  • Leirplassen (1950)
  • Cirkus Fandango (1953)
  • Bare om barn (1959)
  • Pappa tar gull (1962)
  • Pappas dans (1964)
  • Pappa blir voksen (1966)
  • Rettferd for de handicappede (1966)
  • De veldedige politikerne (1969)
  • Tusen kyss fra Bagdad (1970)
  • Sir Williams bohemer (1972)
  • Ytringer (1973)
  • Nye ytringer (1976)
  • Flere ytringer (1980)
  • Ballerina (1976)
  • Sigrid Undset skriver hjem (1981)
  • Bess (1982)
  • Tre filmer og to skuespill (1993)
  • En journalists erindringer (1996)
  • Jøssingene på Sehesteds plass (2002)

Böcker skrivna under pseudonym

redigera
  • Alle elsket enken (1970, kriminalroman under pseudonymen Axel Barre)
  • Farlig weekend (1971, kriminalroman under pseudonymen Axel Barre)
  • 66 skinnbrev fra Oslo (1943, skildringar av vardagslivet i det ockuperade Norge. Utgiven i Sverige under pseudonymen Bjørn Stallare)
  • Jon Vanskrekk (1947, under pseudonymen Terje Rakke)

Många av Skouens verk finns översatta till andra språk, inkl. svenska.

  • 1980 utgav Petter Larsen Arne Skouens biografi.
  • 1983 satte Simen Skjønsberg ihop en antologi om Skouen: Hverdag og visjon.

Litteratur om Arne Skouen

redigera
  • Yrke: Regissör – Om Arne Skouen og hans filmer, av Linn Ullmann, Norske Filminstituts skiftserie #8, 1998

Källor

redigera
  1. ^ [a b] SNAC, Arne Skouen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]