Anita Goldman
Ruth Anita Goldman, född 8 maj 1953 i Göteborg, är en svensk författare och journalist. Hon var under flera års tid kolumnist i Aftonbladet och medverkar med kulturjournalistik i Dagens Nyheter och Expressen.
| Anita Goldman | |
.jpg) Anita Goldman på Bokmässan i Göteborg 2017. | |
| Född | 8 maj 1953 (67 år) Göteborg, Sverige[1] |
|---|---|
| Medborgarskap | Svenskt |
| Sysselsättning | Skribent, journalist |
| Utmärkelser | Samfundet De Nios Särskilda pris (2006) |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
På 1970-talet var Goldman medlem i den internationellt kända teatergruppen The Living Theatre.
Hon gick senare under 1970-talet på journalisthögskolan i Stockholm. Hon var under en tid medlem i KFML(r), där hon enligt egen uppgift blev utesluten på grund av "småborgerliga avvikelser".[2]
Anita Goldman var bosatt i Israel under åren 1980–1997 och efter det i Stockholm, samt boende på Österlen, Skåne. Hon var under åren 1982-1998 gift med professor Moshe Amirav, fredsaktivist och expert på Jerusalems roll i Palestina–Israel-konflikten. Han var offentligt mycket känd i Israel för sina hemliga möten med Yassir Arafat på 1980-talet.
Goldman har i sitt författarskap fokuserat på kvinnors, och särskilt mödrars, roll i historien och religionen. "Våra bibliska mödrar" fick stor uppmärksamhet då den tolkade den bibliska historien på ett helt nytt sätt, och boken används i flera kurser på universiteten.Sedan boken Guds älskarinnor 2005 har Goldmans författarskap präglats av en uttalad andlig och civilisationskritisk inriktning.
På senare år har hon förutom böcker även producerat och spelat i teaterföreställningar med bland andra skådespelerskan Marika Lagercrantz,
senast en föreställning på Östgötateatern om den tyska poeten Else Lasker-Schüler; Det Blå Pianot.
Hon är mor till Nathanel Goldman Amirav och Ariella Goldman Amirav, och syster till Marianne Goldman.
BibliografiRedigera
- 1978 – Allt genast!: en roman om kärlek och revolution
- 1980 – Emma Goldman: Den dansande agitatorn
- 1988 – Våra bibliska mödrar
- 1988 – Den sista kvinnan från Ur
- 1991 – Stenarnas döttrar
- 1994 – Orden som brändes
- 1995 – I själen alltid ren: om Sigrid Hjertén
- 1997 – Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar
- 1998 – Snäckans sång: en bok om kvinnor och krig
- 2000 – Mållös
- 2002 – Jag bor bredvid paradiset
- 2005 – Guds älskarinnor: om hängivna kvinnor i en livrädd värld
- 2008 – Ljusbärarna. Människor som väljer glädje
- 2009 – Om jag så måste resa till Los Alamos
- 2011 – Kärlekskursen[3]
- 2017 – Jerusalem & jag
- 2019 – Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca
Priser och utmärkelserRedigera
- 1999 – Årets väckarklocka, Elin Wägner-sällskapet
- 2001 – Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens fredspris
- 2001 – Axel Liffner-stipendiet
- 2002 – Hederspris (inom litteratur), Stockholms Stad
- 2006 – Samfundet De Nios Särskilda pris
- 2009 – Albert Bonniers stipendium för ett nytt verk av litterär betydelse[4]
- 2009 – Moa-priset[5]
- 2018 - Gun och Olof Engqvists stipendium
Se ävenRedigera
KällorRedigera
- ^ Jag bor bredvid paradiset : Texter och tankar, Litteraturmagazinet, läs online, (Källa från Wikidata)
- ^ Anita Goldman (11 november 2020). ”Glöm inte deras tystnad om kommunismens fasor”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/glom-inte-deras-tystnad-om-kommunismens-fasor/?fbclid=IwAR1w7TKh1CFY5-69i_FWgXqdKDs1_AzqqPjRCDPuUybhS4o0IbG4BMxjYEA.
- ^ ”Anita Goldman: ”Kärlekskursen””. DN.SE. 16 maj 2011. https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/anita-goldman-karlekskursen/. Läst 12 november 2020.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813123023/http://www.albertbonniersforlag.se/press/nyheter/Forfattare-far-500-000-kronor/. Läst 14 september 2011.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140305115047/http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Dalarna/ABF-Norra-och-Vastra-Dalarna/Press--Nyheter/Nyheter/2010/Moa-priset-2009-till-Anita-Goldman-/. Läst 14 september 2011.