Marika Lagercrantz

svensk skådespelare och regissör

Marika Karen Louise Bergared Lagercrantz, född Lagercrantz 12 juli 1954 i Solna församling, Stockholms län,[1] är en svensk skådespelare och regissör.[2]

Marika Lagercrantz
Marika Lagercrantz 2021.
Marika Lagercrantz 2021.
FöddMarika Karen Louise Lagercrantz
12 juli 1954 (70 år)
Solna församling, Stockholms län
Andra namnMarika Bergared Lagercrantz
Aktiva år1967
MakeChris Torch (skilda)
Peter Bergared
FöräldrarOlof Lagercrantz
SläktingarDavid Lagercrantz (syskon)
Carl Lagercrantz (farfar)
Hans Ruin (morfar)
Lars Lönnroth (kusin)
Johan Lönnroth (kusin)
Louise Lönnroth (kusin)
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Lagercrantz började med barnteater i sexårsåldern vid Vår teater och dansade under tonåren. 1967 hade hon en roll i TV-serien Modiga mindre män (vilken klipptes ihop till en film 1968). På gymnasiet gick hon naturvetenskaplig linje och efter studierna tog skådespelarintresset över. Hon försökte komma in på Scenskolan, men misslyckades och sökte sig i början av 1970-talet i stället till Malmö där hon kom i kontakt med Studioteatern och Mimteatern. Via Malmö kom Lagercrantz även i kontakt med andra experimentscener som Odinteatret i Danmark.[2]

Efter en tid återvände hon till Stockholm och träffade där den amerikanske skådespelaren Chris Torch, som hon kom att gifta sig med. Tillsammans med honom och några andra skådespelare bildade Lagercrantz teaterkollektivet Jordcirkus 1977, där hon var både skådespelare och regissör. Genom kollektivet blev hon även involverad i husockupationen av kvarteret Mullvaden i Stockholm, en händelse som bland annat kom att generera gatumusikalen Mullvadsoperan (1978). Jordcirkus uppträdde flitigt på olika platser i Sverige men även på turnéer i Europa och USA. Hon var även med och startade den fria gruppen Teater Schahrazad.[2] Lagercrantz har även varit verksam vid bland annat Stockholms stadsteater[3] och Dramaten.[4]

Som filmskådespelare har Lagercrantz medverkat i en mängd svenska långfilmer och TV-dramer. Bland de roller hon gjort kan nämnas rollen som miljöaktivist i TV-serien Blueprint (1992), huvudrollen som Rita i Drömmen om Rita (1993), rollen som lärarinna i Bo Widerbergs Lust och fägring stor (1995) och rollen som åklagare i TV-serien Emma åklagare (1997). Hon har senare även medverkat i bland annat Män som hatar kvinnor (2009).[2]

Under sin karriär har Lagercrantz belönats med och nominerats till flera priser. 1993 mottog hon filmtidskriften Chaplins pris för sina stridbara kvinnoroller och 1994 nominerades Lagercrantz till en Guldbagge i kategorin Bästa skådespelerska för sina insatser i filmerna Drömmen om Rita och Morfars resa. För sina insatser i Lust och fägring stor belönades hon med en Silverdelfin vid en filmfestival i Troia och nominerades även till en Guldbagge för samma rollprestation.[2]

Marika Lagercrantz var 2011–2014 kulturråd på Sveriges ambassad i Berlin.[5] Sedan 2015 är hon ordförande för KLYS.

Marika Lagercrantz är dotter till Olof Lagercrantz och dotterdotter till Hans Ruin, syster till David Lagercrantz och kusin till Lars, Johan och Louise Lönnroth. Hon var tidigare gift med den amerikanske skådespelaren Chris Torch, men är numera gift med Peter Bergared och bosatt i Stockholmsförorten Bagarmossen. Hon är mor till ambassadkonsuln och tidigare skådespelerskan Moa Lagercrantz.

Filmografi

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1990 Gudar på äventyr
Åsa Melldahl Jordcirkus[6]
1993 Blanche DuBois Linje Lusta (A Streetcar Named Desire)
Tennessee Williams
Håkan Lindhé Helsingborgs stadsteater
1996 Drottning Guinevere Merlin, djävulens son (Merlin oder Das wüste Land)
Tankred Dorst
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2000 Laura Fadren
August Strindberg
Thorsten Flinck Teater Plaza
2002 Modern Edit Jerka
Magnus Lind, Göran Appelkvist och Jerry Williams
Magnus Bergquist Göta Lejon
2003 Storan
Sabina Spielrein Sabina
Liv Hege Nylund
Leo Cullborg Riksteatern
2006 Etty Hillesum Flickan som ville rädda Gud
Anita Goldman
Marika Lagercrantz Stockholms stadsteater
Hermione En vintersaga (The Winter's Tale)
William Shakespeare
Martha Vestin Helsingborgs stadsteater/
Sommarteater på Krapperup
2008 Anna Charlotta Schröderheim Gustaf III
August Strindberg
Maria Åberg Dramaten
2016 Som ni vill ha det (As you Like it)
William Shakespeare
Martha Vestin Helsingborgs stadsteater
Sofiero slott
2018 Farmor Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman
Pontus Plænge Östgötateatern
2019 Rebecka Nurse Häxjakten (The Crucible)
Arthur Miller
Alexander Mørk-Eidem Dramaten/
Kulturhuset Stadsteatern
2023 Fru Phelps Matilda the Musical
Tim Minchin och Dennis Kelly
Fredrik Rydman Kulturhuset Stadsteatern
År Produktion Upphovsmän Teater
1987 Röda nejlikan
The Scarlet Pimpernel
Emma Orczy
Dramatisering Åsa Melldahl
Jordcirkus[7]
2006 Flickan som ville rädda Gud Anita Goldman
Baserad på Etty Hillesums dagböcker
Stockholms stadsteater

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Lagercrantz, Marika Karen Louise (1954-07-12) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ [a b c d e] ”Marika Lagercrantz”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68132&iv=OVERVIEW. Läst 12 oktober 2013. 
  3. ^ ”Marika Lagercrantz”. Stockholms stadsteater. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130727045043/http://www.stadsteatern.stockholm.se/index.asp. Läst 12 oktober 2013. 
  4. ^ ”Marika Lagercrantz”. Dramaten. http://www.dramaten.se/Dramaten/Medverkande/Rollboken/?qType=person&value=5913. Läst 12 oktober 2013. 
  5. ^ ”Intervju med Marika Lagercrantz”. Regeringen.se. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131016151354/http://www.regeringen.se/sb/d/12796/a/172562. Läst 12 oktober 2013. 
  6. ^ Lars Linder (12 december 1990). ”Gudar får liv igen: Jordcirkus dyker ner i grekiska mytologin”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-12-12/337/24. Läst 4 mars 2022. 
  7. ^ Lars Linder (12 juli 1987). ”Jordcirkus på turné: Oemotståndlig Röd Nejlika”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-07-12/185/14. Läst 4 mars 2022. 

Externa länkar

redigera