Amilorid Strukturformel
Amilorid
Systematiskt namn (IUPAC)
3,5-diamino-6-chloro-N-(diaminomethylene)pyrazine-2-carboxamide
Beteckningar
CAS-nummer 2016-88-8
ATC-kod C03DB01
PubChem 16231
DrugBank DB00594
SMILES Clc1nc(C(=O)\N=C(/N)N)c(nc1N)N
Synonymer MK-870
Fysikaliska data
Molekylmassa 229.627 g/mol
Farmakokinetiska data
Biotillgänglighet Hög grad av absorbering, 15–25%
Proteinbindningsgrad ~23%
Metabolism Nil
Halveringstid 6 till 9 timmar
Exkretion urin (20–50%), avföring (40%)
Terapeutiska överväganden
Administreringssätt via munnen
Graviditetskategori

B(USA)

Juridisk status

POM(GB) -only(USA)

Amilorid, salufört bland annat under handelsnamnet Midamor är ett läkemedel som typiskt sett används för att behandla högt blodtryck eller svullnad (ödem) orsakat av hjärtsvikt eller levercirros.[1][2] Läkemedlet används ofta tillsammans med tiazid- eller loop-diuretika.[2] Läkemedlet tas via munnen.[1] Effekt ses efter cirka två timmar och håller i ungefär en dag.[2]

Vanliga biverkningar är hög kaliumhalt i blodet, kräkningar, aptitförlust, utslag, och huvudvärk.[1] Risken att drabbas av högt kalium är större bland de med njurproblem, diabetes, och bland äldre.[1] Amilorid tillhör läkemedelsfamiljen kaliumsparande diuretika.[1] Det verkar genom att öka mängden natrium och genom att minska mängden kalium som frisätts av distala tubuli i njurarna.[2]

Amilorid utvecklades år 1967.[3] Läkemedlet finns med på Världshälsoorganisationens lista över essentiella läkemedel, som innefattar de viktigaste läkemedlen som behövs för att bedriva grundläggande hälso- sjukvård.[4] I USA låg kostnaden för en månads behandling på cirka 20,10 USD.[5] I Storbritannien kostade en månads läkemedelsbehandling cirka 24 pund för NHS.[6]

Sedan 2018 saluförs Amilorid inte längre i Sverige. För att nå samma effekt rekommenderas kombinationspreparat där subtansen amilorid ingår. [7]

Referenser redigera