Alessandro Fortis

italiensk politiker

Alessandro Fortis, född 16 september 1842 i Forlì, död 4 december 1909 i Rom, var en italiensk politiker och advokat.

Alessandro Fortis
Alessandro Fortis.jpg
FöddAlessandro Fortis
16 september 1841[1]
ForlìItalien
Död4 december 1909[2] (68 år)
Rom
BegravdCimitero monumentale di Forlì[3]
MedborgarskapKungariket Italien
SysselsättningPolitiker[4], advokat
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens nittonde legislatur (1895–1897)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[5]
Kungariket Italiens jordbruks-, industri- och handelsminister (1898–1899)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens 21:a legislatur (1900–1904)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens 22:a legislatur (1904–1909)[5]
Kungariket Italiens premiärminister (1905–1906)
Kungariket Italiens utrikesminister (1905–1905)
Kungariket Italiens jordbruks-, industri- och handelsminister (1905–1905)
Kungariket Italiens inrikesminister (1905–1906)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens 23:e legislatur (1909–1913)[5]
Politiskt partiSinistra Storica
Redigera Wikidata

Fortis valdes 1880 att representera Forlì i deputeradekammaren, där han snart blev en av yttersta vänsterns främsta gruppledare. Han blev 1887 inrikes understatssekreterare i Agostino Depretis ministär och bibehöll samma ämbete under Francesco Crispi intill juni 1890, då han avgick, missnöjd med Crispis alltmer antiradikala politik. Under perioden juni 1898 till maj 1899 var han jordbruks- och handelsminister i kabinettet Luigi Pelloux.

Giovanni Giolitti i mars 1905 av hälsoskäl avgått som konseljpresident och Tommaso Tittoni därefter ej kunde hålla samman ministären, kallades Fortis att bilda en ny och tillträdde den 28 mars sitt ämbete som konseljpresident och inrikesminister i en moderat ministär av ungefär samma färg som Giolittis. Efter att ha undertryckt en järnvägsstrejk genomdrev han i april järnvägsförstatligandet, men hans kabinett fick sin ställning försvagad redan under förhandlingarna i juli om denna transaktions finansiella genomförande, och den rubbades ytterligare genom allmänhetens klagomål över bristfälligheter i nödhjälpsarbetet efter jordbävningen i Kalabrien samt den ekonomiska intressemotsats mellan norra och södra Italien, som kom till utbrott under förhandlingarna om ett provisoriskt handelsfördrag med Spanien. Fortis måste vika för de syditalienska vinodlarnas protester, offra handelsavtalet med Spanien och (24 december) rekonstruera sin ministär, varvid han jämte inrikes- övertog även jordbruksportföljen. Den rekonstruerade ministären ansågs av radikalerna vara alltför högersinnad, utan att den å andra sidan kunde vinna stöd av högerledarna Sidney Sonnino och Antonio di Rudinì, varför Fortis, som förgäves försökt erhålla ett förtroendevotum av kammaren, den 8 februari 1906 lämnade plats för ministären Sonnino.

KällorRedigera

  1. ^ läs online, storia.camera.it.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ hämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g h i j] storia.camera.it, läs online, läst: 7 maj 2019.[källa från Wikidata]