Wikipedia

Adéliepingvin

fågelart

Adéliepingvin[2] (Pygoscelis adeliae) är en pingvin som lever i Antarktis.[3]

Adéliepingvin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
UnderklassNeognathae
OrdningPingvinfåglar
Sphenisciformes
FamiljPingviner
Spheniscidae
SläktePygoscelis
ArtAdéliepingvin
P. adeliae
Vetenskapligt namn
§ Pygoscelis adeliae
AuktorHombron, 1841
Utbredning
Pygoscelis adeliae

Utseende redigera

Honan hos adéliepingvin väger 3,9–4,7 kilogram och hanen 4,3–5,3 kilogram. Som vuxen är de cirka 73 centimeter långa, har svart rygg och huvud, och vit mage. Signifikant är den vita ringen runt ögat.

Utbredning och levnadssätt redigera

Adéliepingvinen förekommer utmed hela Antarktis kust och vid några av dess närliggande öar. Fåglarna sprider sig efter häckning till områden med beständig is för att rugga.

Häckning redigera

Adéliepingvinen häckar i kolonier med upp till flera hundra tusen pingviner på isfria klippiga kuster, ofta i stora öppna områden som kan ligga långt från öppet hav.[1] De bygger ett bo av stenar där de sedan lägger ett eller två ägg. Dessa ruvas i 30-34 dagar och honan och hanen turas om med ruvningen. Efter 50-60 dagar lämnar ungarna sina föräldrar. Paret försvarar sitt bo aggressivt mot sina grannar.

Föda redigera

Födan består av krill, fisk, märlkräftor och bläckfiskar som den fångar genom att dyka ner till 150 meter, även om det mesta av födosökandet sker till 50 meters djup.[4]

Status och hot redigera

Världspopulationen uppskattas numera till knappt 3,8 miljoner par.[1] Tidigare behandlades adéliepingvinen som nära hotad, men undersökningar visar att populationen ökat på sistone[5], framför allt i östra Antarktis där huvuddelen av värdspopulationen häckar, men även vid Rosshavet[6] och södra Antarktiska halvön söder om 66° S.[7] Internationella naturvårdsunionen IUCN noterar dock att klimatförändringar tros kunna påverka beståndet norr om 70° S i framtiden[8], varför adéliepingvinens status kommer behöva följas och eventuellt omvärderas framöver.[1]

Namn redigera

Pingvinens svenska och vetenskapliga artnamn kommer av området Adélieland i Antarktis, som i sin tur fått sitt namn efter Adèle Dorothée Dumont d’Urville (1798-1842, född Pepin), fru till den franske upptäcktsresanden Jules Dumont d’Urville.[9]

Bildgalleri redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Pygoscelis adeliae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Lyver, P.O.B.; MacLeod, C.J.; Ballard, G.; Karl, B.J.; Barton, K.J.; Adams, J.; Ainley, D.G.; Wilson, P.R. 2011. Intra-seasonal variation in foraging behavior among Adélie penguins (Pygocelis adeliae) breeding at Cape Hallett, Ross Sea, Antarctica. Polar Biology 34: 49-67.
  5. ^ Lynch, H.J.; LaRue, M.A. 2014. First global census of the Adélie penguin. The Auk 131: 457–466.
  6. ^ Southwell, C.; Emmerson, L.; McKinlay, J.; Takahashi, A.; Kato, A.; Barbraud, C.; Delord, K. and Weimerskirch. H. 2015. Spatially extensive standardized surveys reveal widespread, multi-decadal increase in East Antarctic Adélie penguin populations. PLoS ONE 10 (10): e0139877.
  7. ^ Sailley, S.F.; Ducklow, H.W.; Moeller, H.V.; Fraser, W.R.; Schofield, O.M.; Steinberg, D.K.; Garzio, L.M.; Doney, S.C. 2013. Carbon fluxes and pelagic ecosystem dynamics near two western Antarctic Peninsula Adélie penguin colonies: an inverse model approach. Marine Ecology Progress Series 492: 253-272.
  8. ^ Ainley, D.; Russell, J.; Jenouvrier, S.; Woehler, E.; Lyver, P. O’B.; Fraser, W. R.; Kooyman, G. L. 2010. Antarctic penguin response to habitat change as Earth’s troposphere reaches 2°C above preindustrial levels. Ecological Monographs 80: 49-66.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Adéliepingvin&oldid=49575196”