Tajgahök[2] (Accipiter gularis) är en asiatisk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]

Tajgahök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtTajgahök
A. gularis
Vetenskapligt namn
§ Accipiter gularis
AuktorTemminck & Schlegel, 1844
Synonymer
  • Taigahök

Utseende redigera

Tajgahöken är en mycket liten hök med en kroppslängd på endast 25-31,5 centimeter och är alltså påtagligt mindre än den vida spridda sparvhöken. I alla dräkter är de blekare banden på stjärten generellt bredare än de mörka, omvänt mot den i annars relativt lika besran (Accipiter virgatus). Hanen är mörkt blågrå ovan, blekt roströd till blekgrå på underisdan och en mörkt karmosinröd iris. Honan har brunare ovansida, vitaktig distinkt bandad undersida, ett otydligt vertikalt strupstreck samt gul iris.[4]

Utbredning och systematik redigera

Artens häckningsområde ligger i östra Asien och sträcker sig ungefär från Altajbergen i ryska Sibirien över norra Mongoliet till östra Kina, Koreahalvön och Japan. Den övervintrar i Sydostasien.[1]

Tajgahöken delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

Släktestillhörighet redigera

DNA-studier visar att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer tajgahök med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna än tajgahök.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Accipiter gularis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 6 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera