Bismarckhök

fågelart i Papua Nya Guinea
(Omdirigerad från Accipiter brachyurus)

Bismarckhök[2] (Accipiter brachyurus) är en hotad fågel i familjen hökar.[3] Den förekommer på två öar i Bismarckarkipelagen utanför Nya Guinea.

Bismarckhök
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtBismarckhök
A. brachyurus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter brachyurus
Auktor(Ramsay, 1879)
Utbredning

Utseende och läten redigera

Bismarckhöken är en liten (27–34 cm) gråvit hök. Adulta fåglar är mörkgrå ovan med fylligt kastanjebrun nackkrage och ljusgrå undersida. Ungfåglar har mörk hjässa, rostfärgad svartfläckig ovansida och kraftigt mörkstreckad ljusbeige undersida. Ögat är rött, vaxhuden och benen gula. Lätet är okänt.

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer enbart på New Britain och södra New Ireland i Bismarckarkipelagen tillhörande Papua Nya Guinea.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet redigera

DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För bismarckhökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.

Levnadssätt redigera

Bismarckhöken är en mycket dåligt känd skogslevande art. De flesta fynd härrör från bergsskog upp till 1800 meters höjd, på New Ireland mellan 1200 och 1800 meter. Den kan möjligen utkonkurreras i mer påverkade skogar av den vanligare arten gråhök och i låglänta områden av blågrå hök.[1]

Ingen kunskap finns om vare sig dess häckningsbiologi eller dess föda, även om kroppformen tyder på att den jagar fåglar i täta skogsområden.[4]

Status och hot redigera

Bismarckhöken har en mycket liten världspopulation uppskattad till högst 2500 häckande individer, dessutom fördelade i två subpopulationer. Den tros också minska i antal till följd av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser den därför vara hotad och placerar den i hotkategorin sårbar, men noterar att bedömningen baseras på rätt lite information, varför vidare studier kan visa att den är vanligare än man i dagsläget känner till.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter brachyurus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Debus, S., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2020). New Britain Sparrowhawk (Accipiter brachyurus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53073 2 mars 2020).
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera