Édouard Lartet
Édouard Armand Lartet, född 15 april 1801 i Castelnau-Barbarens, död 28 januari 1871 i Seissan, var en fransk domare, geolog och arkeolog, far till Louis Lartet.
| Édouard Lartet | |
 | |
| Född | 15 april 1801[1][2][3] Castelnau-Barbarens, Frankrike |
|---|---|
| Död | 28 januari 1871[1][3][4] (69 år) Seissan, Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Faculté de Droit de Toulouse, licentiat, Collège de France  |
| Sysselsättning | Paleontolog, förhistoriker, advokat |
| Befattning | |
| Société géologique de Frances ordförande (1866–1866) Professor, Muséum national d'histoire naturelle (1869–1871) President, Société d'anthropologie de Paris (1869–1869) | |
| Barn | 1 |
| Utmärkelser | |
| Officer av Hederslegionen (1867)[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Lartet härstammade från en sydfransk godsägarsläkt. Efter att ha studerat juridik och en kortare tid ha praktiserat som advokat återvände han till sitt gods och blev privatforskare på ungefär samma villkor som den jämnårige Charles Darwin. Lartet är den ledande gestalten inom den tidiga paleolitiska forskningen, en domare som hade börjat ägna sig åt paleontologi och offentligt intygat vikten av Boucher de Perthes upptäckter. År 1836 gjorde han ett sensationellt fynd av en fossil människoapa, Pliopithecus i departementet Gers i Sydfrankrike. Stödd av den engelske bankmannen Henry Christy började han 1863 utforska grottor och boplatser i Dordogne, vilka visade honom att de äldsta människorna hade levt samtidigt med mammutar, grottbjörnar och ullhåriga noshörningar. 1864 påträffade han i grottan La Madeleine den berömd teckningen av en mammut på ett elfenbensstycke. Undersökningarna offentliggjordes 1875 i Reliquiæ aquitanicæ 1875 efter både Lartet och Christys död. 1869 blev han professor i paleontologi vid Muséum d'histoire naturelle.[6]
Han förstod snabbt att paleolitikum inte var en enda fas i mänsklighetens historia, utan en hel rad utvecklingsfaser som kunde skiljas från varandra genom de artefakter och förhistoriska djur som förekom under dem. Han ville ha en klassifikation efter paleontologiska kriterier och skilde på fyra tidsåldrar:
- Urox- eller bisonperioden
- Renperioden
- Mammut- och ullhårig noshörningsperioden
- Grottbjörnsperioden
Så småningom insåg han att de sista två perioderna inte kunde skiljas åt i tiden. Fyndplatsen i Le Moustier förklarades vara typisk för en nykonstruerad grottbjörns- och mammutperiod. Till Lartets tre perioder fogade Félix Garrigou en ännu äldre flodhästperiod, under vilken människorna i huvudsak hade bott ute i det fria.[7]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1488/34, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: lartet-edouard.[källa från Wikidata]
- ^ Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 107902, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1488/34, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 982
- ^ Trigger 1993, s. 120
Litteratur
redigera- Trigger, Bruce G., Arkeologins idéhistoria (1993)
- Uddenberg, Nils, Idéer om livet, II. En biologibok (2003)
Externa länkar
redigera- Lartet, Édouard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)