Lersmalbi
Lersmalbi (Lasioglossum pauxillum) är en biart som först beskrevs av Schenck 1853.[2][3] Lersmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3] Inga underarter finns listade.[4]
| Lersmalbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Sphecodogastra[1] |
| Art | Lersmalbi Lasioglossum pauxillum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum pauxillum | |
| Auktor | (Schenck, 1853) |
| Synonymer | |
| Lasioglossum schulthessi (Blüthgen, 1924)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Lersmalbiet är ett slankt, svart bi, ibland med ett svagt grönaktigt skimmer.[5] Clypeus (munskölden) har hos hanen en gul spets; han har även gula käkar och överläpp[a]. Delar av antennernas undersida är brungul hos honorna (drottning och arbetare), klargul hos hanen. Vingbaserna är ljusgula hos båda könen. På tergit[b] 2 och 3 har båda könen svaga, vita hårfläckar. Honorna har en sporre på bakskenbenen med ljusa lappar på längden. De är viktiga för identifikationen, men kan vara svåra att se. Arten är ett helt litet bi; kroppslängden för drottningen är omkring 6 mm, för hanen omkring 5 mm. Arbetarna (parningsoförmögna honor) är små, mindre än könsdjuren.[6]
Arten har ett variabelt utseende, och kan förväxlas med flera andra arter. Honans "lappar" på bakskenbenet kan vara till hjälp för identifikationen. Antennernas gula undersida kan även den vara till viss hjälp, liksom hanens diminutiva storlek.[6]
Ekologi redigera
BHabitatet utgörs av ängar och gräsmarker, gärna på kalkgrund, och av skogar.[7] Arten är polylektisk, den besöker många olika familjer av blommande växter, som korgblommiga växter, kinesträdsväxter, flockblommiga växter, korsblommiga växter, nejlikväxter, ärtväxter, solvändeväxter, näveväxter, johannesörtsväxter, kransblommiga växter, liljeväxter, linväxter, ranunkelväxter, resedaväxter, rosväxter och måreväxter. Honorna flyger från mitten av april till sent i september, hanarna från juli till oktober.[7]
Fortplantning redigera
Arten är eusocial, den har flera kaster som drottningar, drönare (hanar) och arbetare (parningsodugliga honor). Ett bo kan innehålla upp till sex drottningar och 25 arbetare. Det underjordiska boet byggs på plan mark, som lerjord, obelagda vägar och stigar och andra biotoper med litet eller inget marktäcke, och kännetecknas av små torn runt ingången. De nya drottningarna övervintrar i boet och grundar nya samhällen på våren. Boet kan angripas av boparasiterna släntblodbi och rostblodbi som lägger ägg i larvcellerna. De resulterande larverna lever av den insamlade näringen efter det att värdägget eller -larven dödats.[6]
Utbredning redigera
Lersmalbiet finns från södra England och Kanalöarna[8] samt Iberiska halvön i väster över Central- och Östeuropa till Kaukasus, Turkiet och Centralasien i öster.[7] Den har också påträffats i Nordafrika (Marocko till Tunisien.[7]
Arten har bara påträffats en gång i Sverige (2005 i Skåne), och är betraktad som tillfälligt reproducerande av Artdatabanken, som har klassificerat den som ej tillämplig ("NA").[6]
Kommentarer redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ ”Lasioglossum pauxillum (Schenck, 1853)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+pauxillum&guide=Apoidea_species&cl=UK. Läst 2 oktober 2013.
- ^ [a b c] ”Lasioglossum pauxillum (Schenck, 1843)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759012#null. Läst 29 januari 2023.
- ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum pauxillum (Schenck, 1843) | lersmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/233125/details?lang=sv. Läst 29 januari 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+pauxillum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ”Furchenbienen: Lasioglossum pauxillum” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-lpaux.htm. Läst 2 oktober 2013.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Lersmalbi Lasioglossum pauxillum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/233125. Läst 29 januari 2023.
- ^ [a b c d] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum pauxillum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 januari 2023.
- ^ G R Else (Januari 2006). ”Lasioglossum pauxillum (Schenck, 1853)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-pauxillum. Läst 2 oktober 2013.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Smalbin – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204356. Läst 29 januari 2023.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Lersmalbi.
Wikispecies har information om Lasioglossum pauxillum.
