Yggdrasil

världens största träd inom nordisk mytologi

Världsträdet Yggdrasil eller Yggdrasel[a], på fornvästnordiska Yggdrasill (ungefär: ”förskräckliga stormgudens häst”, av Ygg, ett binamnOden, och fornisländska drasill, häst), Lärad, eller Mimers träd, är enligt båda eddorna (Poetiska Eddan och Snorres Edda) namnet på världens största träd. Från dess grenar, som täcker hela himlen, faller dagg över världen. Under denna ask (ibland kallad ek, alternativt idegran) finns den heligaste plats där gudarna dagligen samlas till ting.

Världsträdet målad som "världsaxel" (latin: axis mundi[1]).
Yggdrasil
Världens största träd inom nordisk mytologi Redigera Wikidata
Mytologiskt träd, plats i nordisk mytologi, axis mundi Redigera Wikidata
Del avnordisk kosmologi, nordisk mytologi Redigera Wikidata
Fö­re­kom­mer i verkPoetiska Eddan, Snorres Edda Redigera Wikidata
Mani­fes­ta­tion avvärldsträd Redigera Wikidata

Beskrivning

redigera

Yggdrasil har tre rötter. Den första går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård), den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård) och den tredje till underjorden (Nifelheim), på trädets norra sida.

Rötter och krona

redigera

Under var och en av dessa rötter finns en brunn. Under den första roten ligger Urdarbrunnen (”ödesbrunnen”) där gudarna håller sina ting, under den andra Mimers brunn, visdomens och kunskapens källa, och under den tredje föds älven Vergelmer. De tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi bor vid asken Yggdrasils rötter, invid Urdarbrunnen, där de hämtar det vatten och den vita sand med vilka de sedan översköljer Yggdrasils rötter för att hindra dess stam och grenar att vissna.[2]

I Yggdrasils krona lever fyra hjortar, Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, som betar av trädets blad. I toppen sitter örnen Hräsvelg[3] som har höken Väderfölne (Veðrfölnir) placerad mellan ögonen. Örnen skapar vind genom att slå med vingarna. Där finns också tuppen Gullinkambe (Viðofnir) eller Gyllenkam som håller reda på natt och dag.

Ekorren Ratatosk springer upp och ned för trädets stam och agerar budbärare mellan örnen och draken (eller lindormen) Nidhögg (Niðhöggr) vid trädets rot; Hräsvelg och Nidhögg ligger i ständig fejd med varandra och är själva inte på talfot med varandra. Nidhögg gnager på Yggdrasils rötter (enligt vissa källor tillsammans med många andra ormar), och på Valhalls tak står hjorten Eiktyrner (Eikþyrnir), tre andra hjortar och geten Heidrun och gnager på dess lövverk.

Trots dessa tärande djur står trädet alltid grönt, eftersom nornorna som bor under dess grenar vattnar det med vatten ur Urdarbrunnen.

Det var i Yggdrasil som Oden offrade sig själv genom hängning för att lära sig runornas hemlighet. I Hávamál berättas att den sårade Oden hängde i nio dagar. Möjligen är namnet Yggdrasil en kenning som syftar på denna hängning[2]. Vid Ragnarök kommer Yggdrasil att skälva och stöna men trots allt förbli stående.

Träd i andra mytologier

redigera

Yggdrasil är asagudarnas världsträd, och ett liknande världsträd, Gaokerena ("livets träd") förekommer i iransk tradition.[4]

Även i mayansk mytologi förekommer ett världsträd.[5]

I asiatiska myter finns trädet som heligt kultföremål i en mängd inkarnationer. Buddha blev upplyst medan han satt under ett banjanträd.

I Bibelns skapelseberättelse omtalas att Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken i Edens trädgård, både sådana som var vackra att se på och sådana som var goda att äta av. Två träd i trädgårdens mitt omnämns särskilt, där det ena är Kunskapens träd och det andra Livets träd (1 Mos. 3:22).

I Koranen (sura 20:120-121) äter Adam och hans hustru av det eviga livets träd. De blev därvid medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med hopfästade blad från lustgården.

Attestering

redigera

Yggdrasil anses vara broderad på en av bildfrekvenserna på Överhogdalstapeten från Jämtland som daterats till någonstans mellan 1040 och 1050 e.Kr.[6]

Se även

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Namnformen Yggdrasel används i några svenska böcker, till exempel Undersökningar i germanisk mythologi av Viktor Rydberg.

Referenser

redigera
  1. ^ "axis mundi". ne.se. Läst 6 augusti 2015.
  2. ^ [a b] "Yggdrasil". NE.se. Läst 2012-03-17.
  3. ^ Enoksen, Lars Magnar (2006): "Djur och natur i fornnordisk mytologi", s. 55. Historiska Media, Lund. Läst 6 augusti 2015.
  4. ^ Anders Hultgård, Midgård brinner: Ragnarök i religionshistorisk belysning, Uppsala, 2017
  5. ^ Rider, Nick (1999/2005): Yucatan and Mayan Mexico, s. 20. Arkiverad 1 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine. Cadogan Guides, The Globe Pequot Press. Läst 6 augusti 2015. (engelska)
  6. ^ Kaliff, Anders (1998). "Recensioner", Fornvännen 93: 54–56. 

Vidare läsning

redigera