Willet

fågelart i familjen snäppor
(Omdirigerad från Willetsnäppa)

Willet[2] (Tringa semipalmata) är en stor nordamerikansk vadarfågel i familjen snäppor.[3]

Willet
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtWillet
T. semipalmata
Vetenskapligt namn
§ Tringa semipalmata
AuktorGmelin, (1789)
Utbredning
Underarter
  • T. s. semipalmata
  • T. s. inornata
Synonymer
  • Catoptrophus semipalmatus
  • Willetsnäppa
  • Bandvingad snäppa
  • Utseende och läten

    redigera

    Willet är i storlek och form jämförbar med gluttsnäppan (Tringa nebularia) med en längd på 31–36 centimeter och vingbredden 54–62 centimeter.[4] Den har dock en tydligt kortare, tjockare och rakare grå näbb, tjockare och kortare hals samt ett tydligt streckat och tvärvattrat bröst. I flykten syns svartvita vingar med ett vitt vingband i kontrast mot svarta handpennor och handtäckare.[4] I vinterdräkt är den enhetligt grå med vit nedre buk och ett kort vitt ögonbryn mellan näbb och öga.[5]

     
    Willet i sommardräkt som visar upp sina svartvita vingar.

    Lätet, som gett fågeln dess namn, är en två- eller trestavig drill kli-li-li eller ki-litt.[4]

    Den västliga underarten inornata (se nedan) skiljer sig från nominatformen genom att vara större och ha längre näbb och ben. Den är också generellt blekare och har mörkare röst.[5]

     
    Västliga underarten inornata i vinterdräkt.

    Utbredning och systematik

    redigera

    Willet delas in i två distinkta underarter med följande utbredning:

    • Tringa semipalmata semipalmata – häckar från sydöstra Kanada till Gulfkusten och Västindien; övervintrar så långt söderut som till södra Brasilien
    • Tringa semipalmata inornata – häckar i centrala Kanada till Nebraska och Colorado; övervintrar utmed kusten från södra USA till norra Chile

    De båda underarterna skiljer sig i läten, utseende och ekologi och har föreslagits utgöra två arter.

    Willet i Europa

    redigera

    I Europa är den en mycket sällynt gäst med blott ett handfull fynd, varav hälften i Azorerna och övriga i Finland, Norge, Frankrike och Italien.[6]

    Släktskap

    redigera

    Tidigare placerades den som ensam art i släktet Catoptrophorus, men DNA-studier visar att den är en del av Tringa.[7] Dess närmaste släkting är mindre gulbena, en mycket mindre fågel som skiljer sig väsentligt i utseende från willet.

    Ekologi

    redigera
     
    Tringa semipalmata

    Vintertid hittas båda underarterna på både sandiga, klippiga och dyiga stränder och kustnära våtmarker. Underarten inornata häckar i våtmarker på prärien, östliga nominatformen på sandrevlar och saltträsk utmed kusten.[8]

    Hanen inleder bobygget genom att skrapa fram en liten fördjupning med fötterna och bröstet. Honan fodrar sedan gropen med omgivande växtlighet och småstenar. Däri lägger hon sedan fyra ägg som båda könen ruvar i 22–29 dagar. Honan flyttar två veckor före hanen, som tar hand om ungarna själv tills de är självständiga.[8]

    Västlig willet lever på häckplats av olika vattenlevande skalbaggar, men även fisk och spindlar. Vintertid äter den småkrabbor, maskar, musslor och andra ryggradslösa djur utmed kusten.[8]

    Status och hot

    redigera

    Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

    Tidigare kallades den för willetsnäppa men 2010 ändrade SOF:s taxonomiska kommitté namnet till enbart willet.[9] Även bandvingad snäppa förekommer som namn på fågeln i litteraturen.[4]

    Referenser

    redigera
    1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Tringa semipalmata Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
    2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
    3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
    4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 413. ISBN 978-91-7424-039-9 
    5. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
    6. ^ Tarsiger.com Fynd av willet i Västpalearktis
    7. ^ Pereira, S. L., & Baker, A. J. (2005). Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107 (3): 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 Abstract.
    8. ^ [a b c] Willet Faktablad om willetsnäppa på allaboutbird.org
    9. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från sof:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 

    Källor

    redigera
    • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 387 

    Externa länkar

    redigera