Öppna huvudmenyn
Wilhelm Reich.
Wilhelm Reichs hem, laboratorium och skola. Nu museum i Rangeley i Maine, USA.

Wilhelm Reich, född 24 mars 1897 i Dobzau, Galizien, Österrike-Ungern, död 3 november 1957 i Rangeley, Maine, USA, var en österrikisk-amerikansk psykiater, psykoanalytiker, sexolog och sociolog.

Innehåll

Liv och verkRedigera

Wilhelm Reich var lärjunge till Sigmund Freud, och pionjär inom kroppspsykoanalys.[1] Reich skrev brett om samhället och samtiden. Ett verk handlar till exempel om fascismens psykologiska orsaker. Men främst känd är Reich för sina studier av förhållandet mellan sexualitet och personlighet eller karaktär. Som psykoanalytisk teoretiker bidrog Reich tidigt bland annat med sin karaktärsanalys. 1927 blev han medlem av Österrikes kommunistiska parti men uteslöts 1934.

1933 flydde Reich tillsammans med sin fru undan nazisterna från Berlin till Wien. Därifrån emigrerade han till Danmark. Hans böcker om "orgasmens funktion" och "fascismens masspsykologi" brändes under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland samma år. 1934 förlorade han sitt uppehållstillstånd i Danmark och fortsatte sin flykt till Norge. I augusti 1939, strax före krigsutbrottet, flyttade Reich över sitt forskningslaboratorium till New York.

Senare under livet utvecklade Reich en egen teori kring något han kallade orgonenergi och orgoner. Dessa var tänkta som universella förlängningar av sexualdriften och utgjorde en grundläggande princip i universum. Reich sägs rentav ha hävdat att dessa orgoner var drivkraften hos UFOn. För behandling mot impotens konstruerade han speciella orgonlådor för att i vila reflektera tillbaka de orgoner som annars strömmade ut ur kroppen. Försäljningen av orgonlådor ledde till att han dömdes upprepade gånger för kvacksalveri i USA.

Reichiansk terapi är en alternativmedicinsk behandlingsform även i Sverige.[2]

BokbålRedigera

De nazistiska bokbålen våren 1933 skulle inte bli de enda. 1956 brändes vid två tillfällen Wilhelm Reichs böcker om sexologi, bland annat böckerna Den sexuella revolutionen och Fascismens masspsykologi, under överinseende av Food and Drug Administration i New York. De brände sammanlagt upp till 6 ton böcker.[3]

Bibliografi (urval)Redigera

TyskaRedigera

  • Die Funktion des Orgasmus (1927)
  • Der Einbruch der Sexualmoral (1932)
  • Die Massenpsychologie des Faschismus (1933)
  • Charakteranalyse (1933)

EngelskaRedigera

  • The Function of the Orgasm (1942) (Helt olik den tyska utgåvan från 1927)

SvenskaRedigera

  • Den sexuella revolutionen: till människans självstyrande karaktärsstruktur (översättning Richard Matz, PAN/Norstedt, 1971) (Die Sexualität im Kulturkampf – zur sozialistischen Umstrukturierung des Menschen; översatt från den engelska utgåvan The sexual revolution)
  • De ungas sexuella kamp (översättning B. Andersson, Partisanförlaget, 1972) (La lutte sexuelle des jeunes)
  • Psykoanalys och marxism: en introduktion till socialpsykologin (översättning Tomas Böhm, bearbetning Helene Holm, Röda bokförlaget, 1973)
  • Lyssna, lille man!: tal till den lille mannen (illustrationer av Villiam Steig, översättning Barry Karlsson, Röda rummet, 1984)

FilmRedigera

PjäsRedigera

  • Robert Anton Wilson: Wilhelm Reich in Hell (Urpremiär 20 augusti 1985 på Edmund Burke Theatre i Dublin; första tryckta utgåvan i Phoenix, Arizona: New Falcon Publications, 1987)

ReferenserRedigera

LitteraturRedigera

  • Sten Andersson: Orgasmens sociologi : [om Sigmund Freud och Wilhelm Reich]. Serie: Forskningsrapport / Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, 1974
  • Sten Andersson: Freud, Reich och den förtryckta sexualiteten (Prisma, 1975) ISBN 91-518-0915-X
  • Colin Wilson: The Quest for Wilhelm Reich (1981) ISBN 0246110937

NoterRedigera

  1. ^ Homayoun Shahri (2015-08-29). Language of the body. https://www.slideshare.net/homayounshahri/language-of-the-body. Läst 5 december 2018. 
  2. ^ Uppslagsord Reichansk terapi på alternativmedicin.se
  3. ^ ”The books have been burning”. The books have been burning. CBCNews. http://www.cbc.ca/news/world/story/2010/09/10/f-book-burning-timeline.html. Läst 9 juni 2013. 

Externa länkarRedigera