Valfrid (Walfrid) Olganpoika Lehto, född 11 maj 1896 i Hassi, Jämsä, död 4 januari 1946 i Hassi[1], var en finländsk sångare och sångtextförfattare.

Walfrid Lehto
Walfrid Lehto (aka Volpi Leuto) Finnish singer.jpg
Walfrid Lehto i Wien på 1920-talet.
Pseudonym(er)Volpi Leuto
Födelsedatum11 maj 1896
FödelseortFinland Hassi, Jämsä
Dödsdatum4 januari 1946 (49 år)
DödsortFinland Hassi, Jämsä
GenrerSchlager, opera
RollBaryton, tenor
SkivbolagVictor
ArtistsamarbetenWilliam E. Stein, Urho Östman
Relaterade artisterLeo Kauppi, Jukka Ahti, Katri Lammi, Juho Koskelo, Arthur Kylander

Lehto slog igenom som sångare i Finland i början av 1920-talet och konserterade bland annat i Österrike. 1926 emigrerade han till USA, där han var verksam som café- och konsertsångare i elva år. I USA antog han artistnamnet Volpi Leuto, under vilket han också gjorde ett tjugotal skivinspelningar. På 1930-talet återkom han till Finland och efter att han förlorade sin sångröst bosatte han sig i hembyn Hassi, där han avled i fattigdom och misär.

BiografiRedigera

Tidiga årRedigera

Lehto var son till Olga Juhontytär och hennes andre make. I familjen föddes ytterligare en dotter.[1] Lehtos far avled tidigt och familjen levde under miserabla förhållanden hos torparen Hakala. Som sjuåring placerades Lehto på ett fattighus och såldes på auktion till torparen Alaja.[2] Modern gifte senare om sig med en Henrik Fabian Helander.[1] På Alajas gård gällde hårt kroppsarbete för alla barnen, men Lehto fann lyckan i musiken och hans konfirmationspräst, Kaarlo Ristikankare, upptäckte den unge mannens talang. Ristikankare antog Lehto som musikelev vid prästgården i Jämsä, där han kom att studera i två år. Därefter begav han sig till Kuhmois och fortsatte studierna vid pastoratet där.[2]

Vid finska inbördeskrigets utbrott anslöt sig Lehto till de röda och deltog i flera strider mot de vita i Österbotten. Så småningom kom han till Tavastehus, där han träffade en musikalisk tysk militär, som gav honom lektioner i musik och tyska. I Tavastehus träffade han också kompositören Erkki Melartin, som hjälpte Lehto att få förflyttning till Helsingfors för att kunna studera vid musikinstitutet.[2] Sin debutkonsert i Jämsä gav han vid ungdomsförbundet Pirttis midsommarfirande 1920.[3]

MusikstudierRedigera

 
Walfrid Lehto under konsertresan i Wien 1926.

Lehto studerade i två år under ledning av Alexandra Ahnger[3] vid Helsingfors musikinstitut och på hösten 1921 reste han till Wien[2] för att studera hos Filip Forstén[4] och operasångaren Mieczysław Horbowski.[5] Tiden i Wien blev mycket framgångsrik för Lehto; hans konserter var välbesökta och han uppträdde ständigt inför makteliten. På hösten 1921 och vintern 1922 gav han dessutom två succéfyllda konserter i Rumänien.[2] Lehto återkom till Wien på sommaren 1926 och konserterade med sånger av bland andra Jean Sibelius, Toivo Kuula och Oskar Merikanto.[6] Efter studierna återkom Lehto till Finland och gav sin debutkonsert inför ett fullsatt Helsingfors universitet den 20 april 1923.[7] Konserten lovordades av pressen och bevittnades av Heikki Klemetti, som i en tidningsrecension berömde Lehtos starka barytonröst.[2]

Tiden i USARedigera

I oktober 1926 begav sig Lehto till USA[8] och gjorde en studieresa till Kalifornien.[9] Han turnerade tillsammans med kapellmästaren Jukka Mäkirinne[10] och uppträdde ofta på amerikafinska mötesplatser. Omedelbart efter ankomsten till USA började Lehto uppträda under artistnamnet Volpi Leuto, men hans sanna identitet var fortfarande välkänd.[8] Lehto slog sig sedermera ner i New York, där han uppträdde som café- och operasångare.[9] Han öppnade även en egen musikstudio och deltog alltjämt i mångkulturella konserter. Enligt åhörarvittnen kunde han sjunga på tolv språk, inklusive tyska och japanska.[2]

Åren 1926 samt 1928–1929 gjorde Lehto tjugo skivinspelningar för skivbolaget Victor i New York. Flera av inspelningarna gjordes tillsammans med den italienske orkesterledaren Alfredo Cibelli, som ansvarade för samtliga av skivbolagets inspelningar med utländska artister.[11] Några inspelningar gjordes även tillsammans med sångerskorna Annie Mörk och Margherita Violante (Margit Schauman) samt med William E. Steins och Urho Östmans orkester.[12][13] Efter skivinspelningarna fortsatte Lehto att sjunga i amerikansk radio och uppträdde vid Sibelius-konserten i Carnegie HallManhattan den 8 december 1935.[14] På våren 1937 reste Lehto via Italien till Finland för att hålla en konsert i Helsingfors den 23 mars, men recensionerna blev inte goda.[15]

Sista årenRedigera

Lehto bodde i USA i elva år och flyttade tillbaka till Finland i och med konsertresan till Helsingfors. På 1930-talet försökte Lehto ändra sin röst från baryton till tenor och tog hjälp av en rad oseriösa sångpedagoger. Lektionerna var så dyra att Lehto nästan ruinerades och hans röst blev förstörd.[2] Han flyttade då till hembyn Hassi, där han råddes att sluta sjunga.[2] 1938 gav han sånglektioner på Skatudden i Helsingfors[16], men den verksamheten blev kortvarig. Så småningom köpte han en liten gård i Kaakkolahti som han döpte till Volpila efter sitt gamla artistnamn. När ekonomin försämrades blev han hemlös och bodde resten av livet som inneboende hos olika familjer. De sista åren levde han i sjukdom och ensamhet.[2] Han avled som ogift och barnlös i Hassi 1946.[1]

Lehto är begravd på nya kyrkogården i Jämsä, där en minnessten rests med hans bild.[1]

SkivinspelningarRedigera

8.12.1926Redigera

  • Aikoja enstisiä
  • Heilini soitteli

6.7.1928Redigera

  • Kulkurin masurkka
  • Ramona

20.08.1928Redigera

  • Angela mia (text: Walfrid Lehto)
  • Maria Mari

10.12.1928Redigera

  • Elomme päivät
  • Hyvästi jää

18.12.1928Redigera

  • Volgan venemiesten laulu

20.12.1928Redigera

  • Vanha mummo

24.12.1928Redigera

  • Aurinkoinen (text: Walfrid Lehto)
  • Siirtolaisen kaiho

7.3.1929Redigera

  • Oi kiitos sä luojani armollinen (tillsammans med Margherita Violante)
  • Soipa kieli (tillsammans med Margherita Violante)
  • Tuoll' on mun kultani (tillsammans med Margherita Violante)
  • Äiti ja kulkuripoika (tillsammans med Margherita Violante

26.4.1929Redigera

  • Sä olet mielestän kaunihimpi

15.5.1929Redigera

  • Tuule tuuli leppeämmmin

6.6.1929Redigera

  • Miks' onneansa etsii (tillsammans med Annie Mörk)
  • Mustalaisruhtinatar (tillsammans med Annie Mörk)

5.7.1929Redigera

  • Pyhä napoli (text: Walfrid Lehto)
  • Pääsky

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] ”Geni.com”. https://www.geni.com/people/Walfrid-Lehto/6000000059265339886. Läst 10 februari 2018. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Jokinen, Kimmo (2011). Hassin kyläkirja. sid. 187-188 
  3. ^ [a b] ”Herra Walfrid Lehdon konsertti”. Kangasalan Sanomat. 3 juli 1920. 
  4. ^ ”Walfrid Lehto”. Björneborgs tidning. 18 september 1923. 
  5. ^ ”Suomalaiset musiikinopeskelijat Wienissä”. Suomen musiikkilehti. 1 januari 1924. 
  6. ^ ”Konsertnachrichten”. Neues Wiener Journal. 18 april 1926. 
  7. ^ ”Taidetilaisuuksia”. Suomen nainen. 1 januari 1923. 
  8. ^ [a b] ”Walfrid Lehto Amerikassa”. Vanha Jämsä. 11 december 1926. 
  9. ^ [a b] Engelberg, Rafael Zacharias (1944). Suomi ja Amerikan suomalaiset: keskinäinen yhteys ja sen rakentaminen. sid. 307 
  10. ^ ”Laulaja Walfrid Lehto matkusti täältä t. k. 2. p:nä Amerikkaan”. Helsingin Sanomat. 5 oktober 1926. 
  11. ^ Frasca, Simona (2014). Italian Birds of Passage: The Diaspora of Neapolitan Musicians in New York. Palgrave Macmillan US. ISBN 978-1-137-32241-8 
  12. ^ ”Äänitearkisto.fi”. Arkiverad från originalet den 10 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180210062226/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/nimi.php?Id=Leuto+Volpi. Läst 10 februari 2018. 
  13. ^ ”Fono.fi”. http://www.fono.fi/TekijaHakutulos.aspx?esittaja=Leuto+Volpi. Läst 10 februari 2018. 
  14. ^ ”Sibelius consert”. The New York Sun. 7 december 1935. 
  15. ^ ”Lehto lauloi Suomessa”. Auttaja. 15 april 1937. 
  16. ^ ”Walfrid Lehto Volpi Leuto. Laulutunnit alkaneet. Uusia oppilaita otetaan”. Helsingin Sanomat. 9 oktober 1938. 

Externa länkarRedigera