Wikipedia

Walfrid Lehto

Valfrid (Walfrid) Olganpoika Lehto, född 11 maj 1896 i Hassi, Jämsä, död 4 januari 1946 i Jämsä,[1] var en finländsk sångare och sångtextförfattare.

Walfrid Lehto
Walfrid Lehto i Wien, tidigt 1920-tal.
Pseudonym(er)Volpi Leuto
Födelsedatum11 maj 1896
FödelseortFinland Hassi, Jämsä, Storfurstendömet Finland
Dödsdatum4 januari 1946 (49 år)
DödsortFinland Hassi, Jämsä, Mellersta Finland
GenrerSchlager, opera
RollBaryton, tenor
SkivbolagVictor
ArtistsamarbetenWilliam E. Stein, Urho Östman
Relaterade artisterLeo Kauppi, Jukka Ahti, Katri Lammi, Juho Koskelo, Arthur Kylander

Lehto slog igenom som sångare i Finland i början av 1920-talet och konserterade bland annat i Österrike. 1926 emigrerade han till USA, där han var verksam som café- och konsertsångare i elva år. I USA antog han artistnamnet Volpi Leuto, under vilket han också gjorde ett tjugotal skivinspelningar. På 1930-talet återkom han till Finland och efter att han förlorade sin sångröst bosatte han sig i hembyn Hassi, där han avled i fattigdom och misär.

Biografi redigera

Tidiga år redigera

Lehto var son till Olga Juhontytär Lehto. I familjen föddes ytterligare en dotter.[1] Fadern, Salomon Haggren, var amatörviolinist, och tillverkade tjära och terpentin som han sålde på sina rutter med en flotte längs Päijännes stränder.[2] Haggren erkände aldrig pojken som sin son.[3]

Barnen växte upp under miserabla förhållanden hos torparen Hakala. Som sjuåring placerades Lehto på ett fattighus och såldes på auktion till torparen Alaja.[4] Modern gifte senare om sig med en Henrik Fabian Helander.[1] Hos Alaja gällde hårt kroppsarbete för alla barnen, men Lehto fann lyckan i musiken och hans konfirmationspräst, Kaarlo Ristikankare, upptäckte den unge mannens talang. Ristikankare antog Lehto som musikelev vid prästgården, där han kom att studera i två år. Därefter begav han sig till Kuhmois och fortsatte studierna vid pastoratet där.[4]

Vid finska inbördeskrigets utbrott 1918 anslöt sig Lehto till de röda och deltog i flera strider mot de vita i Österbotten.[4] Omsider tillfångatogs han och blev hästskötare hos de vita.[3] Armén drog sig till Tavastehus, där Lehto träffade en musikalisk tysk jägarofficer, som gav honom lektioner i musik och tyska. I Tavastehus träffade han också kompositören Erkki Melartin, som hjälpte Lehto att få förflyttning till Helsingfors för att kunna studera vid musikinstitutet.[4] Sin debutkonsert i Jämsä gav han vid ungdomsförbundet Pirttis midsommarfirande 1920.[5]

Musikstudier redigera

 
Walfrid Lehto under konsertresan i Wien 1926.

Lehto studerade i två år under ledning av Alexandra Ahnger[5] vid Helsingfors musikinstitut och på hösten 1921 reste han till Wien[4] för att studera hos Filip Forstén[6] och operasångaren Mieczysław Horbowski.[7] Tiden i Wien blev mycket framgångsrik för Lehto; hans konserter var välbesökta och han uppträdde ständigt inför makteliten. På hösten 1921 och vintern 1922 gav han dessutom två succéfyllda konserter i Rumänien.[4] Lehto återkom till Wien på sommaren 1926 och konserterade med sånger av bland andra Jean Sibelius, Toivo Kuula och Oskar Merikanto.[8] Efter studierna återkom Lehto till Finland och gav sin debutkonsert inför ett fullsatt Helsingfors universitet den 20 april 1923.[9] Konserten lovordades av pressen och bevittnades av Heikki Klemetti, som i en tidningsrecension berömde Lehtos starka barytonröst.[4]

Tiden i USA redigera

I oktober 1926 begav sig Lehto till USA[10] och gjorde en studieresa till Kalifornien.[11] Debuten i New York ägde rum den 3 november 1926, varefter en omfattande konsertturné med kapellmästare Jukka Mäkirinne företogs bland finländska invandrare i Minnesota och därifrån gick turnén mellan Port Arthur i Ontario och Los Angeles på den amerikanska västkusten. Lehto blev därmed den förste finländske sångaren som konserterade i Kanada.[12]

Omedelbart efter ankomsten till USA började Lehto uppträda under artistnamnet Volpi Leuto, men hans sanna identitet var fortfarande välkänd.[10] Lehto slog sig sedermera ner i New York, där han uppträdde som café- och operasångare.[11] En tid uppträdde han på en finskspråkig restaurang i Harlem.[13] I New York var han elev till den italienske sångaren och skådespelaren Gennaro Curci,[14] svåger till Amelita Galli-Curci. Han öppnade en egen musikstudio och deltog vid mångkulturella konserter. Enligt åhörarvittnen kunde han sjunga på tolv språk, inklusive tyska och japanska.[4] Den 23 mars 1930 höll han en egen konsert på Carnegie Hall på Manhattan inför omkring 500 finländska och amerikanska åhörare.[15] Saken uppmärksammades av The New York Times, som dagen därpå publicerade en artikel om Lehtos liv.[16]

Åren 1926 samt 1928–1929 gjorde Lehto tjugo skivinspelningar för skivbolaget Victor i New York. Flera av inspelningarna gjordes tillsammans med den italienske orkesterledaren Alfredo Cibelli, som ansvarade för samtliga av skivbolagets inspelningar med utländska artister.[17] Några inspelningar gjordes även tillsammans med sångerskorna Annie Mörk och Margherita Violante (Margit Schauman) samt med William E. Steins och Urho Östmans orkester. Bland sångerna märks finska versioner av Aloha oe (Hyvästi jää), Santa Lucia (Pyhä Napoli), O sole mio (Aurinkoinen) och Pråmdragarnas sång vid Volga (Volgan venemiesten laulu).[18][19] Efter skivinspelningarna sjöng Lehto i amerikansk radio och uppträdde vid Sibelius-konserten på Carnegie Hall den 8 december 1935.[20]

Italien redigera

På 1930-talet försökte Lehto utveckla sin barytonröst till tenor, och kunde efter elva år i USA med hjälp av bidragsgivare, till vilka presidentfrun Ester Ståhlberg hörde, resa till Wien och Milano för att studera.[3] I Milano undervisades han av den berömde Emilio Piccoli, och av Lehtos prestationer där framhölls särskilt rollen som barytonhuvudrollen Lord Enrico i operan Lucia di Lammermoor.[21] Sångpedagogerna han kom i kontakt med var oseriösa och lektionerna så dyra att Lehto nästan ruinerades, och hans röst tog skada av de höga registren.[4] När han inte ens hade råd att hyra frack inför konserterna, råddes han av Ester Ståhlberg att flytta till Finland, där han hade möjlighet att studera till lägre priser.[3] På våren 1937 reste han så till Finland för att hålla en konsert i Helsingfors den 23 mars, men recensionerna blev inte goda.[22]

Sista åren redigera

Efter ett sista misslyckat försök att återvända till USA, flyttade Lehto permanent till hemlandet och gav 1938 en konsert i Helsingfors, men möttes med dåliga omdömen.[3] En kort tid gav han sånglektioner på Skatudden[23] och förvärvade genom sin halvbror[3] en liten gård i Kaakkolahti i Jämsä som han döpte till Volpila efter sitt gamla artistnamn.[4] Bostadshuset byggdes med ortsbornas hjälp och på gården uppfödde han höns.[3] I maj 1939 konserterade han i Balders sal i Helsingfors med tyska och italienska operastycken. En kritiker för Hufvudstadsbladet menade att Lehtos egentligen förträffliga röst gjorde sig väl gällande i pianissimo, men inte i högre register.[24] Framförandet av Schubert beskrevs i Svenska Pressen som "smaklöst", tonbildningen ansågs inkonsekvent och skönsång blandades med "klanglöst väsande".[25] Sitt sista framträdande gjorde han vid en kyrkokonsert i Jämsä inför en mager publik på hösten 1939.[3] På vänners inrådan lämnade han musiken och när ekonomin försämrades blev han hemlös och fick bo hos olika familjer. De sista åren levde han i sjukdom och ensamhet.[4] Han avled i magtuberkulos på fattighuset i Jämsä 1946, ogift och barnlös.[3]

Lehto är begravd på nya kyrkogården i Jämsä, där en minnessten rests med hans bild.[1]

Skivinspelningar redigera

Datum Sånger Ackompanjemang
8 december 1926 Aikoja enstisiä
Heilini soitteli		 okänd orkester
6 juli 1928 Kulkurin masurkka
Ramona		 Östman-Stein Orkesteri
20 augusti 1928 Angela mia
Maria Mari		 Alfredo Cibellis orkester
10 december 1928 Elomme päivät
Hyvästi jää		 Östman-Stein Orkesteri
18 december 1928 Volgan venemiesten laulu Alfredo Cibellis orkester
20 december 1928 Vanha mummo Alfredo Cibellis orkester
24 december 1928 Aurinkoinen
Siirtolaisen kaiho		 okänd orkester
7 mars 1929 (tillsammans med Margherita Violente)
Oi kiitos sä luojani armollinen
Soipa kieli
Tuoll' on mun kultani
Äiti ja kulkuripoika		 Alfredo Cibellis orkester
26 april 1929 Sä olet mielestän kaunihimpi Alfredo Cibellis orkester
15 maj 1929 Tuule tuuli leppeämmin Alfredo Cibellis orkester
6 juni 1929 (tillsammans med Annie Mörk)
Miks' onneansa etsii
Mustalaisruhtinatar		 okänd orkester
5 juli 1929 Pyhä Napoli
Pääsky		 Alfredo Cibellis orkester

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] ”Geni.com”. https://www.geni.com/people/Walfrid-Lehto/6000000059265339886. Läst 10 februari 2018. 
  2. ^ Kulha, Keijo K. (1975). Vanhan Jämsän Historia 1860-luvulta Vuoteen 1925. Vanhan Jämsän historiatoimikunta. sid. 176 
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”Media nosti ensin maineeseen ja lopulta lyttäsi Walfrid Lehdon”. Jämsän seutu. 25 februari 2022. https://www.jamsanseutu.fi/elamanmeno/art-2000008600113.html. Läst 18 april 2022. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k] Jokinen, Kimmo (2011). Hassin kyläkirja. sid. 187-188 
  5. ^ [a b] ”Herra Walfrid Lehdon konsertti”. Kangasalan Sanomat. 3 juli 1920. 
  6. ^ ”Walfrid Lehto”. Björneborgs tidning. 18 september 1923. 
  7. ^ ”Suomalaiset musiikinopeskelijat Wienissä”. Suomen musiikkilehti. 1 januari 1924. 
  8. ^ ”Konsertnachrichten”. Neues Wiener Journal. 18 april 1926. 
  9. ^ ”Taidetilaisuuksia”. Suomen nainen. 1 januari 1923. 
  10. ^ [a b] ”Walfrid Lehto Amerikassa”. Vanha Jämsä. 11 december 1926. 
  11. ^ [a b] Engelberg, Rafael Zacharias (1944). Suomi ja Amerikan suomalaiset: keskinäinen yhteys ja sen rakentaminen. sid. 307 
  12. ^ ”Pari pikahaastattelua”. Tampereen Sanomat. 3 oktober 1926. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1588795?term=Valfrid&term=Lehdon&page=5. Läst 13 maj 2022. 
  13. ^ ”Orjatsalosta ja monista muistakin suuruuksista”. Turunmaa. 25 januari 1929. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1593301?page=4. Läst 12 maj 2022. 
  14. ^ ”Annie Mörk kotiutunut Amerikasta”. Uusi Aura. 3 juli 1929. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1769814?page=3. Läst 13 maj 2022. 
  15. ^ ”Amerikan-suomalainen laulajatar konsertoinut New Yorkissa”. Uusi Suomi. 11 november 1936. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1803002?page=9. Läst 21 april 2022. 
  16. ^ ”Leuto, Finnish singer, makes debut here; baritone 'discovered' while war prisoner stirs a large audience”. The New York Times. 24 mars 1930. https://www.nytimes.com/1930/03/24/archives/leuto-finnish-singer-makes-debut-here-baritone-discovered-while-war.html?searchResultPosition=1. Läst 24 april 2022. 
  17. ^ Frasca, Simona (2014). Italian Birds of Passage: The Diaspora of Neapolitan Musicians in New York. Palgrave Macmillan US. ISBN 978-1-137-32241-8 
  18. ^ ”Äänitearkisto.fi”. Arkiverad från originalet den 10 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180210062226/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/nimi.php?Id=Leuto+Volpi. Läst 10 februari 2018. 
  19. ^ ”Fono.fi”. http://www.fono.fi/TekijaHakutulos.aspx?esittaja=Leuto+Volpi. Läst 10 februari 2018. 
  20. ^ ”Sibelius consert”. The New York Sun. 7 december 1935. 
  21. ^ ”Kirjallisuus ja taide”. Helsingin Sanomat. 19 mars 1937. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1983499?page=11. Läst 18 april 2022. 
  22. ^ ”Lehto lauloi Suomessa”. Auttaja. 15 april 1937. 
  23. ^ ”Walfrid Lehto Volpi Leuto. Laulutunnit alkaneet. Uusia oppilaita otetaan”. Helsingin Sanomat. 9 oktober 1938. 
  24. ^ ”Walfrid Leuto”. Hufvudstadsbladet. 5 maj 1939. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2212882?page=7. Läst 22 april 2022. 
  25. ^ ”Walfrid Leuto”. Svenska Pressen. 5 maj 1939. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2217546?page=4. Läst 22 april 2022. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Walfrid_Lehto&oldid=50479583”