Öppna huvudmenyn

Toivo Timoteus Kuula, född 7 juli 1883 i Vehkakoski i Alavo kommun och registrerades på folkbokföring i Vasa, död 18 maj 1918 i Viborg, var en finländsk tonsättare. Han var make till sångerskan Alma Kuula.[1]

Toivo Kuula
KuulaT.jpg
Tonsättare
FödelsenamnToivo Timoteus Kuula
Född7 juli 1883
Finland Vehkakoski, Södra Österbotten
Död18 maj 1918 (34 år)
Finland Viborg, Viborgs län
Epok/stilVisa, opera
InstrumentViolin, piano
MakaAlma Kuula

BiografiRedigera

Kuulas far var fältväbel vid Vasa skarpskyttebataljon och hoppades på att sonen skulle bli präst. Kuula studerade violin under Viktor Nováček och musikteori under Martin Wegelius vid Helsingfors universitet 1900–1903. På grund av ekonomiska problem tvingades Kuula avsluta studierna och blev körledare i Vasa. Hösten 1905 träffade han Selim Palmgren för vilken Kuula visade sina kompositioner. Palmgren ansåg att Kuula var begåvad och fick honom att återuppta musikstudierna. Studierna fortsatte vid Helsingfors musikinstitut där Kuula fick hjälp av rektorn Armas Järnefelt och fick privatlektioner av Jean Sibelius.[2]

1908 gjorde Kuula studieresor till Italien, Leipzig och Paris. I Paris komponerade Kuula bland annat Meren virsi som 1910 framfördes av Suomen Laulu på körens tioårsjubileum. 1911–1912 studerade han i Berlin, där han återupptog studier i dirigering och orkesterdirigering. Under vistelsen i Italien och Paris lärde Kuula känna sångerskan Alma Silventoinen, som han träffat redan i Helsingfors några år tidigare. De gifte sig 1914 och makarna gjorde flera studieresor och konserterresor tillsammans, bland annat till Sankt Petersburg.[2]

valborgsmässoafton 1918 firade de vita sin seger i slaget om Viborg på Societetshuset, där Kuula närvarade. Ett gräl utbröt mellan Kuula och en jägarsoldat, varvid Kuula lämnade huset. Två jägarsoldater jagade efter Kuula och sköt honom i huvudet på gården. till följd av skadorna avled Kuula den 18 maj på länssjukhuset i Viborg. En utredning om dödsfallet inleddes, men båda jägarsoldaterna som var inblandade avled innan rättegången ägde rum.[2]

Kuula är inför eftervärlden mest känd för sina solo- och körsånger och sina arrangemang av sydösterbottniska folkvisor, vilka bland annat framförs i pjäsen Pohjalaisia.[2] Hans sista verk blev skyddskårens marsch 'Jokamies' ("Var man") som tillägnades de vitas seger i finska inbördeskriget.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[3]

Verkförteckning (urval)Redigera

KörRedigera

  • Siell' on kauan jo kukkineet omenapuut (V.A. Koskenniemi), op. 11/1 för kör a cappella (1908)
  • Meren virsi (Eino Leino), op. 11/2, för kör a cappella (1909)
  • Auringon Noustessa (V.A. Koskenniemi), op. 11/3, för kör a cappella (1910)
  • Tuuti lasta Tuonelahan (Kanteletar), op. 11/4, för kör a cappella (1906)
  • Hautalaulu (Eino Leino), op. 11/5, för kör a cappella (1908)
  • Pappani maja, op. 4/4 för kör a cappella (1908)
  • Keinutan kaikua (H. Lehtinen), op. 11/6, för kör a cappella (1904 och 1910)
  • Kevätlaulu, op. 11/7, för kör a cappella
  • Kesäkuva (Eero Eerola), op. 27 a 2 för kör a cappella.
  • Iltatunnelma (Lauri Kemiläinen), op. 27 b:5 för kör a cappella (1916)
  • Virta venhettä vie (Eino Leino), op. 4:5 för kör a cappella (1906)
  • Nuijamiesten marssi (V.A. Koskenniemi), op. 28:4a för kör o. ork. (1912) Uruppfördes 9.11.1912 vid invigningen av Ostrobotnia, för manskör a cappella op. 28:4b (1913)

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera