Vittnesanonymitet är det rättsliga förfarandet när vittnen är anonyma inför den tilltalade under en rättegång.

Det kan vara som en del av landets vittnesskydd.[källa behövs]

Den dominerande hållningen i västvärldens rättssystem har varit att det är en grundläggande del av en rättvis rättegång för en åtalad att få konfronteras med den som åtalar.[1]

HistorikRedigera

Förfarandet har varit i och ur bruk sedan antiken.[källa behövs]

Rätten att se den som anklagar citeras i Shakespeares Richard II och i William Blackstones texter. Den förekommer i angloamerikansk rätt, för att skydda rätten till korsförhör, och i romersk rätt. Den romerske kejsaren Trajanus förbjöd anonyma anklagelser[källa behövs] medan det däremot användes under inkvisitionen.[förtydliga]

I den amerikanska rättighetsförklaringen Bill of Rights finns en "Confrontation Clause" i det sjätte tillägget som ger tilltalade rätt att konfrontera de som vittnar emot dem. USA:s högsta domstol har citerat Apostlagärningarna 25:16.

2008 godkändes vittnesanonymitet i Storbritannien med Criminal Evidence (Witness Anonymity) Act 2008,[2] och dylika lagändringar har införts och diskuterats i andra EU-länder med stöd av Europakonventionens skrivning om skydda vittnen, i syfte att komma åt den organiserade brottsligheten[3] och vid folkrätts- och krigsbrott.[4]

Europadomstolen tillåter anonyma vittnen om det föreligger särskilda skäl[förtydliga] och den åtalades rättssäkerhet ändå kan tillgodoses.[5]

Argument för och emotRedigera

De som förespråkar användande av anonyma vittnen menar att det skulle bli lättare att få vittnen att berätta.[6]

Motargumentet är att det blir svårt att motivera hur ett sådant system skall kvalitetssäkras och tillgodose grundläggande krav för den enskildes rättssäkerhet.[7]:43

I DanmarkRedigera

I Danmark får anonyma vittnen användas vi allvarliga våldsbrott.[8] Enligt chefen för brottsförebyggande enheten Albertslund riskerar det att urholka rättssäkerheten, att det är en svår balansgång och att anonyma vittnen helst ska undvikas.[8]

I SverigeRedigera

En undersökning av SVT genomförd 2012 indikerade att stödet för ett system med vittnesanonymitet i Sverige var lågt bland jurister verksamma i rättssystemet, där endast 35% av åklagarna, 15% av domarna och 9% av advokater och målsägandebiträden stödde ett sådant system.[6]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera