Vinruta

Vinruta (Ruta graveolens) är en flerårig halvbuske som ursprungligen kommer från medelhavsområdet. Den blir ungefär en halvmeter hög. Bladen är mångflikiga och grågröna. Blommorna är gula. Vinruta luktar på ett lite speciellt sätt och smaken är bitter. Känsliga personer kan få allergiska symptom av växten.

Vinruta
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Kinesträdordningen Sapindales
Familj	Vinruteväxter Rutaceae
Släkte	Vinrutesläktet Ruta
Art	Vinruta R. graveolens
Vetenskapligt namn
§ Ruta graveolens
Auktor	Linné, 1753

Ruta graveolens.

Vinrutan har använts inom folkmedicinen, bland annat som skydd mot pest, som ögonmedicin och som medel för att förbättra synen.^{[källa behövs]} Den ansågs förbättra smaken på surt vin och har också använts som brännvinskrydda.^{[källa behövs]}

Bladen kan användas färska eller torkade som krydda i sallader och maträtter med ost, fisk och/eller ägg.^{[källa behövs]} Torkade vinrutefrukter är en av ingredienserna i den östafrikanska kryddblandningen berbere.^{[källa behövs]} I Etiopien är det dessutom vanligt att en kvist av färska blad läggs i kaffekoppen som en smaksättare.^{[källa behövs]}

Synonymer

Ruta altera Mill.

Ruta ciliata Mill.

Ruta divaricata Ten.

Ruta graveolens subsp. divaricata (Ten.) P.Fourn.

Ruta graveolens subsp. hortensis (Mill.) P.Fourn.

Ruta hortensis Mill.

Folktro och kultur

Vinrutan har gula blommor, men en ukrainsk legend anger att de under midsommarnatten, inför Johannes Döparens dag, blir röda. "Tjervona ruta" (röda vinrutan) sägs ge lycka åt den som kan finna den. En populär ukrainsk sång med denna titel skrevs 1968 av Volodymyr Ivasiuk och har gjorts känd av artister som Sofia Rotaru (1971).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vinruta.
  Bilder & media