Öppna huvudmenyn
Överstelöjtnant Viking Tamm studerar läget i Finland under Vinterkriget.

Viking Sebastian Henricsson Tamm, född 21 juli 1896 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 25 november 1975 i Vä församling, Kristianstads län, var en svensk militär (generallöjtnant).

Innehåll

BiografiRedigera

Tamm var son till bankdirektören och sedermera finansministern Henric Tamm och Louise Tham. Han blev fänrik vid Svea livgarde (I 1) 1916, löjtnant 1919 och gick på Krigshögskolan 1925-1927. Tamm blev kapten i generalstaben 1930, vid Svea livgarde (I 1) 1934 och trädde in i etiopisk tjänst 1934.[1] Tamm och den dåvarande flygvapenchefen, generalmajoren Eric Virgin, anställd som kejsarens militärpolitiske rådgivare, samt fyra andra höga militärer trädde tillsammans in i etiopisk tjänst för att organisera landets enda krigsskola för utbildning av etiopiska officerare.[2] Han återinträdde i svenska armén såsom kapten vid generalstaben 1936 och var lärare i taktik vid Krigshögskolan 1936. Tamm var därefter major i generalstabskåren 1937 och blev överstelöjtnant 1939.[1] Under andra världskriget var han medlem i Finlandskommittén[3] och 1940 trädde han in i finsk tjänst och blev chef för Svenska frivilligkårens II. stridsgrupp under finska vinterkriget.[4]

Han var överstelöjtnant i generalstabskåren och avdelningschef vid arméstabens utbildningsavdelning 1940, överste i generalstabskåren 1941, var chef för Krigshögskolan 1941 och för Södra skånska infanteriregementet (I 7) 1942-1944.[1] Vidare var Tamm inspektör för infanteriet 1944-1946 och åter i etiopisk tjänst 1945-1946. Han var ställföreträdande militärbefälhavare för I. militärområdet 1946, utnämndes till generalmajor, var chef för arméstaben och generalstabskåren 1948-1953, militärbefälhavare för I. militärområdet 1953-1961 samt inspektor vid Kristianstads högre allmänna läroverk 1953-1958. Tamm utnämndes generallöjtnant 1961.[5]

Tamm skrev artiklar i militär facktidskrifter och blev ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1939.[5]

Viking Tamm var gift första gången 1919–1938 med Katarina Lagercrantz (1900–1993), dotter till envoyén Herman Lagercrantz och Hedvig Croneborg. Han gifte sig andra gången 1938 med Suzanne Kartavtzeff (1909–1998), dotter till kaptenen Wsevolod Kartavtzeff och Marta von Haartman. Tamm var far till Annika (1920–2007), gift med professor Stig Hydén, Per-Henric (1922–2002), direktör, Hedvig (född 1926), forskningsingenjör, gift med immunbiolog Peter Perlmann, och Kitte (född 1930), gift med Carl-Robert Norinder.[5][6] Tamm avled 1975 och begravdes på Films kyrkogård i Uppsala län.

UtmärkelserRedigera

Tamms utmärkelser:[1][5]

  • Kommendör med stora korset av Svärdsorden (KmstkSO)
  • Kommendör av 1. klass av Vasaorden (KVO1kl)
  • Storkorset av Etiopiska Menelik II:s orden (StkEtMenO)
  • Storkorset av Finlands Lejons orden (StkFinlLO)
  • Storofficer av Etiopiska Stjärnorden (StOffEtSO)
  • Kommendör av Franska Hederslegionen (KFrHL)
  • Kommendör av Franska orden Mérite sportif (KFrMérSport)
  • Riddare av 1. klass av Spanska militärförtjänstordens vita kors (RSpMfOvk1kl)
  • Officer av Etiopiska (Abessinska) Treenighetsorden (OffET(Abess)TO)
  • 3. klass av Finska Frihetskorsets orden med svärd (FFrK3klmsv)
  • Finsk krigsminnesmedalj (FMM)
  • Landstormens silvermedalj (LandstSM)
  • Arméns skyttemedalj (SkytteM)

BibliografiRedigera

  • Tamm, Viking (1942). Värnpliktsutbildningen vid armén. Medborgarkunskap om riksförsvaret, 99-1771683-1 ; 7. Stockholm: Riksförb. för Sveriges försvar. Libris 1419194 
  • Tamm, Viking (1936). I tjänst hos Negus: aderton månader som krigsskolechef i Etiopien (2. uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1380224 

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] Harnesk, Paul, red (1945). Vem är vem?. D. 1, Stockholmsdelen. Stockholm: Vem är vem bokförlag. sid. 854. Libris 8198269. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0870.html 
  2. ^ Cantera Carlomagno, Marcos (1995). ”Svenska officerare i kejsarens tjänst”. Populär Historia (5). http://www.popularhistoria.se/artiklar/svenska-officerare-i-kejsarens-tjanst/. Läst 25 februari 2015. 
  3. ^ I österled: en bokfilm om svenska frivilligkåren. Stockholm: Självständighetsförb. 1940. sid. 22-23. Libris 1372129. http://runeberg.org/osterled/0024.html 
  4. ^ von Schmidt-Laussitz, Nicolas. ”Preludium”. Svenska Finlandsfrivilligas minnesförening. http://www.svenskafrivilliga.com/sfk1.html. Läst 25 februari 2015. 
  5. ^ [a b c d] Davidsson, Åke, red (1966). Vem är vem?. 4, Skåne, Halland, Blekinge (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 814. Libris 53512. http://runeberg.org/vemarvem/skane66/0838.html 
  6. ^ Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085 

Externa länkarRedigera