Vegatrut[1] (Larus vegae) är en asiatisk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[2] Det råder oenighet huruvida den utgör en egen art eller inte.

Vegatrut
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteLarus
ArtVegatrut
L. vegae
Vetenskapligt namn
§ Larus vegae
AuktorPalmén, 1887
Synonymer
  • Larus smithsonianus vegae
  • Larus argentatus vegae

Taxonomi redigera

Fördjupning: Gråtrutskomplexet

Vegatruten behandlas ibland som underart till kanadatrut (L. smithsonianus)[3] eller tillsammans med kanadatrut som underarter till gråtrut (L. argentatus)[4]. Mongoltruten (Larus mongolicus) behandlas ofta som en underart till vegatruten, men urskiljs sedan 2017 av Birdlife Sverige som en egen art.[5] Anledningen är att genetiska studier visar att den kan ha uppstått antingen ur skiffertrut (L. schistisagus) eller vegatrut som expanderat österifrån och därefter isolerats. Den skiljer sig också åt utseendemässigt liksom i habitatval både där den häckar och där den övervintrar. Denna hållning följs här.

Utseende redigera

Vegatruten liknar gråtruten men är något mörkare grå ovan och ljusare än skiffertrut. Vintertid är huvudet kraftigt brunstreckat, framför allt på rygg och halssidor så att det formar ett halsband. De kan ofta förväxlas med skiffertrut, men vegatruten är ljusare grå ovan. Benen är vanligtvis tydligt rosa. Ögonfärgen varierar men tenderar att vara mörk med röd orbitalring. Näbben är gul med röd fläck. Fåglar i nordvästra delen av utbredningsområdet är blekare ovan och urskiljs ibland som en egen underart, birulai.

Den mycket lika mongoltruten är ofta mellangrå ovan likt birulai, men kan också vara mycket mörkare. Huvudet är huvudsakligen vitt året runt, med endast svaga streck vintertid. Benen är vanligtvis rosa och ögat blekt med röd orbitalring.

Vegatrutar i första och andra vinterdräkt är mörkare än mongolicus, framför allt på hjässan. Nästan hela kroppen visar mörkbruna fläckar och streck. De liknar mycket mongoltruten men är mörkare. Näbben är nästan helt mörkgrå eller svart.

Utbredning och levnadssätt redigera

Vegatruten häckar i nordöstra Sibirien och övervintrar i Japan, Korea, södra och östra Kina samt Taiwan. De ses regelbundet på St. Lawrence Island och Nome, Alaska och kan eventuellt häcka där. Det finns också fynd från andra delar av västra Alaska, liksom Washington och Kalifornien. Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med tre fynd hittills: Wexford, Irland 10 januari 2016, Seine-et-Marne i Frankrike 17 november 2016 och 14 december 2021 vid Adriatiska havet i Marche, Italien.[6] Vintertid ses de vanligtvis i hamnar, utmed klippiga kuster och vid flodmynningar, i Sydkorea i mindre utsträckning inåt landet än mongoltruten.

Status och hot redigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte vegatruten som art, varför dess hotstatus inte bedöms.

Namn redigera

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn har den fått av namnet på Adolf Erik Nordenskiölds forskningsbåt Vega.[7]

Referenser redigera

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Vega gull, läst 2018-06-03 som anger följande källor:
  • Paul Doherty & Bill Oddie (2001) Gulls: A Video Guide to the Gulls of Europe, Asia & North America. Videocassette. Bird Images.
  • John MacKinnon & Karen Phillipps (2000) A Field Guide to the Birds of China. Oxford University Press.
  • Craig Robson (2002) A Field Guide to the Birds of South-East Asia. New Holland, London.
  • George C. West (2002) A Birder's Guide to Alaska. American Birding Association.
  • Mark Brazil (2009) Princeton Field Guides: Birds of East Asia (China, Taiwan, Korea, Japan, and Russia). Princeton University Press.

Noter redigera

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  2. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  3. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. Arkiverad från originalet den 14 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 25 maj 2017. 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av vegatrut i Västpalearktis
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera