Världsmästerskapet i fotboll för damer
Världsmästerskapet i fotboll för damer (engelska: FIFA Women's World Cup[1]) är en mästerskapstävling i fotboll för damlandslag, som spelas vart fjärde år sedan 1991, ett år efter föregående herr-VM. Det mest framgångsrika landslaget är USA som vunnit fyra titlar, och därutöver nått ytterligare en final. Utöver USA har även Tyskland (två titlar), Norge, Japan och Spanien (en titel vardera) vunnit VM.
| Världsmästerskapet i fotboll för damer | |
| Sport(er) | fotboll |
|---|---|
| Plats | hela världen |
| Tidpunkt | vanligtvis juni–juli |
| År | 1991– |
| Geografisk omfattning | hela världen |
| Arrangör | Fifa |
| Regerande mästare |  Spanien (2023) |
| Flest titlar |  USA (4) |
Format och historik redigera
Turneringen spelades första gången 1991 och har sedan dess arrangerats vart fjärde år. Det nuvarande turneringsformatet inkluderar ett kval, ett gruppspel och ett utslagsspel. Kvalet är fördelat regionsvis över FIFA:s medlemsorganisationers upptagningområden runt världen. Turneringen äger rum i ett land eller flera länder över tre veckors tid.
Dam-VM i fotboll räknas som den viktigaste internationella damtävlingen i fotboll och avgörs mellan kvalificerade landslag i fotboll som hämtas från FIFA:s medlemsländer. Det första turneringsarrangemanget ägde rum 61 år efter den första upplagan av herrarnas motsvarighet – Världsmästerskapet i fotboll 1930.
Turneringen tänktes ut av den dåvarande FIFA-presidenten João Havelange.[2] Den första turneringen avgjordes i Kina, i en turnering där 12 landslag deltog. 1995 års turnering avgjordes i Sverige, återigen med 12 deltagande lag.[3]
1999 års turnering utspelades i USA, där hemmanationen tog hem turneringen efter en finalseger över Kina. Finalen i Rose Bowl noterade en publiksiffra på 90 185, världsrekord för ett idrottsevenemang för kvinnor.[4] USA arrangerade även 2003 års arrangemang, som Tyskland vann. I 2007 års turnering, arrangerat i Kina, försvarade Tyskland sitt guld. 2011 års arrangemang ägde rum i Tyskland, och där vann Japan finalen efter en straffläggning mot USA. 2015 års arrangemang avgjordes i Kanada, och där inkluderade gruppspelet för första gången 24 lag.[5] Till världsmästerskapet 2023 i Australien och Nya Zeeland utökades turneringen till 32 lag.
Resultat redigera
Medaljörer redigera
| År | Värdnation |
Final | Match om tredjepris | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
Vinnare  |
Resultat |  Tvåa |
Trea  |
Resultat | Fyra | ||
| 1991 |  Kina |
USA |
2–1 |  Norge |
Sverige  |
4–0 |  Tyskland |
| 1995 | Sverige |
Norge |
2–0 | Tyskland |
USA |
2–0 | Kina |
| 1999 | USA |
USA |
0–0 (5–4 str.) | Kina |
Brasilien  |
0–0 (5–4 str.) | Norge |
| 2003 | USA |
Tyskland |
2–1 (e.f.) | Sverige |
USA |
3–1 |  Kanada |
| 2007 | Kina |
Tyskland |
2–0 | Brasilien |
USA |
4–1 | Norge |
| 2011 | Tyskland |
Japan  |
2–2 (3–1 str.) | USA |
Sverige |
2–1 |  Frankrike |
| 2015 | Kanada |
USA |
5–2 | Japan |
England  |
1–0 (e.f.) | Tyskland |
| 2019 | Frankrike |
USA |
2–0 |  Nederländerna |
Sverige |
2–1 | England |
| 2023 |  Australien Nya Zeeland |
Spanien |
1–0 | England |
Sverige |
2–0 | Australien |
Maratontabell redigera
| Pos | Lag | SM | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | USA
|
50 | 40 | 6 | 4 | 138 | 38 | +100 | 126 |
| 2 | Tyskland
|
44 | 30 | 5 | 9 | 121 | 39 | +82 | 95 |
| 3 | Norge
|
40 | 24 | 4 | 12 | 93 | 52 | +41 | 76 |
| 4 | Sverige
|
40 | 23 | 5 | 12 | 71 | 48 | +23 | 74 |
| 5 | Brasilien
|
34 | 20 | 4 | 10 | 66 | 40 | +26 | 64 |
| 6 | Kina
|
33 | 16 | 7 | 10 | 53 | 32 | +21 | 55 |
| 7 | England
|
26 | 15 | 4 | 7 | 43 | 30 | +13 | 49 |
| 8 | Japan
|
33 | 14 | 4 | 15 | 39 | 59 | −20 | 46 |
| 9 | Frankrike
|
19 | 10 | 3 | 6 | 32 | 20 | +12 | 33 |
| 10 | Kanada
|
27 | 8 | 5 | 14 | 34 | 52 | −18 | 29 |
| 11 | Australien
|
26 | 7 | 6 | 13 | 38 | 50 | −12 | 27 |
| 12 | Nederländerna
|
11 | 7 | 1 | 3 | 14 | 9 | +5 | 22 |
| 13 |  Italien
|
12 | 6 | 1 | 5 | 20 | 12 | +8 | 19 |
| 14 |  Nigeria
|
26 | 4 | 3 | 19 | 20 | 63 | −43 | 15 |
| 15 |  Ryssland
|
8 | 4 | 0 | 4 | 16 | 14 | +2 | 12 |
| 16 |  Nordkorea
|
13 | 3 | 2 | 8 | 12 | 20 | −8 | 11 |
| 17 |  Danmark
|
14 | 3 | 1 | 10 | 19 | 26 | −7 | 10 |
| 18 |  Kamerun
|
8 | 3 | 0 | 5 | 12 | 12 | 0 | 9 |
| 19 | Spanien
|
7 | 1 | 2 | 4 | 6 | 8 | −2 | 5 |
| 20 |  Colombia
|
7 | 1 | 2 | 4 | 4 | 9 | −5 | 5 |
| 21 |  Sydkorea
|
10 | 1 | 1 | 8 | 6 | 27 | −21 | 4 |
| 22 |  Ghana
|
9 | 1 | 1 | 7 | 6 | 30 | −24 | 4 |
| 23 |  Schweiz
|
4 | 1 | 0 | 3 | 11 | 5 | +6 | 3 |
| 24 |  Chile
|
3 | 1 | 0 | 2 | 2 | 5 | −3 | 3 |
| 25 |  Kinesiska Taipei
|
4 | 1 | 0 | 3 | 2 | 15 | −13 | 3 |
| 26 |  Mexiko
|
9 | 0 | 3 | 6 | 6 | 30 | −24 | 3 |
| 27 | Nya Zeeland
|
15 | 0 | 3 | 12 | 8 | 34 | −26 | 3 |
| 28 |  Thailand
|
6 | 1 | 0 | 5 | 4 | 30 | −26 | 3 |
| 29 |  Costa Rica
|
3 | 0 | 2 | 1 | 3 | 4 | −1 | 2 |
| 30 |  Argentina
|
9 | 0 | 2 | 7 | 5 | 37 | −32 | 2 |
| 31 |  Skottland
|
3 | 0 | 1 | 2 | 5 | 7 | −2 | 1 |
| 32 |  Ekvatorialguinea
|
3 | 0 | 0 | 3 | 2 | 7 | −5 | 0 |
| 33 |  Sydafrika
|
3 | 0 | 0 | 3 | 1 | 8 | −7 | 0 |
| 34 |  Jamaica
|
3 | 0 | 0 | 3 | 1 | 12 | −11 | 0 |
| 35 |  Elfenbenskusten
|
3 | 0 | 0 | 3 | 3 | 16 | −13 | 0 |
| 36 |  Ecuador
|
3 | 0 | 0 | 3 | 1 | 17 | −16 | 0 |
Medaljliga redigera
| Nation | Guld | Silver | Brons | Totalt | |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | USA
|
4 | 1 | 3 | 8 |
| 2 | Tyskland
|
2 | 1 | 0 | 3 |
| 3 | Norge
|
1 | 1 | 0 | 2 |
| Japan
|
1 | 1 | 0 | 2 | |
| 5 | Spanien
|
1 | 0 | 0 | 1 |
| 6 | Sverige
|
0 | 1 | 4 | 5 |
| 7 | England
|
0 | 1 | 1 | 2 |
| Brasilien
|
0 | 1 | 1 | 2 | |
| 9 | Kina
|
0 | 1 | 0 | 1 |
| Nederländerna
|
0 | 1 | 0 | 1 |
Skyttedrottningar redigera
| År | Spelare | Nation | Antal mål |
|---|---|---|---|
| 1991 | Michelle Akers | USA |
10 |
| 1995 | Ann-Kristin Aarønes | Norge |
6 |
| 1999 | Sissi Sun Wen |
Brasilien Kina |
7 |
| 2003 | Birgit Prinz | Tyskland |
7 |
| 2007 | Marta | Brasilien |
7 |
| 2011 | Homare Sawa | Japan |
5 |
| 2015 | Célia Šašić[6] Carli Lloyd |
Tyskland USA |
6 |
| 2019 | Alex Morgan Megan Rapinoe Ellen White |
USA USA England |
6 |
Turneringarnas bästa spelare redigera
| År | Spelare | Nation |
|---|---|---|
| 1991 | Carin Jennings | USA
|
| 1995 | Hege Riise | Norge
|
| 1999 | Sun Wen | Kina
|
| 2003 | Birgit Prinz | Tyskland
|
| 2007 | Marta | Brasilien
|
| 2011 | Homare Sawa[7] | Japan
|
| 2015 | Carli Lloyd | USA
|
| 2019 | Megan Rapinoe | USA
|
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Dam-VM-portalen på Uefa.com. Arkiverad 4 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 10 juli 2013.
- ^ ”Women's World Cup History”. Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/soccer/world/1999/womens_worldcup/history/index.html. Läst 25 mars 2007.
- ^ ”FIFA Women's World Cup — USA 1999” (på engelska). FIFA.com. Arkiverad från originalet den 16 september 2011. https://web.archive.org/web/20110916181740/http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament=103/edition=4644/overview.html. Läst 10 juli 2013.
- ^ ”Women's World Cup History” (på engelska). The Sports Network. http://www.sportsnetwork.com/default.asp?c=sportsnetwork&page=SOC-WWC/STAT/WWC-HISTORY.htm. Läst 10 juli 2013.[död länk]
- ^ Molinaro, John F. (3 mars 2011). ”Canada gets 2015 Women's World Cup of soccer” (på engelska). CBC Sports. http://www.cbc.ca/sports/soccer/story/2011/03/03/sp-womens-world-cup.html. Läst 10 juli 2013.
- ^ ”Lloyd, Solo and Sasic lead the way”. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160824192807/http://www.fifa.com/womensworldcup/news/y=2015/m=7/news=lloyd-and-sasic-lead-the-way-2661396.html. Läst 7 juli 2015.
- ^ Fifa (18 juli 2011). ”Double delight for Sawa” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 18 juli 2011. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll för damer.- RSSSF - Översikt över turneringarna (engelska)
