Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011

sjätte upplagan av Världsmästerskapet i fotboll för damer

Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011 var det sjätte genom tiderna och spelades i Tyskland 26 juni–17 juli 2011. Japan, som tidigare som mest nått kvartsfinal i ett VM-slutspel, vann finalen mot USA efter straffar.[1] Sverige tog brons.[2]

Världsmästerskapet i fotboll för damer 2011
Evenemangsfakta
Datum26 juni17 juli 2011
ArrangörFifa och DFB
VärdlandTyskland Tyskland
Deltagare
Nationer16
Statistik
Matcher32
Mål86 (2,7 per match)
Publik845 711 (26 428 per match)
0
Simple gold cup.svg Mästare Japan (1:a titeln)
Simple silver cup.svg Tvåa USA
Simple bronze cup.svg Trea Sverige
000Fyra Frankrike
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
2007 Kina Kanada 2015

För de europeiska lagen var mästerskapet också kvalturnering till de olympiska sommarspelen 2012. Europa hade två platser i OS som tilldelades de två främsta europeiska lagen i VM, Sverige och Frankrike. England deltog inte i kvalet eftersom de var direktkvalificerade till OS som en del av värdnationen Storbritanniens lag.

Val av värdlandRedigera

 
De sex ursprungliga kandidaterna

Sex nationer, Australien, Frankrike, Kanada, Peru, Schweiz och Tyskland, uppgav ursprungligen att de hade intresse i att få anordna världsmästerskapet i fotboll för damer 2011. Det tyska fotbollsförbundet meddelade den 26 januari 2006 att de hoppades få stå som värd för turneringen, efter ett löfte från Tysklands förbundskansler Angela Merkel att fullt ut stödja ett potentiellt bud.[3] Alla sex nationer hade officiellt meddelat sitt intresse när deadlinen den 1 mars 2007 gått ut, och bekräftade sin avsikt att vara värd för fotbolls-VM 2011 innan den 3 maj 2007 till Fifa.

Det slutliga budet var tvunget att överlämnas före den 1 augusti 2007. Schweiz drog tillbaka sin ansökan den 29 maj 2007 och konstaterade att Europa var starkt fokuserat på Frankrike och Tyskland, och ett tredje europeiskt bud verkade meningslöst. Den 27 augusti 2007 drog även Frankrike sig ur, enligt uppgift i utbyte mot Tysklands stöd för sina försök att vara värd för herrarnas Europamästerskapet 2016.[4] Senare hoppade även Australien (12 oktober 2007) och Peru (17 oktober 2007) av och då återstod endast Kanada och Tyskland. Den 30 oktober 2007 valde Fifas exekutivkommitté ut Tyskland till värd för turneringen.[5] Kanada tilldelades istället Världsmästerskapet 2015.[6]

KvalspelRedigera

Kvalificerade länderRedigera

Lagen kvalificerade sig till mästerskapet genom fotbollsfederationernas turneringar som hölls mellan april 2009 och november 2010. Tyskland var som värd av tävlingen direktkvalificerat.

AFC (3)
CAF (2)
CONCACAF (3)

CONMEBOL (2)
OFC (1)
Uefa (5)

 
  Kvalificerade länder
  Ej kvalificerade länder
  Deltog inte i kvalet
  Ej medlem i Fifa

SpelorterRedigera

Turneringens matcher spelas i nio städer.

     
Stadion Augsburg

Stad: Augsburg
Kapacitet: 25 579
Klubb: FC Augsburg

Olympiastadion

Stad: Berlin
Kapacitet: 74 244
Klubb: Hertha BSC

Ruhr-Stadion Bochum

Stad: Bochum
Kapacitet: 23 000
Klubb: VfL Bochum

     
Rudolf-Harbig-Stadion

Stad: Dresden
Kapacitet: 32 085
Klubb: Dynamo Dresden

Stadion Frankfurt

Stad: Frankfurt
Kapacitet: 49 240
Klubb: Eintracht Frankfurt

Stadion Leverkusen

Stad: Leverkusen
Kapacitet: 30 200
Klubb: Bayer Leverkusen

     
Stadion im Borussia-Park

Stad: Mönchengladbach
Kapacitet: 46 297
Klubb: Borussia Mönchengladbach

Rhein-Neckar-Arena

Stad: Sinsheim
Kapacitet: 25 641
Klubb: TSG 1899 Hoffenheim

Stadion Wolfsburg

Stad: Wolfsburg
Kapacitet: 25 361
Klubb: VfL Wolfsburg

SpelartrupperRedigera

Hemskickade spelareRedigera

  • Colombias andremålvakt Yineth Varon stängdes av efter att ha testats positiv vid ett dopingtest den 25 juni 2011.[7]
  • Ekvatorialguineas anfallare Jade Boho Sayo fick personligt straff på två månaders avstängning och skickades hem från världsmästerskapet då hon som född spanjorska inte anmält till Fifa att hon bytt landslag.[8]
  • Två nordkoreanska spelare, Song Jong Sun och Jong Pok Sim, fastnade den 6 juli 2011, innan matchen mot Colombia, i en dopingkontroll. Spelarna togs ur den nordkoreanska truppen.[9]

DomareRedigera

Fifas domarkommitté utsåg 16 huvuddomare, 32 assisterande domare samt 3 domare som endast kommer att fungera som fjärdedomare, totalt 51 stycken.[10] Av dessa 51 domare kommer 21 från Uefa, 9 vardera från AFC och CONCACAF, 6 från CONMEBOL samt 3 vardera från CAF och OFC.[11][12] Den äldsta domaren är den 42-åriga Jenny Palmqvist från Sverige och den yngsta är den 29-åriga Finau Vulvuli från Fiji.[13]

Huvuddomare Assisterande
CAF Afrika
  Therese Neguel
 (1)
  Tempa Ndah
 (1)
  Lidwine Rakotozafinoro
 (1)
AFC Asien
  Cha Sung Mi
 (1)
  Kim Kyoung Min
 (1)
  Widiya Shamsuri
 (1)
  Etsuka Fukano
 (2)
  Saori Takahashi
 (2)
  Zhang Lingling
 (2)
  Jacqui Melksham
 (2)
  Allyson Flynn
 (2)
  Sarah Ho
 (2)
CONCACAF Nord- och Centralamerika samt Karibien
  Quetzalli Alvarado
 (2)
  Mayte Chavez
 (3)
  Rita Munoz
 (3)
  Carol Anne Chenard
 (3)
  Emperatriz Ayala
 (2)
  Cindy Mohammed
 (1)
  Kari Seitz
 (3)
  Marlene Duffy
 (4)
  Veronica Perez
 (3)
CONMEBOL Sydamerika
  Estela Alvarez
 (2)
  Maria Rocco
 (3)
  Yoly Garcia
 (2)
  Silvia Reyes
 (2)
  Marlene Leyton
 (1)
  Mariana Corbo
 (2)
OFC Oceanien
  Finau Vulivuli
 (1)
  Jacqui Stephenson
 (1)
  Lata Tuifutuna
 (1)
Uefa Europa
  Dagmar Damkova
 (1)
  Maria Luisa Villa Gutierrez
 (1)
  Yolanda Parga Rodriguez
 (1)
  Gyöngyi Gaál
 (1)
  Cristina Cini
 (1)
  Natalie Aspinall
 (1)
  Kirsi Heikkinen
 (3)
  Anu Jokela
 (3)
  Tonja Paavola
 (3)
  Jenny Palmqvist
 (3)
  Helen Karo
 (3)
  Anna Nyström
 (3)
  Christina Pedersen
 (2)
  Hege Steinlund
 (2)
  Lada Rojc
 (2)
  Bibiana Steinhaus
 (3)
  Katrin Rafalski
 (3)
  Marina Wozniak
 (3)
Fjärdedomare
  Thalia Mitsi   Kateryna Monzul   Esther Staubli

GruppspelRedigera

 
Frankrike – Tyskland, 2–4

Gruppindelningen lottades i Frankfurt am Main den 29 november 2010 som .[14]

Grupp ARedigera

Grupp A
Statistik
Matcher6
Mål16 (2,7 per match)
Publik224 068 (37 345 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Tyskland 3 3 0 0 7 3 +4 9
2   Frankrike 3 2 0 1 7 4 +3 6
3   Nigeria 3 1 0 2 1 2 −1 3
4   Kanada 3 0 0 3 1 7 −6 0
26 juni 2011 Nigeria   0 – 1   Frankrike Rhein-Neckar-Arena
15:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  56′ Marie-Laure Delie
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Kari Seitz (Schweiz)
26 juni 2011 Tyskland   2 – 1   Kanada Olympiastadion
18:00 UTC+2
Kerstin Garefrekes   10′
Célia Šašić   42′
(2 – 0)
Rapport
Berlin
Publik: 73 680
Domare: Jacqui Melksham (Australien)

30 juni 2011 Kanada   0 – 4   Frankrike Ruhrstadion
18:00 UTC+2
(0 – 1)
Rapport
  24′60′ Gaëtane Thiney
  66′ Camille Abily
  83′ Élodie Thomis
Bochum
Publik: 16 591
Domare: Etsuko Fukano (Japan)
30 juni 2011 Tyskland   1 – 0   Nigeria Waldstadion
20:45 UTC+2
Simone Laudehr   54′
(0 – 0)
Rapport
Frankfurt
Publik: 48 817
Domare: Cha Sung-mi (Sydkorea)

5 juli 2011 Frankrike   2 – 4   Tyskland Borussia-Park
20:45 UTC+2
Marie-Laure Delie   56′
Laura Georges   72′
(0 – 2)
Rapport
  25′ Kerstin Garefrekes
  32′68′ (str.) Inka Grings
  89′ Célia Šašić
Mönchengladbach
Publik: 45 867
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)
5 juli 2011 Kanada   0 – 1   Nigeria Rudolf-Harbig-Stadion
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  73′ Perpetua Nkwocha
Dresden
Publik: 13 638
Domare: Finau Vulivuli (Fiji)

Grupp BRedigera

Grupp B
Statistik
Matcher6
Mål18 (3 per match)
Publik113 869 (18 978 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   England 3 2 1 0 5 2 +3 7
2   Japan 3 2 0 1 6 3 +3 6
3   Mexiko 3 0 2 1 3 7 −4 2
4   Nya Zeeland 3 0 1 2 4 6 −2 1
27 juni 2011 Japan   2 – 1   Nya Zeeland Ruhrstadion
15:00 UTC+2
Yūki Nagasato   6′
Aya Miyama   68′
(1 – 1)
Rapport
  12′ Amber Hearn
Bochum
Publik: 12 538
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)
27 juni 2011 Mexiko   1 – 1   England Volkswagen Arena
18:00 UTC+2
Mónica Ocampo   33′
(1 – 1)
Rapport
  21′ Fara Williams
Wolfsburg
Publik: 18 702
Domare: Silvia Reyes (Peru)

1 juli 2011 Japan   4 – 0   Mexiko Bayarena
15:00 UTC+2
Homare Sawa   13′39′80′
Shinobu Ohno   15′
(3 – 0)
Rapport
Leverkusen
Publik: 22 291
Domare: Christina Pedersen (Norge)
1 juli 2011 Nya Zeeland   1 – 2   England Rudolf-Harbig-Stadion
18:15 UTC+2
Sarah Gregorius   18′
(1 – 0)
Rapport
  63′ Jill Scott
  81′ Jessica Clarke
Dresden
Publik: 19 110
Domare: Thérèse Neguel (Kamerun)

5 juli 2011 England   2 – 0   Japan Augsburg Arena
18:15 UTC+2
Ellen White   15′
Rachel Yankey   66′
(1 – 0)
Rapport
Augsburg
Publik: 20 777
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)
5 juli 2011 Nya Zeeland   2 – 2   Mexiko Rhein-Neckar-Arena
18:15 UTC+2
Rebecca Smith   90′
Hannah Wilkinson   90+4′
(0 – 2)
Rapport
  2′ Stephany Mayor
  29′ Maribel Domínguez
Sinsheim
Publik: 20 451
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

Grupp CRedigera

Grupp C
Statistik
Matcher6
Mål10 (1,7 per match)
Publik123 481 (20 580 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Sverige 3 3 0 0 4 1 +3 9
2   USA 3 2 0 1 6 2 +4 6
3   Nordkorea 3 0 1 2 0 3 −3 1
4   Colombia 3 0 1 2 0 4 −4 1
28 juni 2011 Colombia   0 – 1   Sverige Bayarena
15:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  57′ Jessica Landström
Leverkusen
Publik: 21 106
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)
28 juni 2011 USA   2 – 0   Nordkorea Rudolf-Harbig-Stadion
18:15 UTC+2
Lauren Holiday   54′
Rachel Van Hollebeke   76′
(0 – 0)
Rapport
Dresden
Publik: 21 859
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)

2 juli 2011 Nordkorea   0 – 1   Sverige Augsburg Arena
14:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  64′ Lisa Dahlkvist
Augsburg
Publik: 23 768
Domare: Estela Álvarez (Argentina)
2 juli 2011 USA   3 – 0   Colombia Rhein-Neckar-Arena
18:00 UTC+2
Heather O'Reilly   12′
Megan Rapinoe   50′
Carli Lloyd   57′
(1 – 0)
Rapport
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Dagmar Damková (Tjeckien)

6 juli 2011 Sverige   2 – 1   USA Volkswagen Arena
20:45 UTC+2
Lisa Dahlkvist   16′ (str.)
Nilla Fischer   35′
(2 – 0)
Rapport
  67′ Abby Wambach
Wolfsburg
Publik: 23 468
Domare: Etsuko Fukano (Japan)
6 juli 2011 Nordkorea   0 – 0   Colombia Ruhrstadion
20:45 UTC+2
Rapport Bochum
Publik: 7 805
Domare: Christina Pedersen (Norge)

Grupp DRedigera

Grupp D
Statistik
Matcher6
Mål16 (2,7 per match)
Publik136 226 (22 704 per match)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Brasilien 3 3 0 0 7 0 +7 9
2   Australien 3 2 0 1 5 4 +1 6
3   Norge 3 1 0 2 2 5 −3 3
4   Ekvatorialguinea 3 0 0 3 2 7 −5 0
29 juni 2011 Norge   1 – 0   Ekvatorialguinea Augsburg Arena
15:00 UTC+2
Emilie Haavi   84′
(0 – 0)
Rapport
Augsburg
Publik: 12 928
Domare: Quetzalli Alvarado (Mexiko)
29 juni 2011 Brasilien   1 – 0   Australien Borussia-Park
18:15 UTC+2
Rosana dos Santos Augusto   54′
(0 – 0)
Rapport
Mönchengladbach
Publik: 27 258
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

3 juli 2011 Australien   3 – 2   Ekvatorialguinea Ruhrstadion
14:00 UTC+2
Leena Khamis   8′
Emily van Egmond   48′
Lisa De Vanna   51′
(1 – 1)
Rapport
  21′83′ Genoveva Añonma
Bochum
Publik: 15 640
Domare: Gyöngyi Gaál (Ungern)
3 juli 2011 Brasilien   3 – 0   Norge Volkswagen Arena
18:15 UTC+2
Marta   22′48′
Rosana dos Santos Augusto   46′
(1 – 0)
Rapport
Wolfsburg
Publik: 26 067
Domare: Kari Seitz (USA)

6 juli 2011 Ekvatorialguinea   0 – 3   Brasilien Waldstadion
18:00 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  49′ Érika
  54′90+3′ (str.) Cristiane Rozeira
Frankfurt
Publik: 35 859
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)
6 juli 2011 Australien   2 – 1   Norge Bayarena
18:00 UTC+2
Kyah Simon   57′87′
(0 – 0)
Rapport
  56′ Elise Thorsnes
Leverkusen
Publik: 18 474
Domare: Estela Álvarez (Argentina)

SlutspelRedigera

Slutspel
Statistik
Matcher8
Mål26 (3,3 per match)
Publik248 067 (31 008 per match)

SlutspelsträdRedigera

 
KvartsfinalerSemifinalerFinal
 
          
 
 
 
 
  Tyskland0
 
 
 
  Japan (e.f.)1
 
  Japan3
 
 
 
  Sverige1
 
  Sverige3
 
 
 
  Australien1
 
  Japan (str.)2 (3)
 
 
 
  USA2 (1)
 
  England1 (3)
 
 
 
  Frankrike (str.)1 (4)
 
  Frankrike1
 
 
 
  USA3 Bronsmatch
 
  Brasilien2 (3)
 
 
 
  USA (str.)2 (5)
 
  Sverige2
 
 
  Frankrike1
 

KvartsfinalerRedigera

9 juli 2011 England   0000 1 – 1  (e.fl.)   Frankrike Bayarena
18:00 UTC+2
Jill Scott   59′
(0 – 0)
Rapport
  88′ Élise Bussaglia
Leverkusen
Publik: 26 395
Domare: Jenny Palmqvist (Sverige)

Kelly Smith  
Karen Carney  
Casey Stoney  
Claire Rafferty  
Faye White  
Straffsparksläggning
3 – 4

  Camille Abily
  Élise Bussaglia
  Gaëtane Thiney
  Sonia Bompastor
  Eugénie Le Sommer
9 juli 2011 Tyskland   0000 0 – 1  (e.fl.)   Japan Volkswagen Arena
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
  108′ Karina Maruyama
Wolfsburg
Publik: 26 067
Domare: Quetzalli Alvarado (Mexiko)

10 juli 2011 Sverige   3 – 1   Australien Augsburg Arena
13:00 UTC+2
Therese Sjögran   11′
Lisa Dahlkvist   16′
Lotta Schelin   52′
(2 – 1)
Rapport
  40′ Ellyse Perry
Augsburg
Publik: 24 605
Domare: Silvia Reyes (Peru)
10 juli 2011 Brasilien   0000 2 – 2  (e.fl.)   USA Rudolf-Harbig-Stadion
17:30 UTC+2
Marta   68′ (str.)92′
Rapport   2′ (sjm.) Daiane Rodrigues
  120+2′ Abby Wambach
Dresden
Publik: 25 598
Domare: Jacqui Melksham (Australien)

Cristiane Cristiane  
Marta  
Daiane Daiane  
Francielle  
Straffsparksläggning
3 – 5

  Shannon Boxx
  Carli Lloyd
  Abby Wambach
  Megan Rapinoe
  Ali Krieger

SemifinalerRedigera

13 juli 2011 Frankrike   1 – 3   USA Borussia-Park
18:00 UTC+2
Sonia Bompastor   55′
(0 – 1)
Rapport
  9′ Lauren Holiday
  79′ Abby Wambach
  82′ Alex Morgan
Mönchengladbach
Publik: 25 676
Domare: Kirsi Heikkinen (Finland)

13 juli 2011 Japan   3 – 1   Sverige Waldstadion
20:45 UTC+2
Nahomi Kawasumi   19′64′
Homare Sawa   60′
(1 – 1)
Rapport
  10′ Josefine Öqvist
Frankfurt
Publik: 45 434
Domare: Carol Anne Chenard (Kanada)

BronsmatchRedigera

16 juli 2011 Sverige   2 – 1   Frankrike Rhein-Neckar-Arena
17:30 UTC+2
Lotta Schelin   29′
Marie Hammarström   82′
(1 – 0)
Rapport
  56′ Élodie Thomis
Sinsheim
Publik: 25 475
Domare: Kari Seitz (USA)

FinalRedigera

17 juli 2011 Japan   0000 2 – 2  (e.fl.)   USA Waldstadion
20:45 UTC+2
Aya Miyama   81′
Homare Sawa   117′
(0 – 0)
Rapport
  69′ Alex Morgan
  104′ Abby Wambach
Frankfurt
Publik: 48 817
Domare: Bibiana Steinhaus (Tyskland)

Aya Miyama  
Yūki Nagasato  
Mizuho Sakaguchi  
Saki Kumagai  
Straffsparksläggning
3 – 1

  Shannon Boxx
  Carli Lloyd
  Tobin Heath
  Abby Wambach

UtmärkelserRedigera

Den 18 juli meddelade Fifa vilka som fått turneringens utmärkelser.[15]

Bästa spelare (Guldbollen)Redigera

Guldbollen Silverbollen Bronsbollen
  Homare Sawa   Abby Wambach   Hope Solo

Bästa målskytt (Guldskon)Redigera

Guldskon Silverskon Bronsskon
  Homare Sawa   Marta   Abby Wambach

Övriga utmärkelserRedigera

Bästa målvakt Bästa junior Fifas Fair Play-pris
  Hope Solo   Caitlin Foord   Japan

All star-lagRedigera

Målvakter Försvarare Mittfältare Anfallare

  Ayumi Kaihori
  Hope Solo

  Elise Kellond-Knight
  Érika
  Alex Scott
  Sonia Bompastor
  Laura Georges
  Saskia Bartusiak

  Jill Scott
  Genoveva Añonma
  Louisa Necib
  Aya Miyama
  Shinobu Ohno
  Homare Sawa
  Kerstin Garefrekes
  Caroline Seger
  Shannon Boxx
  Lauren Cheney

  Marta
  Lotta Schelin
  Abby Wambach

StatistikRedigera

Resultat efter ordinarie tid; vinst ger tre poäng, oavgjort en.

Lag S V O F GM GMs IM IMs MS P Ps
1   Sverige (C) 6 5 0 1 10 1,67 6 1,00 +4 15 2,50
2   USA (C) 6 3 2 1 11 1,83 5 0,83 +6 11 1,83
3   Japan (B) 6 3 2 1 10 1,67 5 0,83 +5 11 1,83
4   Brasilien (D) 4 3 1 0 8 2,00 1 0,25 +7 10 2,50
5   Tyskland (A) 4 3 1 0 7 1,75 3 0,75 +4 10 2,50
6   England (B) 4 2 2 0 6 1,50 3 0,75 +3 8 2,00
7   Frankrike (A) 6 2 1 3 10 1,67 10 1,67 0 7 1,17
8   Australien (D) 4 2 0 2 6 1,50 7 1,75 -1 6 1,50
9   Nigeria (A) 3 1 0 2 1 0,33 2 0,67 -1 3 1,00
10   Norge (D) 3 1 0 2 2 0,67 5 1,67 -3 3 1,00
11   Mexiko (B) 3 0 2 1 3 1,00 7 2,33 -4 2 0,67
12   Nya Zeeland (B) 3 0 1 2 4 1,33 6 2,00 -2 1 0,33
13   Nordkorea (C) 3 0 1 2 0 0,00 3 1,00 -3 1 0,33
14   Colombia (C) 3 0 1 2 0 0,00 4 1,33 -4 1 0,33
15   Ekvatorialguinea (D) 3 0 0 3 2 0,67 7 2,33 -5 0 0,00
16   Kanada (A) 3 0 0 3 1 0,33 7 2,67 -6 0 0,00

SkytteligaRedigera

5 mål[16]
4 mål
3 mål
2 mål

1 mål

Självmål

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”SVT Sport”. 17 juli 2011. Arkiverad från originalet den 24 november 2011. https://web.archive.org/web/20111124122443/http://svt.se/2.21531/1.2482041/japan_vann_finalen_pa_straffar. Läst 18 juli 2011. 
  2. ^ ”SVT Sport”. 16 juli 2011. Arkiverad från originalet den 24 november 2011. https://web.archive.org/web/20111124113934/http://svt.se/2.21865/1.2481767/hammarstroms_kanon_gav_vm-brons. Läst 18 juli 2011. 
  3. ^ ”Rede von Bundeskanzlerin Angela Merkel” (på tyska). Deutschland.de. 9 december 2005. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110526192059/http://wm2006.deutschland.de/DE/Content/WMAktuell/Reden/2005/rede-von-bundeskanzlerin-merkel-bundestag-dfb-leipzig.html. Läst 10 juli 2011. 
  4. ^ Juchem, Markus (23 augusti 2007). ”WM 2011: Frankreichs Rückzug offenbar beschlossene Sache” (på tyska). Womensoccer.de. Arkiverad från originalet den 1 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170701055140/http://www.womensoccer.de/2007/08/23/wm-2011-frankreich-rueckzug-offenbar-beschlossene-sache/. Läst 10 juli 2011. 
  5. ^ ”Germany to stage 2011 showpiece”. Fifa.com. 30 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 8 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100308070023/http://www.fifa.com/aboutfifa/federation/news/newsid%3D625447.html. Läst 10 juli 2011. 
  6. ^ ”Canada gets 2015 Women's World Cup of soccer”. CBCSports.ca. 3 mars 2011. http://www.cbc.ca/sports/soccer/story/2011/03/03/sp-womens-world-cup.html. Läst 10 juli 2011. 
  7. ^ ”Colombias målvakt stängs av för dopning”. Aftonbladet. 29 juni 2011. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13245160.ab. Läst 2 juli 2011. 
  8. ^ ”Equatorial Guinea's Jade Boho to be replaced” (på engelska). Fifa. 28 juni 2011. https://www.fifa.com/womensworldcup/news/equatorial-guinea-jade-boho-replaced-1463194. Läst 2 juli 2011. 
  9. ^ ”Ny dopningsskandal - nordkoreanskor fast”. Eurosport. 7 juli 2011. http://www.eurosport.se/fotboll/varldsmasterskap/2011/ny-skandal-i-vm_sto2861584/story.shtml. Läst 7 juli 2011. 
  10. ^ Fifa (18 april 2011). ”Officials confirmed for Germany 2011” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 7 juli 2011.
  11. ^ ”List of referees and assistant referees” (på engelska) (pdf). fifa.com. Fifa. 20 april 2011. http://www.fifa.com/mm/document/tournament/competition/01/42/03/73/listofrefereesv2.pdf. Läst 7 juli 2011. 
  12. ^ ”FIFA Women's World Cup Germany 2011 Referees” (på engelska). fifa.com. Fifa. http://www.fifa.com/womensworldcup/referees/index.html. Läst 7 juli 2011. 
  13. ^ ”List of Officials” (PDF). FIFA. 18 april 2011. http://www.dfb.de/fileadmin/user_upload/2011/04/20110414172633301.pdf. Läst 7 juli 2011. 
  14. ^ Fifa (29 november 2010). ”Germany 2011 takes shape” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 27 juni 2011.
  15. ^ Fifa (18 juli 2011). ”Double delight for Sawa” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 19 juli 2011. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011.
  16. ^ ”adidas Golden Boot (Top Scorer)” (på engelska). fifa.com. Fifa. Arkiverad från originalet den 20 april 2013. https://web.archive.org/web/20130420174003/http://www.fifa.com/womensworldcup/statistics/players/topgoals.html. Läst 3 juli 2011. 

Externa länkarRedigera