Upplands runinskrifter 313
U 313, Harg
Upplands runinskrifter 313 är en vikingatida runsten av granit i Harg, Skånela socken och Sigtuna kommun.[1] Runstenen är cirka 1,2 meter hög, cirka 0,7 meter bred och 0,3-0,4 meter tjock. Stenen är ristad dels på den östnordöstra sidan och dels på den sydöstra kortsidan. Runslingans höjd är 4-7 centimeter.[2] U 313 hittades 1901 och undersöktes första gången av Erik Brate 1908.[3]
Upplands runinskrifter 313  | |
| Signum | U 313 |
|---|---|
| RAÄ-nr | Skånela 115:1 |
| Område | Uppland |
| Placering | Harg |
| Koordinater | 59°34′16″N 17°57′16″Ö / 59.57119°N 17.95436°Ö |
| Tillkomsttid | Vikingatiden |
| Ristad av | -fast (A), samma som ristat U 312 och U 314 |
Inskriften redigera
Translitterering av runraden:
- §A kunar lit hkua · stain · eftiʀ iafa͡ur͡k͡ut͡fast · a͡s͡bt͡uiubu sina · auk hulmtis eftiʀ
§B totur sina[1]
Normalisering till runsvenska:
- §A Gunnarr let haggva stæin æftiʀ Iufurfast, stiupu sina, ok Holmdis æftiʀ
§B dottur sina.[1]
Översättning till nusvenska:
- Gunnar lät hugga stenen efter Juvurfast, sin styvdotter, och Holmdis efter sin dotter.[3]
Ordet "stiupa" (styvdotter) är på runstenar endast belagt på denna sten och på U 312 som står knappt 300 meter söder om denna sten. U 312, U 313 och U 314 är alla resta till minne av Juvurfast och är sannolikt resta samtidigt och ristade av samme ristare.[3]
Se även redigera
Källor redigera
- ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, U 313, 2014
- ^ Fornminnesregistret:
- ^ [a b c] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h01_text_1.pdf