Uppbåd betecknar en stor grupp personer som sammankallats för ett särskilt syfte, i regel en militär eller polisiär åtgärd.[1] Kommer troligtvis av tyskans Aufgebot med samma betydelse.[1] I historiska sammanhang används termen för olika former av militär mobilisering. I överförd betydelse kan med uppbåd även menas helt andra folksamlingar.

FinlandRedigera

I Finland förrättas uppbåd av värnpliktiga av 12 uppbådsnämnder, en för varje militärlän (tidigare militärdistriktsvis). En uppbådsnämnd består av kommendören för militärlänet eller annan därtill förordnad officer som ordförande och som ledamöter sekreteraren för uppbådsärendena i länet och en representant för varje kommun som uppbådsförrättningen omfattar. Vid uppbådsbesiktningen, som vanligen äger rum det år den värnpliktige fyller 19 år, sker läkargranskning, varvid tjänstedugligheten fastställs.[2]

Historiska former av uppbådRedigera

I feodalsamhället kunde en länsherre uppbåda sina vasaller med tillhörande krigsmän för militärtjänst.[3] Oftast var det dock bondebefolkningen som vid behov uppbådades för att tjänstgöra vid krigstillfällen.[4][5] Efter franska revolutionen förekom även att ett lands hela vapenföra befolkning mobiliserades i så kallade massuppbåd.

I de tidigaste svenska härordningarna efter värnpliktssystemets införande betecknades som "uppbåd" varje del av krigsmakten som rekryterades av manskap under samma tjänsteförhållanden, såsom fältarmén, lantvärn, landstorm, lantvärn av första och andra uppbåden osv. Med uppbåd förstås även folk som tillfälligtvis uppkallades för att understödja de reguljära styrkorna eller för krigföring på egen hand, såsom "folkuppbåd", "uppbådad allmoge", och så vidare.[6]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin, uppbåd. www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/uppbåd, hämtad 28 februari 2015
  2. ^ Jarl Kronlund: Uppbåd i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  3. ^ Folkungaätten i Carl Georg Starbäck och Per Olof Bäckström, Berättelser ur svenska historien (1885–1886), Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen.
  4. ^ Bönder som värnare – beväpning, status och uppror i Historisk tidskrift vol. 130, 2010. sid. 643
  5. ^ Cathal J. Nolan (2006). The Age of Wars of Religion, 1000–1650: An Encyclopedia of Global Warfare and Civilization, Volym 2, Greenwood Publishing Group, sid. 819–820
  6. ^ Uppbåd i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)