Ulf Dohlsten
- Ej att förväxla med Ulf Dahlsten.
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ulf Dohlsten, född 21 juni 1951 i Göteborg, är en svensk skådespelare och regissör.
| Ulf Dohlsten | |
| Född | Ulf Göran Dohlsten 21 juni 1951 Göteborg |
|---|---|
| Aktiva år | 1971– |
| Partner | Kerstin Dohlsten (1979-) |
| IMDb SFDb | |
Innehåll
BiografiRedigera
Ulf Dohlsten blev upptäckt som 20-åring när han spelade amatörteater i Mölndal. Han engagerades för rollen som Lars-Erik i TV-serien Hem till byn 1971. Med god stöttning av skådespelaren Sture Ericson som spelade hans farfar i Hem till byn lyckades han komma in på scenskolan i Stockholm. Under 1970-talet var han engagerad vid Skånska Teatern och Stockholms stadsteater.
Under åren 1978 till 1998 fungerade han som konstnärlig ledare på Backa Teater i Göteborg. 1986 spelade Ulf Dohlsten och Puck Ahlsell huvudrollerna i pjäsen Blodsbröder som blev en av de största publiksuccéerna på Göteborgs Stadsteater. Hagge Geigert engagerade Ulf och Puck till Lisebergsteatern 1987 där de fungerade som ett komiskt radarpar i en lång rad farser som Kuta och kör, Hotelliggaren, En man för mycket och Panik på kliniken. När Hagge drog sig tillbaka övertog Ulf och Puck ledningen för Lisebergsteatern, de spelade bland annat Hasse och Tages klassiker Fröken Fleggmans mustasch.
Dohlsten har blivit något av en specialist på att gestalta bortkomna och lätt förvirrade typer. Hans komiska förmåga har han fått visa hos Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg 1995, i Kent Anderssons revy på Aftonstjärnan 2003 och i Krister Claessons fars Stulen kärlek på Lisebergsteatern 2004, en succé som senare gästspelade på Intiman i Stockholm och slutligen spelades på turné runt om i landet. Sommaren 2006 medverkade han i folklustspelet Brännvin och fågelholkar på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Sommaren 2008 regisserade han Krister Claessons fars "Solsting och Snedsprång" på Vallarnas friluftsteater, en fars som blev en stor succé. Även under sommaren 2009 regisserade han Lars Claessons (son till Krister Claesson) och Per Anderssons fars "Virus i bataljonen" som sattes upp på Valla med premiär den 28 juni. Samma sommar spelade han även farsen Skaffa mig en tenor på Gunnebo slottsteater i Mölndal.
Under 1990-talet spelade Dohlsten klubbägaren Hasse Persson i TV3-serien Vita lögner (över 700 avsnitt). Ulf Dohlsten är också verksam som regissör och som pedagog på scenskolan i Göteborg.
Ulf Dohlstens son Martin Dohlsten, född 1986, var fotbollsspelare i bland annat Ljungskile SK men har numera lagt av. Dottern Sofia (1979) bor i England och är teaterproducent. Den yngste sonen Victor (1990) är skådespelare och författare. John Dohlsten (1981) är musiker.
Filmografi (urval)Redigera
RollerRedigera
- 1971 – Hem till byn (TV-serie)
- 1988 – Polisen som vägrade ta semester (TV-serie)
- 1989 – Glenn och Gloria
- 1990 – En midsommarnattsdröm
- 1990 – Kurt Olsson - filmen om mitt liv som mig själv
- 1996 – Monopol
- 1997 – Vita Lögner (TV-serie)
- 1998 – Handelsresande i liv
- 2004 – Danslärarens återkomst (TV-serie)
- 2007 – Söderkåkar
RegiRedigera
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1984 | Lasse | Lasse i gatan Lars Forssell |
Eva Bergman | Backa teater[1] |
| 1994 | Omaka par Neil Simon |
Arne Strömgren | Lisebergsteatern[2] | |
| 1995 | Krölle | Husan också! Åke Cato och Mikael Neumann |
Hans Bergström | Fredriksdalsteatern[3] |
| 2005 | Stulen kärlek Krister Classon |
Krister Classon | Intiman[4] | |
| 2008 | Riddaren av Ripafratta | Värdshusvärdinnan Carlo Goldoni |
Peter Harryson | Gunnebo slottsteater[5] |
| 2009 | Stjärntenoren Merelli | Skaffa mig en tenor Ken Ludwig |
Anders Aldgård | Gunnebo slottsteater[6] |
| 2011 | Sigismund Sülzheimer | Vita Hästen Ralph Benatzky, Eric Charell och Hans Müller |
Anders Aldgård | Riksteatern[7] |
| 2012 | Louis | Ladykillers Graham Linehan |
Lena Koppel | Gunnebo slottsteater[8] |
| 2013 | Louis | Ladykillers Graham Linehan |
Lena Koppel | Riksteatern[9] |
| Kapten Alberto Bertorelli | 'Allå, 'allå, 'emliga armén David Croft och Jeremy Lloyd |
Anders Albien | Fredriksdalsteatern[10] |
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Bengt Jahnsson (21 oktober 1984). ”Orädd teater, fest och bråk i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-10-21/287/24. Läst 16 september 2017.
- ^ Jens Peterson (1 oktober 1994). ”Omaka par - En långkörare för Hagge”. Aftonbladet.
- ^ Ingegerd Waaranperä (19 juni 1995). ”Eva Rydberg den enda som håller”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162432/http://www.dn.se/arkiv/kultur/eva-rydberg-den-enda-som-haller. Läst 29 juni 2015.
- ^ Anders Björkman (17 september 2005). ”'Stulen kärlek': Riktigt roligt i nyskriven publiksuccé”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/stulen-karlek-riktigt-roligt-i-nyskriven-publiksucce/. Läst 28 april 2018.
- ^ Gunnebo slott och trädgårdar (15 juli 2008). ”Gunnebo sommarteater - premiär imorgon 16 juli”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
- ^ Gunnebo slott och trädgårdar (13 juli 2009). ”Premiärdags på Gunnebo”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
- ^ Riksteatern (2 februari 2011). ”Publik- och kritikersuccén Vita Hästen med Claes Malmberg på Riksteaterturné”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
- ^ Rikard Loman (16 juli 2012). ”'Ladykillers' av Graham Linehan: Folkligt men flott. Finurlig filmklassiker i västkustsk tappning.”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/ladykillers-av-graham-linehan/. Läst 1 juli 2016.
- ^ Riksteatern (9 januari 2013). ”Ulla Skoog och Claes Malmberg på Riksteaterturné med klassikern Ladykillers”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2016.
- ^ ”Fredriksdalsteatern sommaren 2013”. Eva Rydberg. https://www.evarydberg.se/nyheten-slapp/. Läst 1 maj 2018.