Tvångsmedel
åtgärder tillämpat av myndighet som inskränker en persons fri- och rättigheter
Tvångsmedel är i svensk rätt beteckningen på sådana åtgärder en myndighet eller myndighetsperson har rätt att utföra och som inskränker en persons fri- och rättigheter.
Tvångsmedel kan vara olika typer av frihetsberövanden som gripande, anhållande, häktning, omhändertagande, uppsikt eller förvar samt handfängsel, fotfängsel, midjefängsel och spotthuva.[1] Det kan också vara till exempel kroppsvisitation, kroppsbesiktning, husrannsakan, telefonavlyssning, kameraövervakning eller beslag av egendom.
De flesta tvångsmedlen i svensk lag finns uppräknade och beskrivna i rättegångsbalken (SFS 1942:740).
Referenser redigera
- ^ "Tvångsmedel används vid utvisning av irakier", Sveriges Radio, sverigesradio.se, 5 december 2010. Åtkomst den 4 oktober 2016.