Tredje eskadern

Tredje eskadern (3. eskadern) var en eskader inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1951–1959. Förbandsledningen var krigsplacerad i Gullmarsbasen i Skredsvik och Grebbestadsbasen i Grebbestad.

Tredje eskadern (3. eskadern)
Vapen för Svenska marinen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Tredje eskadern
Datum	1951–1959
Land	Sverige
Försvarsgren	Marinen
Typ	Fartygsförband
Roll	Krigs- och utbildningsförband
Del av	Kustflottan
Föregångare	Göteborgseskadern
Efterföljare	Första fregattflottiljen
Storlek	Eskader
Högkvarter	Gullmarsbasen, Grebbestadsbasen
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Historik

Tredje eskadern blev 1951 namnet på förutvarande Göteborgseskadern och var ett krigsförband inom Västkustens marinkommando (MKV). På grundval av internationella krigserfarenheter och som resultat av kommendör Helge Strömbäcks teknisk-taktiska utredning 1942, skulle Kustflottans operativa anfallsförband efter kriget bestå av tre snabba (30 knop) operationsgrupper, senare benämnda eskadrar. Dessa skulle vardera bestående av en kryssare, fyra större jagare och sex stora motortorpedbåtar samtliga av nya typer. Eskadern skulle ersätta de tidigare pansarskepps- och jagardivisionerna som huvudstridsförband inom Kustflottan.

Efter kriget fattades beslut om att inte bygga den tredje kryssaren, utan denna skulle i stället ersättas av fyra större så kallade pansarjagare. Någon beställning av sådana fartyg gjordes dock aldrig varför den tredje eskadern aldrig kunde utrustas som avsetts, utan den kom i stället att för en period utgöras av befintliga krigsförband avsedda för Västkustens marinkommando (MKV). Tredje eskadern utgjordes i allt väsentligt av kryssaren Gotland, en division stadsjagare samt en division motortorpedbåtar. Till följd av försvarsbeslutet 1958 avvecklades krigsförbandet 1959. Tredje eskaderns uppgifter på västkusten övertogs av Första fregattflottiljen.

Uppgifter

Eskadern kunde lösa följande marina företagstyper (sjömilitära uppgifter):

• Anfallsföretag
• Ubåtsjaktföretag
• Mineringsföretag
• Eskortföretag
• Spaningsföretag

Materiel vid förbandet

Huvudstridsmedel var tung (53 cm) torped, medelsvårt (15 och 12 cm) och lätt (40) allmålsartilleri, sjunkbomber samt minor.

Ingående enheter

Eskaderstaben bestod av eskaderchef, eskaderadjutanter, eskaderingenjör. Staben var sjögående med placering ombord på kryssaren. Förbanden bemannades av värnpliktig personal från hela Sverige, men med koncentration till Väst- och Sydsverige.

Krigsorganisationen

1952 Chefen tredje eskadern med stab HMS Gotland HMS Fylgia–reserv (Hjälpkryssaren 9 Magne, konvojeskort) 4. jagardivisionen: HMS Klas Horn (3), HMS Göteborg (J5), HMS Malmö (J7) 3. motortorpedbåtsdivisionen: T-15-T-18 6. ubåtsdivisionen 6. minsveparavdelningen

1956 Chefen tredje eskadern med stab HMS Gotland 2. kryssardivisionen: (Hjälpkryssaren 9 Magne, konvojeskort) (Hjälpkryssaren 10 Prinsessan Margaretha, minutläggning) 4. jagardivisionen: HMS Klas Horn (3), HMS Göteborg (J5), HMS Malmö (J7) 3. motortorpedbåtsdivisionen: T-15-T-18 6. ubåtsdivisionen 6. minsveparavdelningen

1958

• Chefen tredje eskadern med stab:
  • HMS Gotland
• Chefen 2. kryssardivisionen med stab:
  • (Hjälpkryssaren 9 Magne, konvojeskort)
  • (Hjälpkryssaren 10 Prinsessan Margaretha, minutläggning)
• Chefen 6. fregattflottiljen med stab:
  • 61. fregattdivisionen: HMS Stockholm (J6), HMS Malmö (J7), HMS Karlskrona (J8)
  • 62. fregattdivisionen: HMS Gävle (J9), HMS Norrköping (J10)
• 6. ubåtsdivisionen
• 6. minsveparavdelningen

Förläggningar och övningsplatser

Tredje eskadern var i krigsorganisationen baserad i Gullmarsbasen (GullB) och i Grebbestadsbasen (GraB), Västkustens marinkommando (MKV).

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades eskaderchef och hade tjänstegraden kommendör.

• 1951–1959: ???

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn Tredje eskadern 1951-??-?? – 1959-??-?? Beteckning(ar) 3. eskadern 1951-??-?? – 1959-??-??

Stabsplats Gullmarsbasen 1951-??-?? – 1959-??-?? Grebbestadsbasen 1951-??-?? – 1959-??-??

Se även

• Andra eskadern
• Andra jagarflottiljen
• Första eskadern
• Första jagarflottiljen
• Göteborgseskadern
• Kustflottan

Referenser

Tryckta källor

• Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Åhlund, Bertil "Kryssare : med svenska flottans kryssare under 75 år", CB Marinlitteratur,1993, ISBN 91-970700-68
• Braunstein, Christian; Birke, Sune, "Sveriges marina förband under 1900-talet", Växjö, 2011, ISBN 978-91-976220-5-9
• Forum Navale 67, Sjöhistoriska Samfundets Tidskrift Larsson, Bengt, "Svenska Marinens Sjöoperativa doktrin 1958-61", Stockholm 2011
• Hafström, Georg,(redaktör), "Kungl. Sjökrigsskolan 1867 - 1942 : Minnesskrift utgiven med anledning av Kungl. Sjökrigsskolans 75-årsjubileum hösten 1942", [del II], Eskilstuna 1942,
• Jansson, Nils-Ove, Johansson, Christer,"Marinkommando Väst : kronologi över marin verksamhet på västkusten", Warne förlag, Partille 2001, ISBN 91-86425-30-7.
• Kjellander, Rune: "Svenska marinens högre chefer 1700-2005", Probus förlag, Stockholm 2007, ISBN 978-91-87184-83-3.
• Klintebo, Roderick (redaktör): "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004", Literatim, Karlskrona 2004, ISBN 91-973075-3-X.
• Rosenius, Frank, von Hofsten (red) Kustflottan - De svenska sjöstridskrafterna under 1900-talet, Kungliga Örlogsmannasällskapet, Luleå, 2009, ISBN 978-91-977973-1-3
• von Hofsten, Gustav, Waernberg, Jan, "Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg" , Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Karlskrona 2003, ISBN 91-974015-4-4
• Wallerfelt, Bengt ”Si vis pacem – para bellum” Probus förlag, Stockholm 1999, ISBN 91-87184-60-5