Tore Strindberg

svensk skulptör och medaljgravör

Tore Strindberg, född 19 februari 1882 i Stockholm, död 6 februari 1968 i Stockholm, var en svensk skulptör och medaljgravör.

Tore Strindberg
Tore Strindberg.jpg
Född19 februari 1882[1]
StockholmSverige
Död6 februari 1968 (85 år)
StockholmSverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2][3]
kartor
MedborgarskapSvenskt[4]
Utbildad vidKungliga Akademien för de fria konsterna Arbcom ru editing.svg
SysselsättningGravör, skulptör
BarnRolf Strindberg (f. 1944)
SläktingarNils Strindberg (syskon)
Sven Strindberg (syskon)
Redigera Wikidata
Crokus i Stadshusträdgården i Stockholm.
JärntorgsbrunnenDe fem världsdelarna.
Skulptur (detalj) av Järntorgsbrunnen.

BiografiRedigera

Tore Strindberg studerade för medaljgravören Adolf Lindberg vid Kungliga myntverket i Stockholm 1898–1902 och därefter på Konstakademien 1902–07. Redan som akademielev deltog han i De Fries utställning i Stockholm 1904. Som akademielev deltog han även i Axel Tallbergs etsningsskola där han utförde åtskilliga plåtar i linjemanér och akvatint. Efter studierna vistades han en period i Paris och efter hemkomsten fick han förtroendet att utföra en altartavla till Hjorthagens kapell i Stockholm; för Engelbrektskyrkan i Stockholm utförde han 1909–1911 en serie dekorativa stuckreliefter och träskulpturen Kristus.

Han är främst känd för bronsskulpturer i en klassicerande och realistisk stil från 1920- och 30-talen. Mest bekant är ”Crokus”, en gracil skulptur av en ung flicka som symboliserar ungdomstidens förgänglighet och på Järntorget i Göteborg den stora brunnen "De fem världsdelarna", som avtäcktes 1927. Bland hans mindre arbeten märks krucifixen för Åmots kyrka och Överluleå kyrka.

Som medaljkonstnär skapade han plaketter och medaljer över bland andra Selma Lagerlöf, Anna Retzius, Karl Starbäck och jubileumsmedaljerna över de Olympiska spelen samt formgivning av en mängd mindre föremål för Sporrong & Co.[5] Han utförde även ett antal byster, exempelvis av Anders de Wahl, Martin Öhman, Ivar Kåge, och Sigurd Westholm.[6]

Strindberg var mycket aktiv som utställare och medverkade i en rad internationella utställningar i bland annat Venedig, Wien, Reykjavik och Köpenhamn samt utställningar arrangerade av Sveriges allmänna konstförening. Han tilldelades ett stipendium ur Winqvists fond från Konstakademien 1925 och Stockholms stads kulturstipendium 1960.

Strindberg finns representerad vid bland annat Nationalmuseum[7] och Moderna museet[8], Thielska galleriet i Stockholm, Rottneros skulpturpark, Göteborgs konstmuseum och Malmö museum.

FamiljRedigera

Strindberg var son till grosshandlaren Johan Oscar Strindberg och Aurora Helena Rosalie Lundgren och gift första gången 1910 med Valle Morling och från 1940 med Britt Barbro Kristina Holmgren samt far till Rolf Strindberg. August Strindberg var kusin till Tores far, grosshandlaren Johan Oscar Strindberg (1843–1905).

Han var yngre bror till Nils Strindberg, som deltog i Andrée-expeditionen 1897 och för vars medlemmar Tore senare formgivit ett gravmonument på Norra kyrkogården i Stockholm. En annan bror var Sven Strindberg, som bland annat var den förste intendenten för Liljevalchs konsthall. Den fjärde av de fyra bröderna var Erik Strindberg, arkitekt i USA.

Offentliga verk i urvalRedigera

  • Yngling (1904), Thielska galleriet, Stockholm
  • En mor (1905), Finspång
  • Altaruppsats (1909) kalkbruk, Hjorthagens kyrka i Stockholm
  • Hubertus-hjort förgyllt trä, i koret i Hjorthagens kyrka
  • Statyer på fasaden till den av Cyrillus Johansson ritade byggnaden Riddaren 27, hörnet Nybrogatan/Riddargatan (1912)
  • Uppstånden Kristus (1914), stuckreliefer i Engelbrektskyrkan i Stockholm
  • Krucifix (1917), Åmots kyrka i Gästrikland och Överluleå kyrka i Boden
  • Altaruppsats (ca 1917), Bäckseda kyrka i Småland
  • Crokus (1925) brons, Stadshusparken i Stockholm, Rosengården i Karlshamn, Kungsparken vid Vasaplatsens nedre del i Göteborg och Caroli Kyrkbacke i Borås
  • Diana (1925), Moderna Museet
  • Järntorgsbrunnen, De fem världsdelarna (1927) gjutjärn, brons och granit, Järntorget i Göteborg
  • Andrée-expeditionen (1933), gravmonument på Norra begravningsplatsen i Solna
  • Fågelbad fontänskulptur (1941-42), Hörsalsparken i Norrköping samt i Nässjö och Sandviken
  • Hjalmar Branting, porträttbyst i granit (1945) i Folkets Park i Linköping
  • Flicka knyter sitt hår (1946) brons, i Olof Palmes park i Kalmar
  • Flicka med docka (1950) brons, Högby servicehus, Finspång
  • Skogsnuvan och näcken (1956), Norrköping och Gävle
  • Staty av två barn och en hund (1957) brons, Dagsbergsvägen i Norrköping
  • S:t Göran trä, kapellet i Skelleftehamn

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Strindberg, släkt, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 34521, läst: 17 juni 2019, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Strindberg, TORE, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 25 april 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Sten nr 692 – Tore Strindberg, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 21 maj 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Sandström, Birgitta (2018). Tore Strindberg som medaljgravör. [Falun]: [Birgitta Sandström]. Libris länk. ISBN 9789163968808 
  6. ^ Svenska konstnärer: biografisk handbok ([Ny, rev. och kompletterad utg.]). Vänersborg: Väbo. 1987. sid. 486. Libris länk. ISBN 91-87504-00-6 
  7. ^ Nationalmuseum
  8. ^ Moderna museet

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Sjöblom, Axel (1945). Tore Strindberg: studie. Stockholm: Fritzes hovbokh. Libris länk 

Externa länkarRedigera