Öppna huvudmenyn

Fältväbel (tyska: Feldwebel) var ursprungligen position bland de tyska landsknektarna, med bland annat ansvar för utbildning och uppställning. Senare blev fältväbel den högsta underofficersgraden i många länder. Fältväbeln var ofta ansvarig för förläggning samt underhålls- och expeditionstjänst i ett kompani.[1]

Fältväbel är alltjämt en underofficersgrad i Finland, Tyskland, Schweiz och Vatikanstaten.

Innehåll

Fältväbel i olika länderRedigera

FinlandRedigera

 
Gradbeteckning för fältväbel.

I Finland är fältväbel (finska: vääpeli) en grad inom armén och flygvapnet mellan översergeant och överfältväbel. Motsvarande grad i marinen är båtsman. Fältväbeln har varit ansvarig för bespisning och materiel. Ifall fältväbelsgraden varit vakant på ett kompani har någon med en annan grad fungerat som fältväbel och kallats kompanifältväbel. 2002–2009 kallades denna syssla officiellt enhetsofficer, men med underofficerskårens återinförande återinfördes även befattningsbenämningen fältväbel.

1918–1919 fanns graden vicefältväbel (finska: varavääpeli). Gradbeteckningen, som stod mellan fältväbel och underofficer, kom till Finland från Tyskland genom de finska jägarna. Innan jägarsoldaterna begav sig till Finland befordrades 188 jägare till vicefältväblar.[2]

SverigeRedigera

I Sverige var fältväbel före 1833 en tjänstegrad inom armén för kompaniets äldste underofficer. Han var framförallt truppbefäl samt ansvarig för att underofficerarna och soldaterna skötte sin tjänst. Han skulle kunna leda exercisen och fungerade som kompanichefens adjutant och expeditionsunderofficer. Vid befälsreformen 1833-37 blev fältväblarna fanjunkare.

Ordet "väbel" lever fortfarande kvar i Sverige som en officersbefattning (ofta specialistofficer) där vederbörande är ansvarig för logistik inom sjukvårdsförband.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”fältväbel”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/fältväbel. Läst 21 juli 2014. 
  2. ^ ”Vicefältväbel - Förvaltningshistorisk ordbok”. http://fho.sls.fi/uppslagsord/19608/varavaapeli/. Läst 23 september 2018.