Tofsalka
Tofsalka[2] (Aethia cristatella) är en vadarfågel i familjen alkor.[3] Den förekommer i norra Stilla havet och Berings hav. Fågeln är känd för sin färgglada fjäderdräkt och unika citronliknande doft. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå livskraftigt.
| Tofsalka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Aethia |
| Art | Tofsalka A. cristatella |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aethia cristatella | |
| Auktor | (Pallas, 1769) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Större tofsalka | |
Kännetecken redigera
Tofsalkan är en liten till medelstor alka med en kroppslängd på 18-27 centimeter. Kropp, vingar och stjärt är huvudsakligen svartaktiga, medan ben och fötter är grå. I ansiktet är den desto mera färgglad, med rödorange gulspetsad näbb, gulvit iris och vita plymer från ögonen bakåt mot öronen.[4]
Under häckningen har den en tydlig svart framåtriktad tofs i pannan, bestående av mellan två och 23 fjädrar, i genomsnitt tolv. I näbbens mungipa har den även orangefärgade plattor som gör att det ser ut som om fågeln ler. Dessutom avger den under häckningstid en citronliknande doft. Utanför häckningstid är näbbarna mindre och mer mättat gula, medan både munplattan och tofsen är tillbakabildad.[4]
I häckningskolonierna hörs olika sorters låga, hoande och skällande läten. Vintertid är den generellt tystlåten.[5]
Levnadssätt redigera
Arten häckar från mitten av maj till mitten av augusti[6] i enormt individrika kolonier med upp till en miljon individer, ofta tillsammans med dvärgalka, i lavafält, på havsklippor och sluttningar. Bona ligger väldigt tätt, ibland endast tre decimeter från varandra. Trots detta är arten mycket territoriell.[7] Båda könen engagerar sig i att både ruva och ta hand om sin enda unge.
_gambell,_ak_-01_(2827641397).jpg)
Föda redigera
Tofsalkan födosöker oftast på djupt vatten, ibland närmare land, men alltid i stora flockar. Den lever huvudsakligen av krill, men även hoppkräftor, snäckor av släktet Limacina, märlkräftor och fisklarver, som den fångar genom att dyka.[4]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln häckar i västra Alaska och östra Sibirien, och flyger på vintrarna söderut till Japan.[3] Vid ett tillfälle har tofsalkan observerats i Europa när en individ sågs och sköts 12 augusti 1912 utanför Langanesta på Island.[8][9] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation av invasiva arter, störningar från människan samt miljöförstöring.[1] Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 1996 till fler än 8,2 miljoner individer.[10]
Namn redigera
På svenska har arten även kallats större tofsalka.[11] Det vetenskapliga artnamnet cristatella' är diminutiv av latinets cristatus som betyder "försedd med tofs", alltså "den lilla med tofs".[12]
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Aethia cristatella . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b c] del Hoyo, Elliot; Sargatal; Josep; Andrew; Jordi (1996). Handbook of the Birds of the World Vol. 3. Lynx Edicions. ISBN 978-84-87334-20-7
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 214. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Jones, Ian L.; Fiona M. Hunter; Gregory J. Robertson; Gail Fraser (2004). ”Natural variation in the sexually selected feather ornaments of crested auklets (Aethia cristatella) does not predict future survival”. Behavioral Ecology 15 (2): sid. 332–337. doi:.
- ^ Klenova, Anna V.; Victor A. Zubakin; Elena V. Zubakina (December 2011). ”Inter- and intra-season stability of vocal individual signatures in a social seabird, the crested auklet”. Acta Ethol 15: sid. 141–152. doi:.
- ^ Tarsiger.com Fynd av tofsalka i Västpalearktis
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ Per Alström, Peter Colston, Ian Lewington (1992) Sällsynta fåglar i Europa, sid:174, ISBN 1-897583-00-1
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör tofsalka.
Wikispecies har information om Aethia cristatella.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
