Diminutiv
Ett diminutiv, en förminskningsform, är en ordbildning för att beskriva litenhet, oftast med hjälp av ett suffix som är egenartat för språket. Formen används ofta för att uttrycka en känsla för subjektet snarare än egentlig litenhet. Motsatsen till diminutiv är augmentativ.
Innehåll
Indoeuropeiska språkRedigera
Germanska språkRedigera
SvenskaRedigera
Svenskan har till skillnad från många andra indoeuropeiska språk ingen levande diminutivändelse för ord som normalt kan användas, i stället används ibland konkreta förleder som lill- eller små-. En äldre diminutivändelse -ing/-ling används alltjämt i vissa ord som har stelnat i den formen, till exempel gässling och myndling. Slangordsändelsen -is kan ibland ha en diminutiv funktion.
TyskaRedigera
I tyskan används diminutivsuffixen –chen och –lein, som ofta också leder till att huvudordet får omljud. I Schweiz även -li.
Exempel: Brötchen (fralla, av Brot, bröd).
NederländskaRedigera
Nederländskan är ett språk där diminutiv används mycket ofta. Inte bara substantiv utan även adverb och predikativa adjektiv kan få diminutivsuffix i nederländskan: –je för substantiv (med morfologiska varianter som –(e)tje, –kje och –pje) samt –jes för adverb och adjektiv (med motsvarande morfologiska varianter). Till exempel: boom ("träd") – boompje ("litet träd"); zacht ("sakta, mjuk") – zachtjes ("lagom sakta/mjukt").
EngelskaRedigera
I engelskan används suffixet –let (starlet, booklet).
Romanska språkRedigera
FranskaRedigera
I franskan används suffixen –in(e) och –et(te). Det senare har också tagits upp i vissa svenska ord, till exempel stövlett.
SpanskaRedigera
I spanskan används bland andra suffixen –ito och –ita, till exempel poco – poquito
ItalienskaRedigera
I italienskan bland andra suffixen –etto, –etta, till exempel piazza – piazzetta samt "-ino" och "-ina", till exempel i "sorella" - "sorellina"
PortugisiskaRedigera
I portugisiskan används bland andra suffixen –inho och –inha, till exempel bola – bolinha
LatinRedigera
I latinet används bland annat "-ulus", som i "ursulus" med betydelsen "liten björn". Latinska diminutivsuffix är bland andra -lus (-la, -lum), -ulus (-ula, -ulum), -olus (-ola, -olum), -ellus (-ella, -ellum), -illus (-illa, -illum), -cellus (-cella, -cellum) och -cillus (-cilla, -cillum). Vid förvenskning bortfaller genusänelsen, som i ampulla (liten flaska, femininum), ampull, bacillus (liten stav, maskulinum) bacill eller vacuolus (litet tomrum, maskulinum), vakuol.
Slaviska språkRedigera
Även de slaviska språken är rika på diminutivbildningar. Ett exempel är ryskans rutjka (liten hand), bildat med suffixet –k(a) av ruka. Men rutjka har därtill genom lexikalisering fått en icke-diminutiv betydelse: handtag.
Ett annat exempel från Bosniska, Kroatiska och Serbiska: Ptica (fågel) som blir Ptičica (liten fågel); Stol (bord) som blir Stolić (litet bord).
Iranska språkRedigera
PersiskaRedigera
I persiskan används diminutivsuffixen –ak och –che.
Exempel: Bâghche (liten trädgård, av Bâgh, trädgård).
Kurdiska
I kurdiskan används diminutivsuffixen -oke och -yoke
Exempel: Ruvar (flod) , Ruvaroke (liten flod)
Uraliska språkRedigera
EstniskaRedigera
I estniskan används -ke(ne) betecknar grundordet i förminskad form och har en biton av smeksamhet. T. ex emake "lilla mamma", lillekene "lilla blomma".
UngerskaRedigera
I ungerskan används –(cs)ka, –(cs)ke som diminutivsuffix.
FinskaRedigera
I finskan används diminutivsuffixet –nen.