Harkrankar

överfamij av insekter
(Omdirigerad från Tipuloidea)

Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj inom underordningen myggor, vilken omfattar mer än 13 000 arter[1] och vars systematik är omdiskuterad. Harkrankarna känns igen på sina mycket långa ben. Harkrankar i Sverige kan ha ett vingspann från 5 mm upp till 65 mm.[1]

Harkrankar
Adult individ.
Lägg märke till svängkolvarna bakom vingarna.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
InfraklassNeoptera
OrdningTvåvingar
Diptera
UnderordningMyggor
Nematocera
ÖverfamiljHarkrankar
Tipuloidea
Vetenskapligt namn
§ Tipuloidea
Familjer
Larv
Larv
Hitta fler artiklar om djur med
Tipula hortorum, hona
Lägg märke till det spetsiga äggläggningsröret

Systematik redigera

Harkrankarnas systematik är mycket omdiskuterad och ännu ej helt fastslagen. Tidigare kategoriseras de som en familj (Tipulidae), men idag oftast som överfamiljen (Tipuloidea). Gruppen tillhör ordningen tvåvingar och placeras vanligtvis i den omstridda underordningen myggor (Nematocera). Harkrankarna indelas enligt denna taxonomi i fyra huvudgrupper: ögonharkrankar (Pediciidae), storharkrankar (Tipulidae), mellanharkrankar (Cylindrotomidae) och småharkrankar (Limnobiidae).[2] De två numera utdöda taxonen Architipulidae och Eolimnobiidae räknas ibland också till harkrankarna. Dessa familjer delas i sin tur upp i underfamiljer:[3]

Familj ögonharkrankar (Pediciidae)

Familj storharkrankar (Tipulidae)

Familj mellanharkrankar (Cylindrotomidae)

Familj småharkrankar (Limnobiidae)

Antalet arter inom överfamiljen är osäkert, troligen är långt ifrån alla harkrankar beskrivna. Catalogue of the Crane Flies of the World listar 15 284 arter.[2] Mer än 75 % av de kända arterna har beskrivits av Charles Paul Alexander.

Morfologi redigera

En harkrank ser lång och gänglig ut, med mycket långa ben och en lång slank kropp. Vingarna hos merparten arter hålls ofta utfällda vid vila så att de stora svängkolvarna (som har en stabiliserande funktion på insekten) syns tydligt. Till skillnad från stickmyggorna är harkrankarna svaga och dåliga flygare med en tendens att vackla i oförutsägbara mönster under flykt. De är lätta att fånga, men det är lätt hänt att skada deras ömtåliga ben av misstag, även om man inte direkt rör vid dem.

Harkrankar varierar i storlek. I tempererat klimat är arterna vanligen mellan 2 och 60  mm, men tropiska arter upp till 100 mm har beskrivits. De små arterna kan förväxlas med myggor, men skiljs från dessa av en V-formig fåra mellan vingfästena på thorax och genom avsaknaden av punktögon. Honorna har tjockare kroppar än hanarna för att rymma de ca 300 äggen, och deras kroppar avslutas med ett spetsigt äggläggningsrör.

Harkrankar förväxlas ibland med långbenta spindlar. Man kan emellertid lätt skilja på dessa klasser genom att harkrankar, som är insekter har sex ben, medan spindlar, som inte är insekter, har åtta ben.

Utbredning redigera

Harkrankarna återfinns över hela världen men de flesta arterna lever i tropikerna. I Sverige finns knappt 350 arter.[1]

Habitatet i tempererade regioner varierar mellan bland annat grästäckta ytor, förmultnande träbitar och vattenytor.[4]

Etymologi redigera

[5]

  • Ordledet har är en förvrängning av hår, med syftning på de hårtunna benen. På somliga håll lever dock hår kvar.
  • Ordledet krank kan härledas från medelhögtyska krank, = smal, med syftning på den långsmala kroppen.

Namn redigera

Benämningen Pappa Långben används även för lockespindlar (Opiliones). Engelskans Daddy Longlegs kan dessutom syfta på spindelarten Pholcus phalangioides.

Bygdemål Trakt Anteckning
Harskrank,
Harkrank
Luleåtrakten,
Skåne
Hästmygga Mellersta Sverige
Koggamoj(j) [6]
Koggamoy
Pite älvdal Eventuellt förvrängning av Kågemygga
Krankhare Dalarna
Krankmoodro Svenska Österbotten i Finland Ordagrant Myggmamma
Kuntjerg Bergslagen
Långben, Farfar Långben Skåne Blekinge
Långbenskrank Norra Sverige
Pappa Långben Göteborg
Schängelmy(a),
Gängelmy
Jämtland
Skrackelmogga Skaraborg
Skrangelmygga Småland
Skranken Ångermanland
Skrångelmogga Halland
 
Kålharkrank
Tipula pratensis, hona
 
Tipula hortorum, hane
Tipula pratensis och Tipula hortorum
Bygdemål Trakt Referens
Hårkrank Småland [7]
Hårkrånk Södermanland
Harkrankje, Harakrank Nyland i Finland
Krank Gotland [8]

I äldre tid kunde alla myggor och knott kallas harkrankar.

Föda redigera

Harkrankars larver äter förmultnande växter, även om vissa är karnivora eller äter delar, såsom rötter och skott, av levande växter.[1] Fullvuxna harkrankar äter knappast alls; suger möjligen i sig lite växtsafter. Exempel finns att de slagit sig ner på döende sniglar och suger i sig avsöndringar på dem. Detta har ibland felaktigt tolkats som att harkrankar dödat sniglar, men så är alltså inte fallet.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] ”harkrankar”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/harkrankar. Läst 21 augusti 2016. 
  2. ^ [a b] Catalogue of the Crane Flies of the World Arkiverad 17 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine. Läst 20070814.
  3. ^ Saija Ahonen (23.7.2008) Analysis of the crane flies (Diptera, Tipuloidea) subfamilies relationships using molecular sequence data, University of Jyväskylä, Department of Ecological and Environmental Science, Evolution genetic, (pdf) fulltext, läst 2011-07-20
  4. ^ Emma Bratt (30 augusti 2019). ”Har kärlekskranka harkrankar invaderat Västkusten?”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/har-k%C3%A4rlekskranka-harkrankar-invaderat-v%C3%A4stkusten-1.17583397. Läst 20 april 2020. 
  5. ^ Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, sida 226, [1] Gleerups, Lund 1922
  6. ^ PITEMÅL [2]
  7. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244, [3] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  8. ^ Ernst Rietz: Svenskt Dialektlexikon, sida 349, [4] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar redigera