Timortrast[2] (Geokichla peronii) är en fågel i familjen trastar inom ordningen tättingar.[3]

Timortrast
Status i världen: Nära hotad[1]
Archives du Muséum d'histoire naturelle (1836) (19703863284).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrastar
Turdidae
SläkteGeokichla
ArtTimortrast
G. peronii
Vetenskapligt namn
§ Geokichla peronii
Auktor(Vieillot, 1818)
Synonymer
Zoothera peronii
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Timortrasten är en 19,5–20,5 cm lång trast. Nominatformen (se nedan) är orangebrun ovan och orange- till kastanjefärgad på bröst och flanker. I ansiktet ner till övre delen av bröstet samt från buk till undre stjärttäckare är den vit, med ett brett svart streck bakom ögat och ett till under och lodrätt nedåt. Vidare syns ett svagt orangebrunt mustaschstreck, vita mindre och mellersta vingtäckare, vita spetsar på större täckarna och svartaktiga vingpennor med vita ytterkanter på handpennorna. Näbben är brunsvart, benen lavendelgrå till ljust brunskära. Underarten audacis är mörkare ovan och under än nominatformen.[4]

Sången består av en serie med fraser som var och en utgöras av tre högljdda ringande och stigande visslingar, följt av varierande korrtare stammande eller tjattrande toner.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Timortrasten förekommer i östra Små Sundaöarna och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Geokichla peronii peronii – förekommer på Roti och västra Timor
  • Geokichla peronii audacis – förekommer på östra Timor, Wetar, Romang, Damar och Babar

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare placerades arten i släktet Zoothera, men flera DNA-studier visar att sibirisk trast med släktingar står närmare bland andra trastarna i Turdus.[5][6][7]

LevnadssättRedigera

Timortrasten hittas i skogsområden, helst i slutna delar. Den förekommer i låglänta områden upp till 1200 meters höjd. Fågeln födosöker på olika nivåer, både på marken och högt i trädtaket. Den kan ibland ses i grupper om upp till fem fåglar i träd som bär frukt. Häckningsbiologin är okänd.[4]

Status och hotRedigera

Timortrasten har ett litet och fragmenterat utbredningsområde. Den tros också minska till följd av habitatförlust och fångst för vidare försäljning inom burfågelindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar François Péron (1775-1810) i franska armén 1792-1795, och naturforskare med på Nicolas Baudins expedition 1800-1804.[8]

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Gekichla peronii Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Collar, N. (2020). Orange-banded Thrush (Geokichla peronii), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.orbthr1.01
  5. ^ Klicka, J., G. Voelker och G.M. Spellman. 2005. A molecular phylogenetic analysis of the ‘‘true thrushes’’ (Aves: Turdinae). Molecular Phylogenetics and Evolution 34: 486–500.
  6. ^ Voelker, G., and J. Klicka. 2008. Systematics of Zoothera thrushes, and a synthesis of true thrush molecular systematic relationships. Molecular Phylogenetics and Evolution 49: 377–381.
  7. ^ Voelker, G. och R.K. Outlaw. 2008. Establishing a perimeter position: speciation around the Indian Ocean Basin. Journal of Evolutionary Biology 21: 1779–1788.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera